Archive

Utflykter

Det går upp och ner med skrivtiden. Jag hade en period nyss då jag skrev ganska mycket på kvällarna och färdigställde en ny version av mitt manus som jag fick iväg till mina trogna testläsare. Den senaste veckan har däremot kännetecknats av hostnätter, vabb och i princip inget skrivande alls.

Nu hoppas jag kunna ta nya tag och har lämpligt nog två inspirationstillfällen att se fram emot i nästa vecka. Dels ska vi ha terminens sista skrivlunch, summera skrivåret som gått och blicka framåt. Dels är det dags för Östergötlands bokmässa med tema Framtidens berättande. Mycket intressant program (även om jag har begränsade möjligheter att gå på seminarier med treåring som sällskap) och spännande utställare – inte minst Thomas i Undrentides monter 🙂

Hoppas jag inte jinxar det nu bara …

Bild lånad från malmofandom.se

Bild lånad från malmofandom.se

Nu väntar en hel helg av inspiration igen. Bara två arbetsdagar kvar, sedan går tåget mot LunCon i Lund!

LunCon var tydligen den första science fiction-kongressen i Sverige när den startade 1956 och nu sextio år senare är det dags för mig att uppleva den också. Den här gången är det Thomas och jag som beger oss dit.

Jag brukar tänka igenom innan vilka grejer jag helst vill gå på men väl på plats brukar det ändå ändras lite. Några av ämnena på föredrag och paneldiskussioner som jag ser fram mot nu i helgen:

  • Tidsresor
  • Historisk fantasy, vikingar, samer, myter
  • Nytt liv? Om AI, extraterrestriellt liv och frågan om vad som är liv
  • Gotisk fantasy
  • Språk inom SF
  • Skräck – hur kommer vi på något nytt

På plats brukar andra tipsa om annat man inte bör missa eller någon författare som brukar vara givande att höra på så vi får se vilka programpunkter det slutligen blir. Den här gången är det speciellt fem författare som jag ser fram lite extra mot att få lyssna på men kommer nog som vanligt komma hem igen med en lista på författare och böcker som jag bara måste se till att läsa. Dessutom brukar lite böcker komma med hem också.

Det bästa brukar vara helheten och de många samtalen med andra, mest om skrivande men också om allt från böcker, film, tv-serier och kanske vidarefilosoferande om något ämne som varit uppe som programpunkt. Jag ska även försöka komma ihåg att ladda ner några avsnitt från Fantastisk podd till mobilen och se till att packa med datorn för att redigera vidare i min berättelse också.

Eftersom en av mina närmsta vänner bor utanför Lund har jag såklart även sett till att boka in dejt med henne. Så jag ser mycket fram mot den här helgen så här mitt i ruggiga hösten.

Såhär nästan två veckor efter Fantasycon börjar jag återhämta mig nog för att kunna försöka sammanfatta det hela. Inte sammanhängande tror jag, men dit kommer jag nog aldrig. Så jag kan lika gärna göra ett försök.

För mig var det mitt andra Fantasycon någonsin. Andra i rad dessutom. Precis som många andra fantastikkongresser av olika slag så turnerar den runt. Förra året var det i Nottingham, i år var det Scarborough som stod som värdstad.

Vi kan väl börja där kanske. Med Scarborough alltså. Nästan alla vet om att Scarborough finns, men betydligt färre vet var det ligger. Likaså jag. Men det borde väl att gå att ta sig dit tänkte jag. Och ta ledigt mer än en dag har jag inte möjlighet till, så på något sätt ska det väl gå att få till en resa på förmiddagen – det började ju trots allt inte på riktigt förrän kl 3.

Ok. Nu började den förvirrade kartläggningen av norra England. Det slutade med att jag klev upp halv fem en fredagsmorgon, tog mig till flygplatsen i Linköping, flög till Köpenhamn och därifrån vidare till Manchester för att sedan ta tåget tvärs över England till Scarborough. När jag kom till Manchester tänkte jag att ”jag kanske hinner med tåget som går en timme tidigare än det jag bokat” – tills jag kom till passkontrollen. Då tänkte jag istället: ”Hoppas jag hinner med mitt tåg som går om en dryg timme”.

