arkiv

Utflykter

LunCon 2022

Av
november 6, 2022
Sara L, Skrivande, Utflykter
4 kommentarer

Precis som när förra LunCon hölls 2016, så var hälften av skrivsällskapet sällsamts medlemmar med när LunCon 2022 ordnades nu sista helgen i oktober. (Lånade snygga loggan ovan som Katarina Eriksson gjort, från LunCons webbplats)

Ett fint ordnat och mysigt konvent. Trevliga diskussioner med såväl bekanta som nya bekantskaper – kanske är det ännu lättare att prata med fler i en mindre kongress så här. Jag var med i min första paneldiskussion också om ett av mina favoritämnen: first contact. Eftersom det var första gången hade jag förberett mig genom att samla ihop mina tankar om det i ett längre dokument innan. Väl i diskussionen blev det nog bara någon procent av av det jag tänkt igenom innan som kom med i samtalet. Jag tittade inte på anteckningar under panelen men behövde samla ihop det eftersom jag kan bli så här:

Det var som vanligt många bra programpunkter. Jag lyssnade på spännande paneldiskussioner, inspirerande föredrag och var med i ett par intressanta gruppdiskussioner. Den ena gruppdiskussionen om first contact-boken Project Hail mary av Andy Weir och den andra om romantik i science fiction och fantasy. 

Senaste halvåret/året-någonting har jag och en bekant som bor längre norrut i landet (från mig) skickat småpepp till varandra längs vägen i arbetet med våra respektive skrivprojekt. Vi planerade för att våra manus skulle få prova lyckan hos ett och samma bokförlag (inom science fiction och skräck) i augusti. Vi har inte läst varandras texter men det hjälpte att inte vara ensamma i det hårda kämpandet i slutet för att bli tillräckligt klara för att skicka in till deadline för manusintag. När vi stämde av efter att vi skickat in sa jag något om att jag tror att jag egentligen har för mycket romantik i mitt manus för det förlaget. Kan man ha för mycket romantik? svarade han och gjorde mig glad. Det var också vad som diskuterades i gruppdiskussionen om romantik i science fiction och fantasy på LunCon. Sedan är det ju en annan fråga om manuset är vad det bokförlaget vill ha, men det var intressant att höra en mängd andras tankar om romantik i SFF.

Efter LunCon gjorde jag utflykter i Skåne med familjen och hängde med släkt. Bland annat var det magiskt att besöka Ales stenar insvept i mystisk dimma. Jag hade tänkt passa på att gå på Lund Fantastic Film Festival också men hjärnan var nästan för fullmatad och jag känner mig väldigt nöjd av allt ändå.

Sedan när vi landat tillbaka i vardagen igen står näst på tur att samla ihop respons om en novell Maria skrivit. Och läsa klart en first contact-bok jag belönade mig med efter LunCon:

/Sara L

Om bokomslag

Av
september 12, 2019
Thomas, Utflykter
2 kommentarer

Jag var på WorldCon i Dublin för en tid sedan – vilket var en enorm upplevelse på många sätt. Bara det att man hade en konsert på fredagskvällen med en symfoniorkester (och solist) som spelade musik från SF/Fantasy-film, tv-serier och spel samt irländsk musik… Vilken annan litterär genre har det på sina träffar liksom…

Nåväl, det var inte det det här lilla inlägget skulle handla om egentligen. Utan bara en liten kul diskussion som blev under ett kaffesnack.

Vi kom in på bokomslag. Två personer från bokbranschen var med i samtalet. Lite kul detaljer att dela i sammanhanget:

Det går inte att återanvända brittiska omslag på den amerikanska marknaden och vice versa. Det var de rörande överens om. Det är helt olika typer av omslag som säljer på de olika marknaderna. Ska du sälja i USA idag, ha en människa på framsidan. Punkt. (Vilket då inte alls funkar lika bra i Storbritannien) Visst, det finns undantag åt båda hållen, men i grund och botten är det en ganska underbyggd sanning.

