Arkiv

Sara

Du vet hur det är.

En skrivartävling utannonseras. Du letar i byrålådan eller skriver något nytt. Du är obegripligt välorganiserad och skickar in i god tid, eller så är du jag och slänger in det med sekunder till godo. Du drar ett djupt andetag och försöker att inte låtsas om paniken över att ha skickat ut din lilla försvarslösa text i världen. Sedan väntar du. Och väntar. Och väntar lite till.
För så är det. Ingen jury i världen kan bedöma texter så snabbt som du skulle vilja (genast!). Inte ens om de läste och bedömde dygnet runt. Inte om de ska göra ett bra jobb.

Men härom veckan fick jag och Maria ett mail. Det var från Club Cosmos, som anordnat en novelltävling med deadline 1 december 2016. En tävling där vi deltar med varsitt bidrag. En tävling som ur deltagarsynvinkel är i det närmaste perfekt. De har haft ett system där titlarna på de insända novellerna omedelbart synts på hemsidan, så att jag man slipper noja över om novellen kommit fram eller inte. De har en rad på hemsidan om när de hoppas vara färdiga med bedömningen.
Och nu kom alltså en mer detaljerad uppdatering, med anledning av att ”novelltävlingar ofta ser ut som svarta hål utifrån – noveller försvinner in i dem och sedan är allt mörkt och tyst….”. De har läst och ska nu ta itu med själva bedömningen. De hoppas vara klara i början av februari.

Och jag är så glad. Inte bara för att de är ovanligt snabba, men för att de hörde av sig. Jag vet att de finns där, att de läst min novell, att de knogar på. Och eftersom jag vet det, så skulle jag ha mycket lättare att stå ut även om det visade sig ta längre tid än så.

Fast just det behöver du ju inte berätta för dem.

På vår skrivlunch förra veckan sammanfattade vi hur skrivaråret varit för oss var och en och vilka tankar vi har för skrivandet 2017. För min egen del är jag nöjd med vissa skrivarperioder även om jag hade önskat mer skrivande i andra. Men att ha varit med den här ambitiösa gruppen det här året har betytt väldigt mycket för mitt skrivande. 2017 kan bli ett intressant år.

Vi pratade också bloggstatistik, vårt syfte med att skriva här och eventuella förändringar. Vi kom även in på ett par spännande idéer, kanske mer om det framöver.

Slutligen tackade vi varandra för hur värdefull gruppen är för vårt skrivande.

I lördags hälsade jag och min familj på Thomas vid hans bord på Östergötlands bokmässa. Jag missade tyvärr Maria precis men det var en bra mässa med roligheter för både oss och barnen. Och jag fixade några julklappar, bland annat en signerad bok av Ingelin Angerborn till min dotter.

Förra veckan var intensiv och innehöll utöver det vanliga även två kalas för min dotter, släktbesök, biopremiär (Arrival) och lite annat. Men det blev en hel del som hade med skrivande att göra så det gjorde veckan extra bra!

Vilken bra helg vi hade på Swecon. För mig var det andra gången jag besökte kongressen om science fiction och fantasy som främst är mot litteratur och som i år hette Fantastika 2016. Men första gången tillsammans med det här skrivsällskapet (även om jag hälsade på övriga förra året, det var ju Maria som tipsade mig om det hela då).

Helgen var en härlig mix av att få hänga med skrivvännerna, lyssna på inspirerande paneldiskussioner och föredrag samt möten med andra likasinnade. Gillade speciellt att få lära känna Linda och Anna och allt prat vi hade om skrivandet m.m. Det ihop med allt det andra gjorde det till en väldigt givande helg som jag tänkt mycket på nu dagarna efter. Min böcker-jag-vill-läsa-lista fylldes på ordentligt och ett par idéer till mitt skrivprojekt dök upp mitt under ett par tänkvärda paneldiskussioner.

Här lyssnar vi på Thomas i paneldiskussion (med Karin Tidbeck, Boel Bermann och Simon Lundin) om skrivarcirklar och författarkurser.

Ser redan fram mot att besöka fler sådana här kongresser!

