arkiv

Utflykter

Böcker i kartongNu finns antologin H.C. Andersen i tryckt form! Häromdagen kom en stor lastbil körande med mina bokkartonger och jag har redan fått sälja och signera flera böcker.😊

Den officiella releasen äger rum den 28 september på bokmässan i Göteborg. Det känns rätt häftigt att en bok jag är med i släpps där. Jag vet, jag är en av många medförfattare och den här aktiviteten kommer sannolikt att gå rätt obemärkt förbi med tanke på hur stor mässan är, men ändå.

Om någon som läser detta skulle vilja komma till releasen hittar ni oss i monter A03:52 klockan 18. Välkomna!

Själv ska jag försöka hinna igenom så många som möjligt av novellerna innan jag träffar författarna (ganska många av dem i alla fall) på mässan om ett par veckor.

PS Boken finns också till försäljning hos Adlibris och Bokus.

Annonser

Den här helgen har det varit Swecon (nationellt SF-konvent) och i år tog jag mig dit, även om det bara blev över söndagen. En lång och rolig dag!

Författare i panel på scen.

Paneldiskussion på Swecon 2018, Stories based on a classic story.

På tåget till Stockholm passade jag på att skriva början på en novell och läsa senaste numret av tidningen Skriva. Liten försening gjorde att jag inte hann till hedersgästintervjun med Mike Carey – det var bara en kvart kvar av den och då kändes det inte värt att smyga in. I stället gick jag en sväng i konventsbokhandeln där jag köpte Klockan och spegeln och fick den signerad av författaren Patrik Centerwall (jag har en stor läshög liggande men bestämde att jag i alla fall fick köpa en ny bok).

Därefter umgicks jag med resten av skrivgruppen, som varit på plats sedan i fredags, och med Linda från Skriviver. Vi pratade, fikade och hade det allmänt trevligt. Två paneldiskussioner hann jag också ta del av: To write for different media och Stories based on a classic story. Båda var intressanta och gav mig en del att fundera på.

Som bonus upptäckte jag på tåget hem att antologin H.C. Andersen, där jag medverkar i höst, hade fått sin första förhandsrecension – och en bra sådan dessutom. 4,5 av 5 i betyg från Marias bokhylla. 😊

I helgen som gick passade vi på att fira att ”En Kaninhistoria” finns. Vi hade ju ett minisläpp i samband med Sci-Fi World i Malmö, men nu var det dags att fira på hemmaplan.

Eftersom berättelsen utspelar sig på en golfklubb hade vi frågat om vi inte kunde få vara på Landeryds GK. Jag vet inte riktigt vad vi hade förväntat oss, men inte var det ett så översvallande ”ja”. De nämligen inte bara tyckte det var ok att vi var där. De ville att vi skulle vara där när det var en familjedag ”Golfens dag” så att det skulle komma mycket folk förbi, de skrev om det i sitt utskick som gick ut till alla klubbens medlemmar, och sedan fick vi så fantastiskt fin service hela dagen. Inklusive Golfbollsmuffins (Golfins som Sofi döpte dem till). Alla var så himla trevliga och glada hela tiden. Solen gjorde sitt bästa för att lysa upp dagen också.

Efter ett par timmar på Landeryd landade vi i trädgården hemma och tog igen oss en stund. Trötta men glada.

Idag ska jag till Växjö för signering. Det blir lite av en premiär för mig. Alltså det är inte första gången jag är i Växjö. Inte ens första gången jag är i Växjö i boksammanhang. Men det är faktiskt första gången jag ska signera böcker i en bokhandel som inte är ”på hemmaplan”. Ser fram emot det!