Det finns tydligen en myt om att gröna omslag inte funkar. (I alla fall i Storbritannien). En myt som vuxit sig så stark att minst två förlag gjort marknadsundersökningar för att ta reda på om den är sann. Men det finns inga belägg för att den är det.

Fast just nu är majoriteten av brittiska böcker gula eller blå.

Den kanske mest intressanta kommentaren. Harper Voyager i alla fall, bestämmer sig aldrig för ett omslag förrän de kollat hur det ser ut i thumbnail-format. I och med att så många köper böcker primärt över nätet är det tokviktigt att omslaget ser bra ut även i litet format.  (Precis på samma sätt som att det är viktigt att anpassa texten om boken så att det viktigaste visas innan ”läs mer”-knappen.)

På tåget igen

Av
oktober 18, 2018
Skrivande, Thomas, Utflykter
2 kommentarer

Sitter på tåget till Malmö. Det borde jag gjort redan igår. Men ibland blir inte allt som man tänkt sig. Ibland blir faktiskt nästan inget det. Det här året har varit rätt mycket av det senare – så egentligen är det rätt logiskt att jag sitter här inte igår. Utan idag.

Vart är vi på väg? Ja, Malmö då. Med tåget alltså. Sedan vidare till Falsterbo Kursgård – som namnet till trots ligger i Höllviken. Inte Falsterbo. Men det finns säkert någon rimlig förklaring till det.

Vad i hela friden skall jag göra där?

Det är en tvådagarsträff (endagars och en kväll för min del då) med gänget som jag går på skrivpedogutbildning ihop med.

Jupp. Jag har blivit student igen. Var nere i Skurup för en månad sedan. Kändes lite som att börja ettan igen. Nervös på skolgården. Saknade bara ett äpple till fröken (som är jättesnäll).

Två helt underbara dagar var det den gången, och även om det mesta är på distans så är det några ”verkliga” träffar per år. Och jag måste erkänna att jag verkligen var nervös. Men åh vad jag kände att jag hade kommit rätt. Underbara kurskamrater och kursledare. Jag framstod säkert som rätt jobbig, för jag var så glad hela tiden. Dessutom är jag rätt blyg, och jag brukar prata för att det inte ska märkas. Så jag bara bubblade på. Skrev till och med en dikt i bilen på vägen hem. Eller dikt och dikt. Nått var det. (För övrigt det enda jag skrivit i år – på tal om att allt inte alltid går som planerat).

Om polisen läser detta vill jag påpeka att jag inte fysiskt skrev medan jag körde. Jag skrev i huvudet. Stannade vid en mack för att få ner anteckningar i mobilen. Körde vidare. Återupprepade proceduren. Ett antal gånger. Så, nu kan ni lägga ner det åtalet.

Och nu är jag på väg igen. Målet med hela denna apparat är att bygga på min lärarexamen med en mer skrivinriktad utbildning.

Vi får se vart det leder, men jag vill kunna hjälpa fler att hitta sitt uttryck i text. För känslan när bidrar till att någon annan att ta ett projekt i mål är så oerhört stark. Att få andra att våga växa är bland det bästa jag vet.

Vi får se vad det blir av det. Men kanske, kanske blir det någon skrivkurs någon gång i framtiden. Eller manuscoachning.

Kanske

Release med rosor och tändstickor och varför man kanske inte alltid ska skriva följebrev

Av
september 30, 2018
Maria, Thomas, Utflykter
Lämna en kommentar

Böcker i mässmonter.

H.C. Andersen-antologin i montern på bokmässan.

Nu har vi haft officiellt boksläpp för H.C. Andersen!

Klockan 18 i fredags samlades rätt många av novellförfattarna och lite annat folk i monter A03:52 på bokmässan i Göteborg. Förläggaren Sofi Poulsen delade ut en ros och en tändsticksask (tänk Flickan med svavelstickorna) till var och en av författarna, vi skålade i cider och fick faktiskt signera en och annan bok också. En lätt overklig känsla, att människor jag inte känner vill att jag ska skriva mitt namn i deras böcker.

