Arkiv

Skrivande

Hej igen! Senast jag skrev ett inlägg här var i början av juli och då hade jag precis skickat in mitt manus till fem av de stora förlagen. Läget nu är att jag har fått fyra refuseringar och väntar på ett femte svar. I år ligger jag bra till för Stora korgen, vår skrivgrupps vandringspris till den som har mottagit flest refuseringsbrev daterade under året. ☺️

Resten av sommaren tog jag det lite lugnare på skrivfronten men fick i alla fall ihop en novell till Tidningen Skrivas stora sommartävling. Sedan några veckor tillbaka jobbar jag med två projekt parallellt: ännu en tävlingsnovell och första utkastet till den fantasyroman för unga vuxna som jag påbörjade i våras.

Ibland händer det att vänliga och intresserade människor i omgivningen frågar: ”Vad handlar din bok om?” Jag känner mig lite ogin när jag inte vill svara, men saken är den att om jag berättar vad jag tänker skriva kan jag inte skriva det sedan. Jag har prövat några gånger och de historierna dör för mig. Ju mer jag pratar, desto mindre blir det skrivet. Detta gäller alltså när jag håller på med första utkastet och berättar historien för mig själv medan jag skriver. Under senare faser diskuterar jag gärna texten, men inte i början.

I senaste numret av Tidningen Skriva såg jag Majgull Axelsson ge uttryck för liknande förbehåll:

”Jag skriver alltid väldigt intuitivt och är noga med att inte prata om det jag skriver under tiden jag skriver. För mig spricker allt om jag pratar för mycket om det, för då har jag ju redan berättat det och sedan går det inte att få ner det på papper. Mina historier berättar jag i tysthet för mig själv.”

Hur är det för er andra? Kan och vill ni prata om era berättelser innan ni har skrivit ner dem?

Annonser
Foto lånat från worldcon.fi

Foto lånat från worldcon.fi

The world is full of great and wonderful things for those who are ready for them.
/Moominpappa, from the book Moominpappa at Sea.

Det fina citatet finns med bland informationen inför allt spännande som väntar nu några dagar. Jag tar en paus i resväskepackandet och skriver några rader här. Worldcon, the World Science Fiction Convention hålls för 75e gången. Det här året i Europa och närmare bestämt här i Norden, i vårt grannland Finland.

Imorgon förmiddag tar jag bussen mot tåget till färjan. Unnade mig något extra trevligare hytt när jag bokade färjeresan till och från Helsingfors, så att jag bara kan stänga in mig och passa på att jobba vidare i redigeringarna i mitt manus. Resor i bil, buss, tåg och färja brukar ofta vara bra tid där jag kan plugga in hörlurar och koppla på skrivandet.

En flygresa jag gjorde för många år sedan när jag kände av en hel del flygobehagskänslor, bestämde jag mig för att gå all in och satte på soundtracket till Donnie Darko i öronen. Det hjälpte faktiskt lite och gav upphov till intressanta tankar och idéer till skrivandet istället. Men att skriva och redigera på flyg är nog inte vad jag ska satsa på.

Så nu har jag istället en längre färjeresa framför mig. Förhoppningsvis väntar inga stormar på havet så att det blir en lugn och bra skrivtripp på vägen dit och sedan hem på söndag.

Väl där väntar så mycket skoj!

  • ca 6000 science fiction-fans från hela världen kommer dit
  • förutom sf- och fantasyfans och författare även lite NASA-folks, George RR Martin m.fl.
  • ett helt fantastiskt program vars många parallella programpunkter många gånger är så svårt att välja bland. ”The programme will include lots and lots of stuff for fans of books, media, science, games, costuming, music, filk, writing, comics etc.”
  • kommer såklart heja från publiken på panelerna Thomas deltar i (även om jag missar den sista)
  • det är ju här självaste ”Hugo Awards Ceremony” hålls
  • Worldcon har en egen internationell filmfestival
  • beroende på väder och tid kanske jag passar på att besöka Sveaborgs fästning också

Ikväll hoppas jag även hinna ögna igenom den 69 sidor långa pdf-restaurangguiden för Worldcon. Längtar!

Nu är det gjort. I går skickade jag mitt romanmanus till några utvalda förlag. Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid att det numera är comme il faut att skicka till flera förlag samtidigt, men det snabbar onekligen upp processen.

En annan sak som jag inte riktigt har vant mig vid är att i princip alla vill ha manuset digitalt. Det är några år sedan jag sist höll på och skickade in och då skrev jag ut manuset, stoppade det i ett stort vadderat kuvert och åkte med det till brevlådan där det landade med en oåterkallelig duns. En av de första gångerna fick jag faktiskt en kompis att följa med för att bevittna och intyga att jag verkligen lade det just i brevlådan och inte slängde det i en papperskorg i ett anfall av tillfällig sinnesförvirring.