 

Jag jobbar med revidering av mitt manus en stund nästan varje kväll nu. Varje gång fyller jag skrivbordet med papper på varje tillgänglig yta. Kommentarsdokument från tre testläsare (Sara, Sara och Linda från Skriviver – Thomas höll sig till några övergripande muntliga kommentarer, så dem har jag i huvudet), plus min egen skiss över idéer jag har fått och saker att hålla i minnet

Det har slagit mig att jag kanske borde skapa ett samlat dokument av alltihop innan jag börjar jobba med kommentarerna, men det känns som alldeles för mycket torrsim, så i stället sitter jag och korsläser. Det funkar hyfsat.

För övrigt är det intressant hur man lär känna sina skrivkamrater och testläsare efter ett tag. Det var ingen överraskning att Thomas inte dyker ner i detaljer, att den Sara som varit med från början slår ner på logiska luckor eller att Linda har mycket fokus på karaktärsutveckling. Av vår nya Sara har jag inte fått kommentarer tidigare, men hon pekade på några saker som jag tagit för självklara men nog borde förklara och det hoppas jag att hon fortsätter med.

Det var faktiskt rätt olika saker som dök upp i kommentarerna och enligt Stephen King är det då ”fördel författaren”, det vill säga man kan välja själv vad man vill åtgärda respektive strunta i. (Om flera personer pekar på samma sak är det nog läge att göra något åt det, eller åtminstone ha en väldigt bra motivering till att det står som det gör.) Emellertid är det även bland enpersonskommentarerna många som jag vill jobba med, så vi får se hur det går med den deadline jag satte till i slutet av juni. Jag tänker inte stressa upp mig över den. Det får ta den tid det tar.

Den här helgen har Lilla hängt en del hos sina morföräldrar. Under tiden har jag roat mig storligen genom att gå på Confuse, årets svenska sf- och fantasykongress (Swecon) som förnämligt nog ägde rum i Linköping.

Det var första gången på nästan tre år som hela skrivgruppen var samlad på samma konvent. Thomas har förvisso varit rätt upptagen då han medverkat i flera programpunkter, bland annat med en intressant föreläsning om synen på livet, döden och fatalism i det tidigmoderna Sverige (bilden)Thomas föreläser på Confuse.. Men ett gemensamt inledande besök i baren för oss tre blev det i alla fall. Och det är inte så att det har saknats roliga människor att umgås med, bland annat var min vän Linda från bloggen Skriviver där. Så jag har hunnit med såväl spännande programpunkter som umgänge och allmänt häng. Lyx!

Några blandade hågkomster från programmet:

  • Personlig kontakt med förlaget underlättar utgivning, även om den inte är nödvändig. (Paneldebatten med svenska förläggare.)
  • De böcker som säljer bäst är de där författaren är aktiv i marknadsföringen. (Dito.)
  • Ben Aaronovitchs ”bureaucratic nightmare index”, det vill säga hur mycket andra blandar sig i den historia man skapar i olika medier. Enligt honom mest i spelutveckling, sedan kommer film och därefter tv. Romaner ligger i andra änden av skalan, även om man som författare arbetar med testläsare och redaktörer är det där man har störst frihet att utforma historien som man vill. (Paneldebatten Telling stories in different media.)
  • Allsången av Trollmors vaggsång i början av diskussionen om troll. Sublimt. (Paneldebatten Troll i svensk fantasy.)
  • Ett sätt att levandegöra en plats där man inte har varit, eller som helt enkelt inte finns, är att försöka överföra känslan från en annan plats man känner väl till. Lukter är bra för att ge närvarokänsla om man väljer ”rätt” lukt. Det gäller att hitta den där detaljen som får läsaren att tro att man vet vad man pratar om när man beskriver sin miljö. (Paneldebatten Animating locations.)

Fast några punkter gör ju inte de här dagarna rättvisa. Det är helheten som gör det: att träffa likasinnade, diskutera, skratta och bli vansinnigt skrivinspirerad.

Just nu pågår den avslutande pubkvällen Dead dog party, men jag avvek tidigare och tillbringade kvällen med Lilla i stället. Väldigt mysigt det med.

Nästa års Swecon är Fantastika i Stockholm 17-19 juni. Hoppas jag kan vara med då också!

Skriver i någon slags halvkoma på tåget hem från Archipelacon – Fantastikkongressen på Åland.

4 tämligen fullspäckade dagar (även om vi smet lite tidigt idag, men det spelar i sammanhanget mindre roll). Hur sammanfattar man det?