Vi lurade med oss en gäst till Uppsala fandoms ”Vinter”, nämligen Karin Söderlund Leifler som precis som vi skriver fantastik. (Historisk Fantasy i hennes fall). Det är alltiod kul att introducera nya personer till konceptet SF-kongress, och dessutom innebar ju det att vi trots att maria inte kunde vara med kunde vara ”fulltaliga” den här gången. (Inte för att vi inte saknade Maria – men ändå)*.
Därför kändes det inte mer än rätt att Karin får dela med sig av sina erfarenheter här på bloggen:

I helgen gjorde jag ett litet gästspel i skrivargruppen Sällsamt. Närmare bestämt besökte jag SF/fantasy-kongressen Vinter i Uppsala med Sarorna och Thomas. För min del var det premiär på ett sådant arrangemang, så här får ni en nybörjares ocensurerade intryck från två intensiva dygn.

Vem är jag då? I SF- och fantasysammanhang är jag i första hand ett fan. När det kommer till film och tv-serier är det i princip alltid i SF-hörnan jag hamnar, uppblandat med en rejäl dos superhjälteserier av det mörkare slaget och uppiggande dystopier. I bokväg läser jag för stunden den gamla klassikern Dune, som imponerar på flera sätt (inte bara sidantalet).

Kongressen invigs

På Vinter varvades panelsamtal mellan författare med föreläsningar och en intervju med hedersgästen, författaren Elizabeth Hand. Bland annat blev det ett intressant samtal om huruvida läsning av fantastik ställer andra krav på läsaren än annan litteratur (Thomas var med i panelen, by the way). Alla i rummet var väl mer eller mindre frälsta i genren, så det fanns förstås en viss bias. Det var kul att publiken släpptes in i diskussionen och det blev en spännande dialog.

Panel om att läsa fantastik

En sak som återkom i diskussionen var att läsupplevelsen hänger ihop med läsarens förväntningar på berättelsen. Den som tar upp en fantasybok och vill att allt i berättelsen ska vara dokumentärt och verklighetstroget riskerar att bli besviken. Själv tog jag vägen in i fantastiken via historiska romaner, och då gärna många hundra år bort från vår nutid. Även där krävs ett mått av fantasi av läsaren för att leva sig in i berättelser som utspelar sig i andra tider och på andra platser än den verklighet vi lever i nu. För mig är steget inte långt mellan historiska romaner, fantasy och SF. De är liksom olika sidor av samma mynt. Den gemensamma nämnaren är att jag som läsare får uppleva sådant som jag aldrig skulle ha kunnat vara med om i mitt eget liv, och det är den upplevelsen jag söker i litteratur och film. Men då krävs förstås att jag är öppen för att inte allt i berättelsen är som i min egen vardag…

Johan Anglemark intervjuar Elizabeth Hand.

Jag gillade verkligen de båda föredragen som knöt ihop forskningsbaserad kunskap med framför allt science fiction. Först ut var Jesper Stage, professor i nationalekonomi vid Luleå Tekniska Universitet, som på ett underhållande sätt gick genom historiska exempel på hur ekonomiska drivkrafter brukar motverka att knappa naturresurser leder till katastrof för mänskligheten. Vi står inte som dumma får och ser på när vår existens hotas, åtminstone inte om samhället vi lever i ger utrymme för utveckling och nya lösningar på problemet. Att förutspå framtiden är som känt inte vidare lätt och föredraget gav mig en hel del insikter om svårigheterna att skriva science fiction som tar de här aspekterna i beaktande.

På söndagen lyssnade vi på vetenskapsjournalisten Torill Kornfeldt som pratade om vart människan är på väg när det gäller bioteknologisk utveckling. Eftersom jag själv är forskningskommunikatör på ett universitet och har en bakgrund som forskare inom medicin så tycker jag förstås att ämnet är oerhört intressant. Det hade jag antagligen tyckt ändå, för Torill gav en mycket bra presentation och satte utvecklingen i perspektiv på ett tänkvärt sätt. Coola implantat som fungerar som busskort och elektronisk dörrnyckel i all ära, men när det gäller att påverka människors liv på ett betydelsefullt sätt står sig en anonym kopparspiral och möjligheten att kontrollera sin reproduktion fortfarande bra i konkurrensen…

