Archive

Uncategorized

Vi brukar försöka tipsa varandra i Sällsamtgänget så fort vi ser en skrivrelaterad tävling eller liknande som på något sätt kan vara av intresse för någon i gruppen. Dels för att hålla kampen om Lilla korgen vid liv och dels för att bara inspirera till fortsatt skrivande. Även om just den tävlingen kanske inte var något för mig så kan det faktum att jag blir påmind om att den finns sporra lite o.s.v.

Så för att samla alla tips någonstans skapade vi en tävlingssida här på bloggen som man nu kan hitta uppe i menyn. Vi valde att ha den här på bloggen och inte på något ”stängt” forum av den enkla anledningen att det säkert kan finnas fler än vi som vill ha koll på liknande.

Så om ni ser en tävling som vi inte har fått med, och som rör fantastikområdet, så tipsa oss så lägger vi till den!

Sitter med ett gammalt manus och sliter. Om det är frustrerande att jobba med redigering av ett nytt manus är det ingenting mot att ta upp ett gammalt och jobba igenom det igen, fast på ett nytt språk. Tror jag sade det senast jag var inne på detta område…

Men, det är andra vändan på översättningen nu. Sedan återstår givetvis slutkorren. Men den är inte det viktiga nu. Det viktiga nu är att få klart en fungerande engelsk version denna vecka så att jag kan skicka iväg den.

Har nämligen lite roliga saker på gång. Inget klart än, men förhoppningsvis rätt snart. Hoppas få  återkomma med lite roliga nyheter snart.

Men det går framåt. Betade av sju kapitel på morgonen. Ska försöka ta något till innan det blir för varmt och för mycket distraktion runt mig.

 

Sällsamt expanderar.

Ett av de snabbast växande skrivarkollektiven i Linköping just nu!

Ökning med 33% sedan årsskiftet!

Med andra ord har vi precis fått en en fjärde medlem. För att inte göra det alltför komplicerat och ha för många namn att hålla reda på fick hon välja ett som redan fanns representerat. Så nu har vi två Saror.

Välkommen Sara (2) !

Sara kommer säkert att presentera sig lite mer här på bloggen framöver…. Men under tiden är vi övriga jätteglada att ha fått ytterligare en person att kasta idéer på, att diskutera texter med, och som kan koka te…

 

 

 

 

Eller i alla fall inte längre debutantbloggare. Lite tråkigt och tomt, men samtidigt kanske det innebär att jag kan tillbringa lite mer tid här än jag gjorde förra året.

Förra året.

2015.

Året då jag på något litet sätt ”blev författare”.

Hur sammanfattar man det?

Det gör man givetvis inte. Men det kunde ju vara kul med en liten sammanfattning tänkte jag. Kul för mig i alla fall. Och ni kan ju sluta läsa nu om ni tycker det blir för mycket navelskådning…

Men som sagt, det hände en del. En hel del faktiskt. Och en massa ”förstasaker”. Så om inte annat för att gå igenom det för egen del känner jag att det kan vara värt att spola tillbaka lite.

Det första och sista som hände var att jag debutantbloggade. Det var hur kul som helst att få beskedet att jag skulle få vara en av de som drev bloggen. Samtidigt lite nervöst också. Men mest skoj. Sedan kom paniken. Varje vecka. Plus helger. Plus administration. I 52 veckor. (eller 53 faktiskt). Så här i efterhand kan jag säga att ja, det var en arbetsinsats, men hu vad skoj det var, och oj vilka fina nya vänner jag har fått – så det var med visst vemod jag skrev mitt sista inlägg där förra veckan.

Så blev det release. Min första bok kom ut. Min alldeles egna. Releasefest hemma och signeringar på LinCon och på Akademibokhandeln.

Att ha fått ut en bok gör ju i sig att det händer lite andra saker också. Jag fick chansen att prata på ett par kongresser bland annat, och ställa ut.