Ingen idé alls att försöka göra någon form av kronologisk redogörelse. Det skulle nog kräva en analys av programmet igen för att se vilka seminarier jag var på, och vilka jag tänkte gå på. Och sen var inte Sara och jag på samma, så det skulle troligen bli en lång utdragen beskrivning. Istället en stokastisk, slumpmässigt utvald ”best of” och ”diverse intryck”.

Känslan av att hitta sin bok till salu, inte bara inne på mässan, utan även ute i bokhandeln på stan.

Incidenten - i fint sällskap. I en bokhandel i Mariehamn

Incidenten – i fint sällskap. I en bokhandel i Mariehamn

Mina allra första paneldebatter. Den första handlade om bloggande. Jag var lite förvånad först när jag blev tillfrågad om jag ville vara med i en panel om bokbloggande:

”Ehm – ni vet om att jag inte bokbloggar?”

”Ja”

”Jamendåså!”

Det visade sig att de tänkte sig en mix av ”skrivbloggare” och ”läsbloggare”. Det gav faktiskt en riktigt bra dynamik i samtalet, och de två timmarna gick rasande fort. Tack till mina kompanjoner; Anna Sellin, J. S. Meresmaa, Nahal Ghanbari och Nic Clarke! Väldigt skoj hade vi.

Nästa panel var om Dinosaur Erotica.

Nej, men vi råkade halka in på det. Egentligen handlade panelen om ”Cross-Genre Litterature”. Ytterligare en riktigt bra panel. (tycker jag – som satt i den, men det verkade som publiken tyckte om den också. Sara var och lyssnade, så hon får väl klaga ifall hon är av annan uppfattning).

Denna gång totalt fullsatt. Det var jag, Anna Blixt och Magdalena Hai, med Emil Hjörvar Petersen som fått uppgiften att hålla ordning på oss. Inte helt lätt kan jag tänka. Men roligt hade vi som sagt 🙂

Inte bara nordbor

Det var visst nån sån där amerikansk författare där också… Missade honom för det mesta, men lyssnade på en Q&A efter en visning av ett GoT-avsnitt. Mitt första någonsin faktiskt… Sedan var jag på en panel om skapandet av boken ”World of Ice and Fire”. Tillsammans med Stefan Ekmans inspirerande genomgång av kartor i fantastiken gav detta mig alldeles för många skojiga idéer. Jag som har två manus att försöka skriva klart…

En inte helt okänd amerikansk författare svarar på frågor.

En inte helt okänd amerikansk författare svarar på frågor.

Mer då?

Massor faktiskt. Till exempel lyckades jag inte heller denna gång få höra Torill Kornfeldts föredrag ”Zombies, Necrophiles and Spiraling Penises — Things You Were Never Taught in Biology Class”. Salen var full när jag kom dit… 😦

Sara såg en polsk filmatisering av Vem är Arvid Pekon? Vilket tydligen var riktigt kul.

Troll pratades det också om.

Kul att åka utomlands och alla pratar svenska. Lite som en Disneyfilm… Världsspråk 🙂

Men, men, umgicks ni inte nått med folk? Var det liksom ingen fest?

Eh, jo. Vi spenderade väldigt mycket tid med Andreas från Styxx fantasy som vi lärde känna redan på båten, när han och Kristina Hård slog sig ner hos oss i kafeterian. Vi fyra sprang sedan på varandra ett antal gånger helgen… Tror om jag skall vara helt ärlig att jag är skyldig ett par öl… Jag lovar att bjuda på en, eller ett par, på ConFuse, Andreas! 🙂

Sedan träffade jag en massa folk som ville prata böcker, skrivande och lite av varje. Riktigt kul och inspirerande – tack allihop!!!

Fest? Alltså, vi var ju i Finland (Åland) – så en och annan öl blev det – och ett lite småbisarrt poolparty. Eller två.

Baren på Archipelacon hade det vanliga sortimentet...

Baren på Archipelacon hade det vanliga sortimentet…

Notera poolen i bakgrunden.  Det var inte varmt. Men det fanns folk som badade... Nej, det var inte någon av oss!

Notera poolen i bakgrunden.
Det var inte varmt. Men det fanns folk som badade…
Nej, det var inte någon av oss!

Helt seriösa, djupa och svårmodiga hela tiden...

Helt seriösa, djupa och svårmodiga hela tiden…

Kö till signering.  Nej tyvärr, det var inte jag som signerade.

Kö till signering.
Nej tyvärr, det var inte jag som signerade.

/Thomas (och Sara) som Sällsamts utsända i fjärran rike.