arkiv

Utflykter

Jag var på WorldCon i Dublin för en tid sedan – vilket var en enorm upplevelse på många sätt. Bara det att man hade en konsert på fredagskvällen med en symfoniorkester (och solist) som spelade musik från SF/Fantasy-film, tv-serier och spel samt irländsk musik… Vilken annan litterär genre har det på sina träffar liksom…

Nåväl, det var inte det det här lilla inlägget skulle handla om egentligen. Utan bara en liten kul diskussion som blev under ett kaffesnack.

Vi kom in på bokomslag. Två personer från bokbranschen var med i samtalet. Lite kul detaljer att dela i sammanhanget:

Det går inte att återanvända brittiska omslag på den amerikanska marknaden och vice versa. Det var de rörande överens om. Det är helt olika typer av omslag som säljer på de olika marknaderna. Ska du sälja i USA idag, ha en människa på framsidan. Punkt. (Vilket då inte alls funkar lika bra i Storbritannien) Visst, det finns undantag åt båda hållen, men i grund och botten är det en ganska underbyggd sanning.

Det finns tydligen en myt om att gröna omslag inte funkar. (I alla fall i Storbritannien). En myt som vuxit sig så stark att minst två förlag gjort marknadsundersökningar för att ta reda på om den är sann. Men det finns inga belägg för att den är det.

Fast just nu är majoriteten av brittiska böcker gula eller blå.

Den kanske mest intressanta kommentaren. Harper Voyager i alla fall, bestämmer sig aldrig för ett omslag förrän de kollat hur det ser ut i thumbnail-format. I och med att så många köper böcker primärt över nätet är det tokviktigt att omslaget ser bra ut även i litet format.  (Precis på samma sätt som att det är viktigt att anpassa texten om boken så att det viktigaste visas innan ”läs mer”-knappen.)

Annonser

Sitter på tåget till Malmö. Det borde jag gjort redan igår. Men ibland blir inte allt som man tänkt sig. Ibland blir faktiskt nästan inget det. Det här året har varit rätt mycket av det senare – så egentligen är det rätt logiskt att jag sitter här inte igår. Utan idag.

Vart är vi på väg? Ja, Malmö då. Med tåget alltså. Sedan vidare till Falsterbo Kursgård – som namnet till trots ligger i Höllviken. Inte Falsterbo. Men det finns säkert någon rimlig förklaring till det.

Vad i hela friden skall jag göra där?

Det är en tvådagarsträff (endagars och en kväll för min del då) med gänget som jag går på skrivpedogutbildning ihop med.

Jupp. Jag har blivit student igen. Var nere i Skurup för en månad sedan. Kändes lite som att börja ettan igen. Nervös på skolgården. Saknade bara ett äpple till fröken (som är jättesnäll).

Två helt underbara dagar var det den gången, och även om det mesta är på distans så är det några ”verkliga” träffar per år. Och jag måste erkänna att jag verkligen var nervös. Men åh vad jag kände att jag hade kommit rätt. Underbara kurskamrater och kursledare. Jag framstod säkert som rätt jobbig, för jag var så glad hela tiden. Dessutom är jag rätt blyg, och jag brukar prata för att det inte ska märkas. Så jag bara bubblade på. Skrev till och med en dikt i bilen på vägen hem. Eller dikt och dikt. Nått var det. (För övrigt det enda jag skrivit i år – på tal om att allt inte alltid går som planerat).

Om polisen läser detta vill jag påpeka att jag inte fysiskt skrev medan jag körde. Jag skrev i huvudet. Stannade vid en mack för att få ner anteckningar i mobilen. Körde vidare. Återupprepade proceduren. Ett antal gånger. Så, nu kan ni lägga ner det åtalet.

Och nu är jag på väg igen. Målet med hela denna apparat är att bygga på min lärarexamen med en mer skrivinriktad utbildning.

Vi får se vart det leder, men jag vill kunna hjälpa fler att hitta sitt uttryck i text. För känslan när bidrar till att någon annan att ta ett projekt i mål är så oerhört stark. Att få andra att våga växa är bland det bästa jag vet.

Vi får se vad det blir av det. Men kanske, kanske blir det någon skrivkurs någon gång i framtiden. Eller manuscoachning.

Kanske

Böcker i mässmonter.

H.C. Andersen-antologin i montern på bokmässan.

Nu har vi haft officiellt boksläpp för H.C. Andersen!

Klockan 18 i fredags samlades rätt många av novellförfattarna och lite annat folk i monter A03:52 på bokmässan i Göteborg. Förläggaren Sofi Poulsen delade ut en ros och en tändsticksask (tänk Flickan med svavelstickorna) till var och en av författarna, vi skålade i cider och fick faktiskt signera en och annan bok också. En lätt overklig känsla, att människor jag inte känner vill att jag ska skriva mitt namn i deras böcker.