Det är mer praktiskt nu (man får till och med en bekräftelse på att förlaget tagit emot manuset), men lite saknar jag den där dunsen. När jag hörde den var det liksom på riktigt.

Hur som helst är det skönt att ha fått iväg romanen. Jag har spurtat på slutet för att hinna färdigt före semestern. Nu ska jag pusta ut och kanske skriva en novell. Jag har en idé till Skrivas stora sommartävling som jag skulle vilja utforska.

Trevlig sommar! Och om det är någon annan som håller på med inskick, med eller utan dunsar – lycka till!

Att skriva tvåan är svårt sägs det, och det är sant. Jag rymde och skrev en barnbok och en annan bok innan jag tog tag i att skriva ”tvåan”. Sen försökte jag låtsas som att något av de två projekten hade varit tvåan, och att det därför borde gå lättare.

På ett sätt var det väl sant också. Genom att ha bevisat för mig själv att jag faktiskt kunde ta ett projekt hela vägen till ”the bitter end” en gång till (eller två då) så ökade min tro på att det här också kanske kunde gå. Något lite. Och det var nog bra att ha med sig. För det är verkligen så att det är en sak att skriva något helt annorlunda och en helt annan sak att skriva en ”fortsättning”. Tillbaka till samma värld men en ny historia. Historien och figurerna ska fungera separat men ändå hänga ihop. Det var verkligen jobbigt och jag är glad att jag hade rustat mig.

Men det som jag inte riktigt var beredd på var hur läskigt det var att ge ut ”tvåan”.

Att skriva den var – så här i efterhand (en dag efter att jag skickat sista redigerade versionen till förlaget) fullständigt trivialt i jämförelse med den panik jag fick nu när den ska komma ut.

Visst, jag tyckte det var läskigt när Incidenten skulle komma ut. Alltså jätteläskigt. Som i ”vilse i pannkakan”-läskigt.

Men jag är mer nervös nu. Faktiskt. Och det var jag inte riktigt beredd på. Men jag vill ju inte att de som väntat på ”nästa bok” ska bli besvikna. Jag hoppas verkligen inte någon ska bli det. Men man vet ju aldrig. Och det vore ju verkligen jättetrist.

Skönt då att omslaget blir så himla fint. Förlaget släppte det idag och jag är så himla nöjd. Det är jätteläckert i sig och det både kontrasterar mot och hänger ihop med omslaget till Incidenten på ett alldeles fantastiskt sätt. Nu gäller det bara att hålla ut tills boken finns på riktigt också utan att få panik.

SällskapetiGenua

Häromveckan var jag ute på en liten resa med familjen. Vi skulle till Örebro för att gå på middag på slottet – ni vet så där som man gör ibland…

Biltur med familjen bjuder på fantastiska möjligheter. Framförallt om man har förstående familj – vilket jag tycker följande dialog från hemresan illustrerar alldeles förträffligt:

”Pappa, ska vi stanna någonstans på vägen hem?”

”Ja, vi gör ett kort stopp i Pålsboda. Jag ska titta på högstadieskolan där.”

”Varför då?”

”Emma gick där.”

”Hon i pappas nya bok”, skjuter mamman in.

”Aha, ok”, svarar barnet som om det vore det naturligaste i världen.

Fotade en del på både dit- och hemvägen. Mest för att ha som stöd för mina mentala anteckningar. Insåg att jag måste skriva om en scen också i det som jag redan skrivit. Hjortkvarns skola har nämligen ingen slöjdbarack.

Read More

Och en bättre.

Fast den bättre är inte officiell än så den får vi vänta med lite till.

Kaninen har blivit skjuten. Uppskjuten alltså. Inte skjutenskjuten. Vi hade hoppats på en release till hösten. Men tyvärr hände en del saker som gör att releasen måste skjutas på.

Men, men. Det är sådant som händer. Och just detta är inte något jag kan påverka så det är bara att vänta lite till. Det är i alla fall inte inställt. Det hade varit riktigt tråkigt.

Sen som jag skrev överst. Det händer en del kul saker också. Och det skulle jag vilja berätta mer om – men det får vänta en stund.

Nu har det gått några dagar sedan vi var iväg på Kontur i Uppsala, årets upplaga av Swecon. Det var tredje gången jag var på den och med LunCon inräknat blev det min fjärde science fiction/litteraturkongress. Konstaterar att även denna var alldeles för bra arrangerad. Med det menar jag att det är svårt att välja/välja bort när flera intressanta programpunkter hålls samtidigt. Men återigen känner jag mig påfylld av skrivinspiration och idéer att spinna vidare på i framtida skrivprojekt.

Innan Sara, Thomas och jag avslutade konventet en stund på årets Dead dog party, slog vi oss ner på en uteservering och pratade igenom helgen. En slags post-swecon-skrivgruppsstund i det ljumma sommarvädret för att sammanfatta alla intryck. Read More