Det var i första hand för releasen jag var där, men jag fick dessutom möjlighet att gå runt på bokmässan några timmar både fredag och lördag. Jag spanade in spännande montrar (pluspoäng till Novellix som sålde sina noveller i lösvikt à la smågodis – oemotståndligt), lyssnade på direktsändningen av Spanarna i P1, hörde Jonas Hassen Khemiri, Sara Stridsberg och Sara Lövestam prata om sina senaste böcker och tog del av intressanta programpunkter om normkreativ fantastik, egenutgivning (”det enda du absolut inte ska göra själv är läsa korrektur”) och att vara kreativ på beställning (den sistnämnda med Thomas som pratade om sin bok En kaninhistoria tillsammans med illustratören Nicolas Krizan och förläggaren Sofi Poulsen).

John Ajvide Lindqvist och Maria Bohlin på Lärarscenen, ryggarna på några i publiken.

John Ajvide Lindqvist intervjuas av Maria Bohlin på Lärarscenen.

Som avslutning lyckades jag få en av de sista sittplatserna till en mycket bra intervju med John Ajvide Lindqvist där han berättade om sitt skrivande. Han sade många tänkvärda saker, men något jag fastnade för var att hans nuvarande förläggare sagt att det inte alltid är en bra idé att skriva följebrev om man har skrivit något udda (apropå svårigheterna John Ajvide Lindqvist hade med att sälja in sin sedermera hyllade debutroman Låt den rätte komma in till förlag). Och så kändes det lite bra att han liksom jag oftast börjar skriva utan att veta hur det ska sluta. Hela intervjun spelades in av Lärarpodden, så den borde dyka upp där så småningom.

Summering: två fantastiska dagar, även om mässmiljön är lite utmattande med alla ljud och intryck. Och på hemvägen började jag på en ny novell.😊

Andersenrelease på bokmässan

Av
september 14, 2018
Maria, Utflykter
Lämna en kommentar

Böcker i kartongNu finns antologin H.C. Andersen i tryckt form! Häromdagen kom en stor lastbil körande med mina bokkartonger och jag har redan fått sälja och signera flera böcker.😊

Den officiella releasen äger rum den 28 september på bokmässan i Göteborg. Det känns rätt häftigt att en bok jag är med i släpps där. Jag vet, jag är en av många medförfattare och den här aktiviteten kommer sannolikt att gå rätt obemärkt förbi med tanke på hur stor mässan är, men ändå.

Om någon som läser detta skulle vilja komma till releasen hittar ni oss i monter A03:52 klockan 18. Välkomna!

Själv ska jag försöka hinna igenom så många som möjligt av novellerna innan jag träffar författarna (ganska många av dem i alla fall) på mässan om ett par veckor.

PS Boken finns också till försäljning hos Adlibris och Bokus.

Lite konvent, härligt sällskap och en fin recension

Av
juni 17, 2018
Maria, Te och trivsel, Utflykter
Lämna en kommentar

Den här helgen har det varit Swecon (nationellt SF-konvent) och i år tog jag mig dit, även om det bara blev över söndagen. En lång och rolig dag!

Författare i panel på scen.

Paneldiskussion på Swecon 2018, Stories based on a classic story.

På tåget till Stockholm passade jag på att skriva början på en novell och läsa senaste numret av tidningen Skriva. Liten försening gjorde att jag inte hann till hedersgästintervjun med Mike Carey – det var bara en kvart kvar av den och då kändes det inte värt att smyga in. I stället gick jag en sväng i konventsbokhandeln där jag köpte Klockan och spegeln och fick den signerad av författaren Patrik Centerwall (jag har en stor läshög liggande men bestämde att jag i alla fall fick köpa en ny bok).

Därefter umgicks jag med resten av skrivgruppen, som varit på plats sedan i fredags, och med Linda från Skriviver. Vi pratade, fikade och hade det allmänt trevligt. Två paneldiskussioner hann jag också ta del av: To write for different media och Stories based on a classic story. Båda var intressanta och gav mig en del att fundera på.

