arkiv

Etikettarkiv: livspussel

I veckan hölls den årliga populärvetenskapliga veckan på jobbet och som en av värdarna fick jag det stora nöjet att presentera en mängd forskare inför deras spännande föreläsningar. Under en föreläsning gick tankarna till mitt skrivande. Föreläsningen handlade om elitidrott som livsstil – eller konsten att nå sina mål. Om man till exempel har som mål att delta i OS så handlar det inte bara om planering av tävlingar och träningar utan till ännu större del om planering av återhämtning, kost, sömn och allra mest planering av vad man säger ja och nej till i sin livsstil – för att det ska vara möjligt att nå ett så högt mål. Helt klart tillämpbart i mål med skrivandet. Read More

Hittade en intervju i en anteckningsbok som jag glömt publicera så här kommer den ett par månader senare.

Hej och välkommen!
Hej och tack!

Hade du kontaktat ett bokförlag nu i höst? Stort ju!
Ja och det gjorde även att jag fått min första refusering.

Read More

Rubriken var inte menad som att jag får betalt för att ge eller få skrivinspiration, även om det hade varit mer än trevligt. Det var heller inte menat som ett löfte om ett blogginlägg med tips på hur man kan smyghämta idéer eller tid på arbetet. Nej, jag vill förmedla min tacksamhet över att jag har så många skrivande kollegor omkring mig på arbetsplatsen, som kämpar på med sina skrivprojekt och skrivdrömmar på fritiden. Hur givande det är att på luncher och fikaraster dela såväl framgångar som tvivel. Dela känslan vid motgångar och besvikelser i försök att få till skrivstunder och inte minst – ge pepp till varann, att aldrig ge upp skrivambitionen.

Read More

Det är ett tag sedan jag skrev här på bloggen sist. Jag har flyttat och håller på att försöka hitta tillbaka till skrivrutinerna. Det är ju den där lilla detaljen jul snart också.

Hur som helst hade jag redan innan flyttkarusellen drog i gång fattat ett beslut: att inte försöka skriva någon ny roman på ett tag. Den sortens tid finns helt enkelt inte just nu. Jag har börjat ett par gånger under de senaste (småbarns)åren, bara för att bli frustrerad när sjukdom eller annat har lett till ett långt uppehåll och jag har tappat berättelsen.

Så nu satsar jag på att skriva noveller, något som jag också tycker mycket om, och känner lite släktskap (utan några jämförelser i övrigt) med novellmästarinnan och Nobelpristagaren Alice Munro. Så här har hon sagt om hur hon började skriva noveller:

But when I was younger, it was simply a matter of expediency. I had small children, I didn’t have any help. Some of this was before the days of automatic washing machines, if you can actually believe it. There was no way I could get that kind of time. I couldn’t look ahead and say, this is going to take me a year, because I thought every moment something might happen that would take all time away from me. So I wrote in bits and pieces with a limited time expectation.

Hittills i höst har jag skrivit en saga till Sofi Poulsens nya novelltävling Tusen och en natt (den är skickad till resten av Sällsamt för respons), jag håller på med ytterligare en novell och har idéer till fler. Skulle jag behöva göra ett uppehåll av någon anledning (hej vabruari), behöver jag inte tappa så mycket. Det känns bra.

För några veckor sedan var Lilla på barnkalas och jag passade på att göra något som jag inte hade gjort på länge: skriva i nästan en timme på dagtid. Och vilken skillnad! Jag hade nästan glömt hur mycket lättare det är att skriva när det inte är det sista man gör på kvällen, trött i huvudet efter att ha jobbat och hämtat på förskola och lekt och lagat middag och nattat och hängt tvätt och diskat och plockat och … ja, ni vet. Det alldeles underbara men aningen utmattande livet med småbarn.

Egentligen är jag ju morgonmänniska och har min bästa skrivtid under morgonen och förmiddagen. Att jag alls lyckas skriva på kvällarna är lite av en arbetsseger. Jag är glad att det funkar så bra som det gör, men det där tidiga eftermiddagspasset gav mersmak. Jag tror jag ska ha som långsiktigt mål att få till lite mer dagskrivande, någon gång ibland i alla fall.

Vilken tid på dygnet funkar det bäst för er att skriva? Och i hur stor utsträckning har ni möjlighet att välja?

Det går upp och ner med skrivtiden. Jag hade en period nyss då jag skrev ganska mycket på kvällarna och färdigställde en ny version av mitt manus som jag fick iväg till mina trogna testläsare. Den senaste veckan har däremot kännetecknats av hostnätter, vabb och i princip inget skrivande alls.

Nu hoppas jag kunna ta nya tag och har lämpligt nog två inspirationstillfällen att se fram emot i nästa vecka. Dels ska vi ha terminens sista skrivlunch, summera skrivåret som gått och blicka framåt. Dels är det dags för Östergötlands bokmässa med tema Framtidens berättande. Mycket intressant program (även om jag har begränsade möjligheter att gå på seminarier med treåring som sällskap) och spännande utställare – inte minst Thomas i Undrentides monter 🙂

Hoppas jag inte jinxar det nu bara …

Nu har jag haft semester i två veckor och kan konstatera att jag har lyckats hyfsat med att hitta skrivtid. Dock har det blivit lite mindre än till vardags, av två skäl: ackumulerad trötthet från arbetsåret som tog ut sin rätt under de första kvällarna, samt att lite mer kvällstid än vanligt går åt till sociala aktiviteter. Det sistnämnda är ju självvalt och väldigt trevligt och jag tänker inte stressa upp mig om jag inte lyckas klara min halvtimme om dagen under ledigheten.

Jag känner väl igen mig i det som Sara L skrev för ett tag sedan, att innan jag fick barn var sommaren och semestern årets höjdpunkt när det gällde skriv- och lästid. Men nu är det som sagt lite andra förutsättningar.

Hur är det för er andra: skriver ni mer eller mindre på sommaren? (Eller är det ingen större skillnad?)