Det började lite lugnt, med Andra Världar. Där hade jag mest tänkt glida runt, för min förläggare skulle ställa ut och jag skulle bara vara ”besökare”. På vägen till Ljungby fick jag ett SMS som sade att hon var sjuk. Så det slutade med att jag improviserade ihop ett eget utställningsbord. Därmed var utställardebuten avklarad lite snabbare än jag hade räknat med.

Archipelacon. De flesta som var där pratar om att det var där som G.R.R. Martin var. Jag ser det som mitt första ”con” där jag deltog som författare. Jag satt dessutom med i två paneler, vilket var hur kul som helst. Mina första paneler någonsin, men inte ens mina sista 2015.

För senare samma sommar var det dags för ConFuse, SweCon anno 2015. I Linköping. Hemmaplan liksom. 4 paneler och ett föredrag blev det.

Nånstans här började tempot eskalera. Östergötlands bokmässa. Bok och bibliotek i GBG, en resa till Fantasycon i Nottingham, en debutantbloggsturné med stopp i Skurup, Åkersberga, Stockholm och Linköping. Lägg på det en jobbsituation som gick från 75% till 125% så börjar ni kanske förstå varför det inte blev så intensivt bloggande.

Det var nog det roligaste med hela 2015. Det där att vara på en massa ställen man varit på förut, fast den här gången ”på andra sidan”. På författarsidan. Ingen skillnad egentligen, men samtidigt så himla kul. Det blir liksom lite mer på riktigt då. Man inser på något sett att man har skrivit en bok som blivit utgiven. Men annars är ju allt samma grej.

Men skrev du inget alls?

Jodå.

Jag hade tänkt skriva en fristående fortsättning på Incidenten. Jag hade till och med påbörjat den när året startade. Men så hände något. Jag drabbades av skrivtvivel. Inget kändes bra. Allt blev bara skräp. Och jag trodde inte jag skulle kunna skriva någonsin mer.

Sedan, I princip dagen efter att jag hade skickat slutkorret på Incidenten till Undrentide så släppte det, fast på ett lite oväntat sätt. Så jag började skriva en ny historia. En ganska annorlunda från incidenten. Det så kallade Mimmimanuset.

Det blev klart under sommaren, och sedan blev det ett par redigeringsvändor på det.

Så bland målen för 2016 står att försöka hitta ett hem till det manuset och att ta upp den tappade tråden på uppföljaren till Incidenten, men även lite annat…

2015 var året då jag var en ”litterär debutant”. Vad är jag nu? Ingenting alls? Eller kanske som Felicia, min debutantbloggskollega, uttryckte det är det så att vi nu är etablerade författare? 🙂

Jag lovade en uppdatering på det här med priserna. Jag var igår och hämtade ut de fina gyllene korgarna. Visst blev de fina!

Lilla och Stora korgen

Lilla och Stora korgen

Sedan åkte jag över till Sara och överlämnade den till henne. Hon blev förstås alldeles överväldigad. Maria har ju hotat att utmana henne om den i år, så hon får försöka försvara den.

Stora korgen fick sedan en hedersplats brevid min skärm. Så att jag inte skall kunna missa att den är i min ägo! Här står den nu och tronar i all sin skönhet! Om man tittar noga ser man att jag ligger ganska bra till för att få behålla den, om inte de andra lägger in ett ordentligt ryck.

Stora korgen på skrivplatsen - med 2015 års första refuseringar liggandes i

Stora korgen på skrivplatsen – med 2015 års första refuseringar liggandes i

 

Som Maria skrev hade vi ett skrivgruppsmöte i lördags. Vi bestämde oss för en hel del saker. Bland annat diskuterade vi en fast tid för våra möten. Lite undersökande av barnvaktsmöjligheter återstår, men vi har en plan i alla fall. Vi pratade om våra olika skrivplaner för året som kommer. Vi hoppas få anledning att återkomma till detta.

Det viktigaste beslutet vi tog var att sprätta upp antologin Då Nu Sedan. Vi har skickat den till ett antal förlag. Vi har fått en hel del positiva tillrop, men inget konkret. Vi skulle kunna försöka lite till, eller ge ut den själva. Men efter en stunds diskussion på mötet kom vi fram till att vi inte ville prioritera att dra i det projektet. I alla fall inte just nu. Istället beslutade vi att det är upp till var och en att göra vad man vill med de ingående novellerna.