Som bonus upptäckte jag på tåget hem att antologin H.C. Andersen, där jag medverkar i höst, hade fått sin första förhandsrecension – och en bra sådan dessutom. 4,5 av 5 i betyg från Marias bokhylla. 😊

Firande på hemmaplan

Av
maj 30, 2018
Te och trivsel, Thomas, Utflykter
2 kommentarer

I helgen som gick passade vi på att fira att ”En Kaninhistoria” finns. Vi hade ju ett minisläpp i samband med Sci-Fi World i Malmö, men nu var det dags att fira på hemmaplan.

Eftersom berättelsen utspelar sig på en golfklubb hade vi frågat om vi inte kunde få vara på Landeryds GK. Jag vet inte riktigt vad vi hade förväntat oss, men inte var det ett så översvallande ”ja”. De nämligen inte bara tyckte det var ok att vi var där. De ville att vi skulle vara där när det var en familjedag ”Golfens dag” så att det skulle komma mycket folk förbi, de skrev om det i sitt utskick som gick ut till alla klubbens medlemmar, och sedan fick vi så fantastiskt fin service hela dagen. Inklusive Golfbollsmuffins (Golfins som Sofi döpte dem till). Alla var så himla trevliga och glada hela tiden. Solen gjorde sitt bästa för att lysa upp dagen också.

Efter ett par timmar på Landeryd landade vi i trädgården hemma och tog igen oss en stund. Trötta men glada.

På resande fot

Av
april 13, 2018
Thomas, Utflykter
Lämna en kommentar

Idag ska jag till Växjö för signering. Det blir lite av en premiär för mig. Alltså det är inte första gången jag är i Växjö. Inte ens första gången jag är i Växjö i boksammanhang. Men det är faktiskt första gången jag ska signera böcker i en bokhandel som inte är ”på hemmaplan”. Ser fram emot det!

Sällsamt sällskap i Uppsala

Av
februari 16, 2018
Te och trivsel, Utflykter
1 kommentar

Vi lurade med oss en gäst till Uppsala fandoms ”Vinter”, nämligen Karin Söderlund Leifler som precis som vi skriver fantastik. (Historisk Fantasy i hennes fall). Det är alltiod kul att introducera nya personer till konceptet SF-kongress, och dessutom innebar ju det att vi trots att maria inte kunde vara med kunde vara ”fulltaliga” den här gången. (Inte för att vi inte saknade Maria – men ändå)*.
Därför kändes det inte mer än rätt att Karin får dela med sig av sina erfarenheter här på bloggen:

I helgen gjorde jag ett litet gästspel i skrivargruppen Sällsamt. Närmare bestämt besökte jag SF/fantasy-kongressen Vinter i Uppsala med Sarorna och Thomas. För min del var det premiär på ett sådant arrangemang, så här får ni en nybörjares ocensurerade intryck från två intensiva dygn.

Vem är jag då? I SF- och fantasysammanhang är jag i första hand ett fan. När det kommer till film och tv-serier är det i princip alltid i SF-hörnan jag hamnar, uppblandat med en rejäl dos superhjälteserier av det mörkare slaget och uppiggande dystopier. I bokväg läser jag för stunden den gamla klassikern Dune, som imponerar på flera sätt (inte bara sidantalet).

Kongressen invigs

På Vinter varvades panelsamtal mellan författare med föreläsningar och en intervju med hedersgästen, författaren Elizabeth Hand. Bland annat blev det ett intressant samtal om huruvida läsning av fantastik ställer andra krav på läsaren än annan litteratur (Thomas var med i panelen, by the way). Alla i rummet var väl mer eller mindre frälsta i genren, så det fanns förstås en viss bias. Det var kul att publiken släpptes in i diskussionen och det blev en spännande dialog.

