arkiv

Etikettarkiv: Lilla korgen

I går hade vi årets första skrivgruppslunch. Förutom våra vanliga bekännelser (”det här har jag gjort sedan sist på skrivfronten”) och föresatser (”det här planerar jag under den kommande månaden”) diskuterade vi datum för vårens träffar – och så delade vi ut våra vandringspriser Stora och Lilla korgen*.

Jag fick båda igen. Kanske borde jag vara nedslagen, men det är jag inte. De visar ju att jag har försökt, att jag har gjort något, även om 2019 inte var något jättebra år skrivmässigt. Plus att de är snygga att titta på.

Förra gången jag förärades båda korgarna, för två år sedan, fick jag dessutom två positiva besked om publiceringar ganska snart efteråt. Så vem vet vad som händer framöver?

* Stora korgen får den som har fått flest refuseringsbrev från förlag eller agenter under året och Lilla korgen går till den som har skickat in flest bidrag till skrivtävlingar där resultat meddelats under året och bidraget inte fått vare sig pris eller hedersomnämnande.

Förra fredagen hade vi årets första skrivträff. Förutom att deklarera mål för året gick vi igenom statistiken för korgarna 2018.

Jag vann.

För första gången någonsin plockade jag hem både stora och lilla korgen. Den stora har bott hemma hos mig flera gånger, men aldrig den lilla.

(Alltså, jag är inte den första att vinna båda – det är Maria som har den äran, för alltid).

Men jag brukar inte vara så bra på att skicka in till tävlingar av olika slag, därav att jag aldrig får den lilla korgen. hade ju varit snyggare om anledningen var att allt jag skickade in kom på pallplats och därför diskvalificerades.

Det som ger segern lite fadd smak är att det var på osedvanligt låga siffror både på refuseringar (Stora Korgen) och på ickevinnande tävlingsbidrag (Lilla Korgen) som jag vann. 2018 var helt enkelt inte refuseringarnas år.

Men det låter ju jättebra – tänker säkert någon. Fast det är det inte. 2018 var ett ganska dött år på skrivfronten för mig. Det hände visserligen en del bra saker, men jag skickade inte iväg speciellt mycket. Det gjorde ingen annan i gruppen heller. Eller jo, Maria skickade iväg mer saker än jag, men jag vann ändå… (En del saker väntar på svar för henne, och andra saker vann hon tävlingar med…)

Dessutom var det oavgjort, men gruppen beslutade att ge priset till mig ändå – av något skäl som jag inte längre minns.

Så det känns sådär som sagt. Eller skrivet. Men vi pratade målsättningar för 2019. Och lyckas jag med åtminstone en tiondel av det jag vill göra, då kommer jag vinna stora korgen med bred marginal. För jag vill våga förlora massor. För vågar man det kanske man vinner också. Inte bara våra fina guldkorgar, utan på riktigt.

Och det vill jag!

Maria Karlberg med Stora och Lilla korgen.

Stolt vinnare av Stora och Lilla korgen 2017. Foto: Sara Läthén

Skrivgruppen Sällsamt har nu blivit så gammal att det finns etablerade traditioner. En sådan tradition är utdelningen av våra vandringspriser korgarna* vid årets första skrivlunch.

Första gången vi delade ut dem var i början av 2015 (för insatser under 2014) och då var det Thomas som fick Stora korgen och Sara S som fick Lilla korgen. Jag skojade med dem om att jag skulle ta båda nästa år. Det dröjde lite längre, men nu står jag som stolt vinnare av såväl Stora som Lilla korgen för 2017, som jag fick ta emot vid vår skrivlunch i dag.

En tvivelaktig ära tycker kanske någon, men jag ser det som ett kvitto på att jag verkligen har försökt. (Vilket också är prisernas syfte.) Och de gör sig fint ovanpå bokhyllan. ☺️

”Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.”

Samuel Beckett

* För nytillkomna läsare: det finns två korgar. Stora korgen får den som har fått flest refuseringsbrev från förlag eller agenter under året och Lilla korgen går till den som har skickat in flest bidrag till skrivtävlingar där resultat meddelats under året och bidraget inte fått vare sig pris eller hedersomnämnande.

I dag har vi haft årets första skrivgruppslunch. Den inleddes med att jag fick kommentarer på senaste versionen av mitt manus. Övergripande positivt, med en del detaljer att fundera på. Avslutningsvis tittade Thomas allvarligt på mig och sade något i stil med att ”du kan också strunta i allt vi har sagt om du vill, det är tillräckligt bra för att ges ut som det är”. Det var förstås roligt att höra, men en sista redigeringsrunda ska det bli i alla fall.

Sedan gick vi över till att fastställa vilka som skulle få vandringspriserna Stora korgen (för flest mottagna refuseringar under året) respektive Lilla korgen (för flest inskickade bidrag till skrivtävlingar som varken vunnit eller fått hedersomnämnande). När det gällde Stora korgen utklassade Thomas oss alla med fler än tio refuseringar och negativa svar från internationella agenter –  ingen annan hade ens fått iväg något till förlag under 2016. Lilla korgen landade hos mig igen efter en smått pinsamt liten insats – ett bidrag till en av Tidningen Skrivas novelltävlingar under året. Citerar Thomas igen: ”Du får den för att du har varit halvslö när alla andra har varit helslöa.”

(Fast jag kunde faktiskt ha haft två inteckningar i Lilla korgen om jag inte hade vunnit den där Catahyatävlingen. Vilket ytterligare stärker tesen om kopplingen mellan korgvinst och skrivframgång. I Thomas fall är den ju uppenbar eftersom han är den enda av oss som är publicerad med en egen roman. Man måste våga för att vinna.)