Det gjorde jag men inte med jättemycket marginal och framemot klockan två på eftermiddagen, brittisk tid, checkade jag in på mitt hotell. Där någonstans började jag inse att halv fem svensk tid, som jag klivit upp, var halv fyra enligt klockan där – och att programmet pågick fram till elva nånting och att minglet skulle pågå en bra stund efter det. Jag däckade bland de första tror jag. En del av mina vänner höll på till 4…

En grej med Fantasycon som är lite annorlunda mot t.ex. Swecon är att det riktar sig mer till författare än till läsare. Det gör ämnena i paneldebatterna lite annorlunda och framförallt finns det en del inslag som man sällan ser i Sverige. Exempel på det senare är Agent / Editor sessions och Masterclass Sessions. Pass som man bara kan anmäla sig till på plats och där deltagarantalet är begränsat – till exempel max 20 eller så.

Jag var med på två sådana, ett pass där en agent pratade och svarade på frågor och ett med en förläggare. Det var oerhört givande och även om det kanske inte var så mycket nyheter så fick jag en del tankar bekräftade. Också att det är en långsam process att bli utgiven på förlag. Agenten jag pratade med sa att det brukade ta två till tre år från att en agent plockade upp en författare till att de hade ett signat kontrakt på ett förlag.

Vi diskuterade också hur länge man bör hålla på med sitt manus innan man skickar det. Tredje utkastet nånstans verkade vara det som föredrogs. Inte jobba ihjäl det, men inte heller skicka något som inte är klart. Att skicka ett halvfärdigt manus som sitt första är liksom inte meningsfullt. Man måste visa att man klarar att skriva klart. ”I have to know you can finish a novel. The wold is littered with unfinished novels.”

Vi pratade följebrev, ”Keep it simple”, vikten av att följa instruktioner när man skickar in (det är dumt att bli bortgallrad bara för att man inte orkar bry sig om hur agenten/förlaget vill ha sina texter formaterade) och vi pratade om internationella rättigheter och mycket annat skoj.

Jag var på en av de två (!) prisceremonierna som var under kongressen. David Gemmel awards för bästa fantasyroman, bästa fantasydebut och bästa omslag. Jättekul, bra tal, och trevligt mingel efteråt. Skulle verkligen önska att vi hade något liknande i Sverige för att fira våra inhemska fantastikförfattare och för att lyfta fram genren lite.

Som vanligt blev det mycket tid i ”baren”. (Egentligen tre olika platser varav en var på ett annat hotell eftersom kongressen var uppdelad på två). Bland det trevligaste med de här tillställningarna är nämligen det faktum att så många där är så himla lättpratade. Man behöver inte känna sig ensam länge om man åker på sin första kongress. (Förra gången kom jag före de få jag kände men hann inte sitta och väntar i mer än två minuter innan någon kom fram och undrade om jag var ensam.) Och för mig är det samtalen med andra författare, recensenter, förläggare och alla andra intresserade som finns där som är allra mest inspirerande. Det är bara så himla kul att prata med folk som också tycker det här med fantastik är bland det bästa som finns!

Mer då?

Jag satt med i en panel på söndagen. Min första i Storbritannien. Lite nervöst faktiskt när hela salen var full. Men jättekul.

Jag fick svar på en hel del av de frågor jag åkte dit med.

Jag blev bjuden på kaffe av andra som hade med eget till frukosten – hotellets var blekare än teet.

Manchester Airports tull hade symboliskt nog stängt ”Arrivals from the European Union”-passagen.

Jag lärde känna många nya personer.

Jag vet var Scarborough ligger.

Och jag hade fantastiskt kul.