Panel om att läsa fantastik

En sak som återkom i diskussionen var att läsupplevelsen hänger ihop med läsarens förväntningar på berättelsen. Den som tar upp en fantasybok och vill att allt i berättelsen ska vara dokumentärt och verklighetstroget riskerar att bli besviken. Själv tog jag vägen in i fantastiken via historiska romaner, och då gärna många hundra år bort från vår nutid. Även där krävs ett mått av fantasi av läsaren för att leva sig in i berättelser som utspelar sig i andra tider och på andra platser än den verklighet vi lever i nu. För mig är steget inte långt mellan historiska romaner, fantasy och SF. De är liksom olika sidor av samma mynt. Den gemensamma nämnaren är att jag som läsare får uppleva sådant som jag aldrig skulle ha kunnat vara med om i mitt eget liv, och det är den upplevelsen jag söker i litteratur och film. Men då krävs förstås att jag är öppen för att inte allt i berättelsen är som i min egen vardag…

Johan Anglemark intervjuar Elizabeth Hand.

Jag gillade verkligen de båda föredragen som knöt ihop forskningsbaserad kunskap med framför allt science fiction. Först ut var Jesper Stage, professor i nationalekonomi vid Luleå Tekniska Universitet, som på ett underhållande sätt gick genom historiska exempel på hur ekonomiska drivkrafter brukar motverka att knappa naturresurser leder till katastrof för mänskligheten. Vi står inte som dumma får och ser på när vår existens hotas, åtminstone inte om samhället vi lever i ger utrymme för utveckling och nya lösningar på problemet. Att förutspå framtiden är som känt inte vidare lätt och föredraget gav mig en hel del insikter om svårigheterna att skriva science fiction som tar de här aspekterna i beaktande.

På söndagen lyssnade vi på vetenskapsjournalisten Torill Kornfeldt som pratade om vart människan är på väg när det gäller bioteknologisk utveckling. Eftersom jag själv är forskningskommunikatör på ett universitet och har en bakgrund som forskare inom medicin så tycker jag förstås att ämnet är oerhört intressant. Det hade jag antagligen tyckt ändå, för Torill gav en mycket bra presentation och satte utvecklingen i perspektiv på ett tänkvärt sätt. Coola implantat som fungerar som busskort och elektronisk dörrnyckel i all ära, men när det gäller att påverka människors liv på ett betydelsefullt sätt står sig en anonym kopparspiral och möjligheten att kontrollera sin reproduktion fortfarande bra i konkurrensen…

Torill om vart vi är på väg

Helgen gav mersmak och jag kommer att hålla utkik efter fler liknande arrangemang. Just ja, jag glömde ju att skriva om ”flash-bokhandeln” med mängder av böcker, allt från vältummade SF-pockets med yppiga kvinnor med minimala kläder (70-tal?) till i princip nya böcker. Jag läser lite för många böcker samtidigt just nu och borde inte köpa fler, men jag kom runt problemet genom att köpa en fantasybok till min dotter, som just blivit tonåring. Och så passade jag på att köpa Thomas första bok 🙂

När jag inte gästbloggar här finns jag på Tidsfönster

En utmattad Karin kopplar av med en synnerligen god, och nyinköpt, bok på vägen hem

/Karin Söderlund Leifler

* Maria var faktiskt med på ett litet hörn ändå – fast på distans liksom – bland annat i form av ett virtuellt delat glas vin. 

Som Mamma Mu skulle ha sagt

Av
december 3, 2017
Maria, Skrivande, Thomas, Utflykter
4 kommentarer

Den här hösten blev inte som jag hade tänkt mig skrivmässigt. Livet kom emellan och som ensamstående småbarnsförälder har jag inga stora marginaler ens i vanliga fall. Så det har inte blivit speciellt mycket skrivet.

Men jag säger till mig själv som den populära barnbokskaraktären Mamma Mu säger till Kråkan: ”Du tittar ju bara på vad jag inte har gjort. Titta på vad jag har gjort.”

Så vad har jag gjort?

Sist men inte minst var jag en sväng på bokmässan Tellus i går och tankade inspiration genom att prata med läsande och skrivande vänner (bland annat var Thomas där som utställare) och lyssna på ett par utmärkta programpunkter. Sara Lövestam var otroligt underhållande och det kändes trösterikt att det går att nå framgång utan att låsa fast sig vid en enda genre. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren bjöd på ett härligt samtal, särskilt intressant var det att höra hur de jobbar när de skriver tillsammans.

Det finns alltså hopp om livet. Och skrivandet. ☺️