Thomas tog med sig Lilla korgen för att fixa ny plakett till den och till Stora. På nästa skrivgruppslunch ska Sara L få äran att dela ut dem på riktigt (eftersom hon är den som hittills varit längst ifrån att vinna – men i år är hon på gång). Vad jag förstår är hon i full färd med att prova ut galaklänningar 🙂

Stora korgen

Stora korgen

I fredags hade vi årets första skrivgruppsträff. Då fastställde vi bland annat vilka som vunnit våra vandringspriser, korgarna, för 2015.

Förra året var första gången vi delade ut priserna och då gick de till Thomas och Sara (se inlägget Thomas och Sara fick korgen). Även i år knep Thomas Stora korgen för flest refuseringsbrev från förlag daterade under året (han har haft en ohotad ledning där). Men Lilla korgen, för flest inskickade bidrag till skrivtävlingar där man varken vunnit eller fått hedersomnämnande, lyckades jag erövra, tack vare två ickevinnarbidrag till Tidningen Skrivas återkommande novelltävlingar.

Nästa år ska jag se om jag inte kan ge Thomas en match om Stora korgen också 🙂

Så där. Nu har jag skickat in ett bidrag till novelltävlingen i senaste numret av Tidningen Skriva, med tema Spöken.

Om inte annat kan jag komma ett steg närmare att vinna Lilla korgen för 2015. Alltså ett av skrivgruppens två vandringspriser. Stora korgen går till den som har fått flest refuseringsbrev från förlag daterade under året. Lilla korgen tilldelas den som har skickat in flest bidrag till skrivtävlingar vilkas resultat offentliggjorts under året och inte fått vare sig pris eller hedersomnämnande. Läs mer i inlägget Thomas och Sara fick korgen.

Det viktiga är att försöka. Och det är ju själva poängen med våra korgar, att påminna om det.

Jag lovade en uppdatering på det här med priserna. Jag var igår och hämtade ut de fina gyllene korgarna. Visst blev de fina!

Lilla och Stora korgen

Lilla och Stora korgen

Sedan åkte jag över till Sara och överlämnade den till henne. Hon blev förstås alldeles överväldigad. Maria har ju hotat att utmana henne om den i år, så hon får försöka försvara den.

Stora korgen fick sedan en hedersplats brevid min skärm. Så att jag inte skall kunna missa att den är i min ägo! Här står den nu och tronar i all sin skönhet! Om man tittar noga ser man att jag ligger ganska bra till för att få behålla den, om inte de andra lägger in ett ordentligt ryck.

Stora korgen på skrivplatsen - med 2015 års första refuseringar liggandes i

Stora korgen på skrivplatsen – med 2015 års första refuseringar liggandes i

 

Jag skrev i årets första blogginlägg (Börjar året med att byta kön) att jag skulle akta mig för att ge några löften inför 2015. Så jag lovar inget nu, men tänkte ändå berätta vad jag vill ägna det kommande skrivåret åt.

Först novellskrivande: bli klar med den jag håller på med nu och lägga sista handen vid Flickan utan vingar, som jag skrev i höstas. Med ”klar” menar jag att jag till exempel ska kunna skicka in dem till en novelltävling om någon lämplig sådan dyker upp. Annars sparar jag dem tillsammans med mina texter från Då nu sedan-antologin, så får de utgöra grunden till en eventuell framtida novellsamling med motiv från saga och myt.

När jag har knutit ihop den säcken gissar jag att vi är framme i slutet av mars eller början av april. Då vill jag ta tag i och omarbeta min senaste roman. Som jag skrev om i inlägget Debutera mera fick jag en refusering av det manuset som innehöll lite bearbetningstips och jag har en del egna idéer också. Kanske, med en smula tur, har jag hunnit så långt i slutet av året att jag kan få iväg det nygamla manuset till några förlag.

Några refuseringar lär jag väl inte hinna samla ihop innan det blir nytt år, så vandringspriset Stora korgen är utom räckhåll. Däremot tänkte jag försöka vara med i några novelltävlingar och i alla fall vara med i matchen om Lilla korgen 2015. Så det blir kanske någon eller några specialskrivna tävlingsnoveller också.

Så går tankarna. Jag är fullt medveten om att livet kan komma emellan. The best-laid schemes och så vidare. Men försöka duger.

I går hade vi årets första skrivgruppsmöte hemma hos mig. Det var trevligt och tämligen produktivt trots att Lilla for runt och ville att jag skulle ägna mig helt åt henne.

Vi sade en del som vi får anledning att återkomma till här på bloggen, men jag tänkte börja med att berätta att vi har delat ut våra vandringspriser för första gången. I höstas bad jag om namnförslag på vårt pris för flest refuser. Sedan dess har det utvecklats till två pris: Stora korgen för flest refuseringsbrev från förlag daterade under året och Lilla korgen för flest inskickade bidrag till skrivtävlingar där man varken vunnit eller fått hedersomnämnande (tävlingens resultat ska ha meddelats under året).

Vinnarna blev (fanfar):

  • Thomas fick Stora korgen 2014. Han är den enda som fått egna refuseringsbrev från förlag (vi har ju fått några gemensamma för vår antologi Då nu sedan).
  • Sara fick Lilla korgen 2014 för tre inskickade bidrag till novelltävlingar.

Undertecknad blev utan den här gången. Inte så konstigt, eftersom jag inte skickat in något manus och bara skickat bidrag till en novelltävling (den som tidningen Skriva anordnade, med 1400 inskickade texter). Jag fick agera prisutdelare och satsar på nästa år. 🙂