Mindre kul kanske att åka till jobbet tidigt på måndag morgon efter att ha landat vid midnatt på söndagen efter den helgen. (Smet från kongressen vid 13-tiden, och sen hela resan i omvänd repris.) Var rätt trött och hade gärna stannat hemma en dag. Men, men. Det var bara att bita ihop.

Och ja, det var så värt det!

 

 

För mig har alltid musiken varit viktig. Det är den även i mitt skrivande. Jag lyssnar ofta på musik när jag skriver – och annan musik när jag inte skriver. När jag sitter vid datorn vill jag ha stämningsskapande musik och annars, när jag bara vill bli inspirerad, lyssnar jag gärna på något med bra ordsnickeri i.

Textmässigt tror jag att jag är minst lika influerad av musiktexter som av litteratur. Det komprimerade formatet gör att det oftast blir banalt, men ibland, och det är det man letar efter, helt genialt.

Det har gått lite trögt på sistone – så därför blir jag så himla glad när familjen nappar på mina plötsliga infall.

Jag sa: Melina Borglowe och Emil Jensen uppträder i Linnéparken i Växjö på onsdag kväll. Kan vi inte åka dit?

Visst sa resten av familjen – var ligger Växjö? (Undrade framförallt barnen).

Småland sa jag, säkert typ tre timmar enkel resa.

Sagt och gjort. Vi packade in gänget i bilen och körde iväg.

Pratstunder i bilar är också bra. Det är liksom ok att spåna vilt. Om vad som helst.

Sedan lite mat och iväg till Linnéparken.

En helt underbar kväll blev det. Först Melina, som i ovan indelning står för känslan. Soundet, rösten, glädjen. Har ni inte lyckats höra henne än så gör det! Och sedan, en av mina absoluta favoriter inom ordkonsten idag, Emil.

Fulltankad med energi och inspiration åkte vi hemåt. Det gjorde liksom inget att vi tog fel väg hem. Att båda halvljusen slutade funka. Att vi kom hem halv ett och att det är en vanlig arbetsdag idag. Att det regnade lite på oss när vi åt frukost på altanen nu på morgonen.

Nu vill jag skriva igen!

Vilken bra helg vi hade på Swecon. För mig var det andra gången jag besökte kongressen om science fiction och fantasy som främst är mot litteratur och som i år hette Fantastika 2016. Men första gången tillsammans med det här skrivsällskapet (även om jag hälsade på övriga förra året, det var ju Maria som tipsade mig om det hela då).

Helgen var en härlig mix av att få hänga med skrivvännerna, lyssna på inspirerande paneldiskussioner och föredrag samt möten med andra likasinnade. Gillade speciellt att få lära känna Linda och Anna och allt prat vi hade om skrivandet m.m. Det ihop med allt det andra gjorde det till en väldigt givande helg som jag tänkt mycket på nu dagarna efter. Min böcker-jag-vill-läsa-lista fylldes på ordentligt och ett par idéer till mitt skrivprojekt dök upp mitt under ett par tänkvärda paneldiskussioner.

Här lyssnar vi på Thomas i paneldiskussion (med Karin Tidbeck, Boel Bermann och Simon Lundin) om skrivarcirklar och författarkurser.

Ser redan fram mot att besöka fler sådana här kongresser!

 

Bara dagar kvar till Fantastika 2016. Det blir lite extra i år. Kontrast i Uppsala var första Swecon vi som grupp besökte, och det första Swecon som jag personligen var på. Året därpå, i samma Dieselverkstad som i år, var det bara Sara och undertecknad som hade möjlighet att vara med.

Sedan kom Steampunkfestivalen i Gävle, och då reste jag själv. Nu behöver man ju inte vara ”själv” speciellt länge. Anna W tog hand om mig, och jag blev invald som hedersmedlem / roddare / bordsvakt till Fantastisk Podd-gänget, och så träffade jag Fia, Perny och en hel del andra…

Förra året var vi samlade igen. I alla fall för en liten stund under en av dagarna. Det var hur kul som helst.