Det var i första hand för releasen jag var där, men jag fick dessutom möjlighet att gå runt på bokmässan några timmar både fredag och lördag. Jag spanade in spännande montrar (pluspoäng till Novellix som sålde sina noveller i lösvikt à la smågodis – oemotståndligt), lyssnade på direktsändningen av Spanarna i P1, hörde Jonas Hassen Khemiri, Sara Stridsberg och Sara Lövestam prata om sina senaste böcker och tog del av intressanta programpunkter om normkreativ fantastik, egenutgivning (”det enda du absolut inte ska göra själv är läsa korrektur”) och att vara kreativ på beställning (den sistnämnda med Thomas som pratade om sin bok En kaninhistoria tillsammans med illustratören Nicolas Krizan och förläggaren Sofi Poulsen).

John Ajvide Lindqvist och Maria Bohlin på Lärarscenen, ryggarna på några i publiken.

John Ajvide Lindqvist intervjuas av Maria Bohlin på Lärarscenen.

Som avslutning lyckades jag få en av de sista sittplatserna till en mycket bra intervju med John Ajvide Lindqvist där han berättade om sitt skrivande. Han sade många tänkvärda saker, men något jag fastnade för var att hans nuvarande förläggare sagt att det inte alltid är en bra idé att skriva följebrev om man har skrivit något udda (apropå svårigheterna John Ajvide Lindqvist hade med att sälja in sin sedermera hyllade debutroman Låt den rätte komma in till förlag). Och så kändes det lite bra att han liksom jag oftast börjar skriva utan att veta hur det ska sluta. Hela intervjun spelades in av Lärarpodden, så den borde dyka upp där så småningom.

Summering: två fantastiska dagar, även om mässmiljön är lite utmattande med alla ljud och intryck. Och på hemvägen började jag på en ny novell.😊

Böcker i kartongNu finns antologin H.C. Andersen i tryckt form! Häromdagen kom en stor lastbil körande med mina bokkartonger och jag har redan fått sälja och signera flera böcker.😊

Den officiella releasen äger rum den 28 september på bokmässan i Göteborg. Det känns rätt häftigt att en bok jag är med i släpps där. Jag vet, jag är en av många medförfattare och den här aktiviteten kommer sannolikt att gå rätt obemärkt förbi med tanke på hur stor mässan är, men ändå.

Om någon som läser detta skulle vilja komma till releasen hittar ni oss i monter A03:52 klockan 18. Välkomna!

Själv ska jag försöka hinna igenom så många som möjligt av novellerna innan jag träffar författarna (ganska många av dem i alla fall) på mässan om ett par veckor.

PS Boken finns också till försäljning hos Adlibris och Bokus.

Den här helgen har det varit Swecon (nationellt SF-konvent) och i år tog jag mig dit, även om det bara blev över söndagen. En lång och rolig dag!

Författare i panel på scen.

Paneldiskussion på Swecon 2018, Stories based on a classic story.

På tåget till Stockholm passade jag på att skriva början på en novell och läsa senaste numret av tidningen Skriva. Liten försening gjorde att jag inte hann till hedersgästintervjun med Mike Carey – det var bara en kvart kvar av den och då kändes det inte värt att smyga in. I stället gick jag en sväng i konventsbokhandeln där jag köpte Klockan och spegeln och fick den signerad av författaren Patrik Centerwall (jag har en stor läshög liggande men bestämde att jag i alla fall fick köpa en ny bok).

Därefter umgicks jag med resten av skrivgruppen, som varit på plats sedan i fredags, och med Linda från Skriviver. Vi pratade, fikade och hade det allmänt trevligt. Två paneldiskussioner hann jag också ta del av: To write for different media och Stories based on a classic story. Båda var intressanta och gav mig en del att fundera på.

Som bonus upptäckte jag på tåget hem att antologin H.C. Andersen, där jag medverkar i höst, hade fått sin första förhandsrecension – och en bra sådan dessutom. 4,5 av 5 i betyg från Marias bokhylla. 😊

I helgen som gick passade vi på att fira att ”En Kaninhistoria” finns. Vi hade ju ett minisläpp i samband med Sci-Fi World i Malmö, men nu var det dags att fira på hemmaplan.

Eftersom berättelsen utspelar sig på en golfklubb hade vi frågat om vi inte kunde få vara på Landeryds GK. Jag vet inte riktigt vad vi hade förväntat oss, men inte var det ett så översvallande ”ja”. De nämligen inte bara tyckte det var ok att vi var där. De ville att vi skulle vara där när det var en familjedag ”Golfens dag” så att det skulle komma mycket folk förbi, de skrev om det i sitt utskick som gick ut till alla klubbens medlemmar, och sedan fick vi så fantastiskt fin service hela dagen. Inklusive Golfbollsmuffins (Golfins som Sofi döpte dem till). Alla var så himla trevliga och glada hela tiden. Solen gjorde sitt bästa för att lysa upp dagen också.

Efter ett par timmar på Landeryd landade vi i trädgården hemma och tog igen oss en stund. Trötta men glada.

Idag ska jag till Växjö för signering. Det blir lite av en premiär för mig. Alltså det är inte första gången jag är i Växjö. Inte ens första gången jag är i Växjö i boksammanhang. Men det är faktiskt första gången jag ska signera böcker i en bokhandel som inte är ”på hemmaplan”. Ser fram emot det!