Den bästa skrivtiden är den tid som finns
I ett tidigare liv, innan jag hade barn, svarade jag på frågan ”när skriver du bäst?”. Mitt svar var hemma, en helgförmiddag, med en kopp te inom räckhåll. Och underförstått ostört.
Nu är det annorlunda, som jag har beskrivit i tidigare inlägg. Nu är den bästa skrivtiden helt enkelt den lilla skrivtid som finns. Till exempel:
- Tio minuter på morgonen om jag vaknar i god tid och före Lilla.
- En kvart på kvällen när hon somnat och jag har röjt och fixat inför morgondagen, om jag inte hunnit bli alltför trött.
- En kort stunds hastigt nedklottrande av något jag kommit på under cykelturen hem från jobbet innan jag går in på förskolan för hämtning.
Och så vidare. Ni fattar.
En fördel är faktiskt att jag inte hinner fundera på om jag är inspirerad eller inte. Det är bara att köra när jag har chansen.
En annan positiv aspekt är känslan av att om jag lyckas hålla i skrivandet nu, under de här förhållandena, då kommer jag alltid att kunna skriva. Det känns bra.
Sällsamt 
Håller med Thomas rakt av. Och det är verkligen så som du säger, att om du kan skriva nu, då kommer du alltid kunna skriva! En väldigt trösterik tanke. Man måste nog ändå räkna med att det från och med nu bara kommer att gå framåt på den punkten 🙂
Hoppas det! Tack!
Jag tror att du har en viktig poäng där. Det är en konst att kunna skriva utan att behöva ”komma i rätt läge först”. Det är det viktigaste jag har lärt mig (tror jag) under de senaste årens skrivande. Att kunna plocka upp datorn när man har en sen lunch på 15 minuter – och bara hamra ner några rader text.
Och det jag sett av det du producerat under dessa stunder är trots allt av lika hög kvalitet som vanligt. 🙂 Så fortsätt ta de stunder du hittar!
Tack! Det ska jag.