Men som sagt, det blir lite extra i år. Gruppen har vuxit och nu är vi fyra från skrivgänget som åker på Swecon. Så på lördagen kommer vi ordna en liten skrivgruppsträff special på Fantastika.

Ser fram emot spännande föredrag och paneler, men framförallt spännande möten!

 

Häromdagen tog jag mig tid till något jag har velat göra ett tag: att se om tv-programmet Slutet på historien där jag medverkade i december 2007. Det var kul och väckte minnen. Jag fick lust att skriva ner några av dem och då är ju bloggen ett forum så gott som något.

Slutet på historien var en ganska ambitiös SVT-satsning, ”Sveriges största skrivartävling”, som dock bara räckte en säsong. Sex författare skrev början på varsin novell som hugade författaraspiranter runt om i landet sedan fick avsluta. SVT fick in över 2 000 bidrag och valde ut sex slut till varje novell.

Ett av dem var mitt slut på Jonas Hassen Khemiris novell ”Kontrollera allt. Radera.”. I början av hösten for jag upp till Umeå. Där spelade de in en första kvalomgång då en jury diskuterade bidragen och valde ut tre personer som skulle få träffa författaren.

Det var en pärs. Vi satt uppspetade på stolar framför kamerorna och följde juryns överläggningar på storskärm. Första bidraget blev totalsågat och jag tänkte ”hjälp, vad har jag gett mig in på?” När de kom till mig började de med att prata om hur jag fört i för mycket realism och plattat till novellen. Jag minns lättnaden när Gabriella Ahlström sade att hon ändå tyckte språket var bra, ”det är ett schysst språk som inte belastas av massa klichéer och metaforer”.

Just språket var vad de hade gått efter när de plockade ut de tre finalisterna, sade Björn Linell när han kom fram för att meddela juryns dom. Och jag hade gått vidare! ”Som att få champagne intravenöst”, hävde jag ur mig i slutintervjun.

Det innebar att jag fick åka till Sundsvall en månad senare för ytterligare två dagars inspelning. När vi anlände till SVT:s kontor fick vi lunchsallader och lite information och under eftermiddagen gjordes intervjuer ute i höstsolen. På samma hotell som vi bodde Khemiri – som vi dock fått order om att inte närma oss – och även Ernst Kirchsteiger med team som höll på med en helt annan inspelning.

Jag och Jonas Hassen Khemiri i tv-rutan

Jag och Jonas Hassen Khemiri i tv-rutan.

Nästa dag inleddes med sminkning. Jag försökte få dem att hålla igen, men det var ingen idé – programledar-Karin hade gett order om att vi skulle bli ”supervackra”.

Jag var sist ut att möta Jonas Hassen Khemiri och hann bli riktigt nervös, men när jag väl fick komma in var det roligt. Han sade att han tyckte jag hade ”den absolut bästa slutmeningen – den är grym” och att jag hade beskrivit ett skrik som ”gör jätteont att läsa, på de bästa av sätt”. Men jag tror inte han gillade att jag hade gett huvudpersonen i novellen ett bestämt kön. Vi pratade om skrivprocesser och bokförlag och jag berättade lite om studentspexskrivandet. Tv-teamet fick avbryta oss när de tyckte att vi var klara.

Då jag gick ut ur rummet kände jag mig lugn, men det kändes inte som om jag hade vunnit – och det hade jag mycket riktigt inte heller. Det blev en delad andraplats, lite avrundning och kramar och tåg hem. Och en mycket lång väntan innan programmet sändes och jag fick avslöja för omgivningen hur det hade gått.

Efteråt är jag fortfarande lite stolt över att jag blev utvald, men den stora behållningen var att få träffa Khemiri, en fantastisk författare som var väldigt intressant att prata med. Jag läste nyligen hans Augustprisvinnare Allt jag inte minns och hela romanbygget var så otroligt snyggt att jag satt alldeles andlös. Så jag vårdar mitt Lassie moment ömt.