Är detta ett nederlag? Nej absolut inte. Faktiskt. Ärligt känns det inte som det. Det var ett oerhört roligt, och inte minst utvecklande, projekt. Det gav vår grupp något att samlas kring, det gav oss alla en riktning i det vi skrev. Det gjorde att vi pressade oss, både med avseende på att leverera ”på beställning” och att gå utanför våra normala ”trygghetszoner” vad gäller skrivande. Dessutom fick vi mycket träning i att respondera på varandras texter. Ett bra sätt att ytterligare lära känna varandras skrivande på en relativt kort tid.

Så även om vi bestämmer oss för att just nu lägga ner försöken att få Då Nu Sedan utgiven betyder det inte att vi inte kommer att göra liknande projekt i framtiden. Risken finns att det blir ett nytt novellprojekt. Kanske inte i år – men sedan. Dessutom kanske novellerna från Då Nu Sedan dyker upp i andra sammanhang. Min SF-novell Vatten har ju redan gjort det till exempel.

2014 blev ett lite konstigt år i skrivgruppens gemensamma historia.

Vi har inte haft så många gemensamma träffar i och med att livet kommit emellan lite. Inte så att det var oväntat eller oönskat, mer att vi befunnit oss i ett sådant läge att det varit svårt att få till regelbundna träffar. Sara och jag har försökt ses en gång i veckan för att skriva, eller i alla fall prata text och sedan har vi försökt få till en träff alla tre en gång i månaden eller i alla fall varannan.

Vi har inte haft några gemensamma projekt under huvuddelen av året som gått heller. Återigen enligt plan. Däremot har har vi spånat kring vad vi skulle kunna hitta på när vi får möjlighet.

SweCon åkte jag på helt själv – för första gången – och det kändes lite konstigt. Dock hade jag vansinnigt roligt där ändå – man behöver liksom aldrig vara ensam på ett SweCon.

Undertecknad hade tänkt åka på EuroCon, det var ju trots allt i Dublin, men ett bröllop kom ivägen så det blev aldrig så. Men vi lyckades få till en skrivgruppsträff i samband med Östergötlands bokmässa som vi besökte alla tre. Trevligt att sitta och diskutera skrivande i den miljön.

Vi skulle åkt på andra världar också, i alla fall jag och Sara, men Sara blev sjuk på natten så jag kom iväg ensam dit också. ”Stora bokmässan” var jag också på. Premiär för min del. De andra två är ju veteraner på området. Men den här gången var det bara jag…

Sara gick en kurs för Karin Tidbäck. Den hade jag gärna varit med på. Men det funkade inte. Och Maria kunde inte heller. Så det blev också en enpersoners gruppaktivitet.

Det viktiga är dock – inställda träffar, resor, och avsaknad av gemensamma projekt till trots – att gruppen har bestått. Vi har fortsatt att ses, om än lite oregelbundet. Och vi har alla producerat text. I lite olika omfattning både oss emellan och över tid, utifrån de förutsättningar vi haft. Själv skrev jag mest under sommaren till exempel. Trots att vi har fått skala bort aktiviteter från våra agendor har vi fortsatt att kämpa för att få till träffar. Vi har valt skrivandet framför andra ”privata” aktiviteter alla tre, och jag är ganska säker på att jag talar för samtliga när jag säger att vi trots allt är väldigt nöjda med det vi åstadkommit under året utifrån de förutsättningar vi har haft.

Nu skriver vi 2015. Jag tror att det blir ett bra skrivår. Jag hoppas få fart på min nyproduktion igen. Jag har dessutom en roman som skall ges ut, och med lite tur hittar jag någon som vill ge ut kaninboken. Förhoppningsvis skall vi kunna få till lite fler träffar. Och vad gäller SweCon borde det inte vara omöjligt att vi lyckas ta oss dit allihop…