Torill om vart vi är på väg

Helgen gav mersmak och jag kommer att hålla utkik efter fler liknande arrangemang. Just ja, jag glömde ju att skriva om ”flash-bokhandeln” med mängder av böcker, allt från vältummade SF-pockets med yppiga kvinnor med minimala kläder (70-tal?) till i princip nya böcker. Jag läser lite för många böcker samtidigt just nu och borde inte köpa fler, men jag kom runt problemet genom att köpa en fantasybok till min dotter, som just blivit tonåring. Och så passade jag på att köpa Thomas första bok 🙂

När jag inte gästbloggar här finns jag på Tidsfönster

En utmattad Karin kopplar av med en synnerligen god, och nyinköpt, bok på vägen hem

/Karin Söderlund Leifler

* Maria var faktiskt med på ett litet hörn ändå – fast på distans liksom – bland annat i form av ett virtuellt delat glas vin. 

Den här hösten blev inte som jag hade tänkt mig skrivmässigt. Livet kom emellan och som ensamstående småbarnsförälder har jag inga stora marginaler ens i vanliga fall. Så det har inte blivit speciellt mycket skrivet.

Men jag säger till mig själv som den populära barnbokskaraktären Mamma Mu säger till Kråkan: ”Du tittar ju bara på vad jag inte har gjort. Titta på vad jag har gjort.”

Så vad har jag gjort?

Sist men inte minst var jag en sväng på bokmässan Tellus i går och tankade inspiration genom att prata med läsande och skrivande vänner (bland annat var Thomas där som utställare) och lyssna på ett par utmärkta programpunkter. Sara Lövestam var otroligt underhållande och det kändes trösterikt att det går att nå framgång utan att låsa fast sig vid en enda genre. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren bjöd på ett härligt samtal, särskilt intressant var det att höra hur de jobbar när de skriver tillsammans.

Det finns alltså hopp om livet. Och skrivandet. ☺️

Och en hel del förtjusning.

Sitter på bussen på väg till Göteborg med ganska blandade känslor. Bokmässan har redan börjat, men jag åker först idag. Det gör att jag missade den dag på mässan som jag brukar tycka bäst om, torsdagen. Var tvungen att jobba, så det var inte så mycket att göra. men som sagt, torsdagen brukar vara den dag jag tycker allra bäst om på mässan.

Är som sagt splittrad. Dels på grund av att bokmässan rent tidsmässigt krockar med Fantasycon i England. En kongress som jag åkt på de två senaste åren och som är helt fantastiskt trevlig.

Men det är också andra saker. Jag älskar att träffa folk som skriver och/eller läser. Att prata böcker och skrivande. Och det finns det massor av tillfälle att göra på Bokmässan. Både spontanmöten och planerade. Bland de senare så ser jag verkligen fram emot en återträff med större delen av gänget som jag debutantbloggade ihop med.

Mitt problem är att jag inte är så bra på att hantera mycket ljud och stök och trängsel. Och det finns det gott om på bokmässan. Och innan jag kommit dit, och kommit in i det och fått träffa en massa härliga människor så är den känslan den som på något sätt har övertaget. Det kommer bli bra efter ett tag när jag kommit in, men samtidigt vet jag hur trött jag kommer bli av det.

jag kommer förmodligen komma hem som en urvriden tvättsvamp. Men en lycklig urvriden tvättsvamp.

För tre år sedan var jag på bokmässan påminde Facebook mig om igår. Då vaguebookade jag om en del möten. Ett av dem var med en viss förläggare som hade fått mitt manus och ville diskutera en eventuell utgivning. I år skall vi släppa uppföljaren på bokmässan. Det känns lite smått overkligt hela grejen.

Så kom gärna och hälsa på! Jag finns i Undrentides monter kl13-15 på lördag när vi firar nya boken (kom och fira med mig) och på söndag 14-15. Och så hänger jag säkert där en hel del annars också. Eller fånga mig i massorna på något av mässgolven och säg hej. (Eller i någon korridor där jag krupit undan för att ladda om lite).