Arkiv

Thomas

Sitter och skriver (inte) och dricker te (alldeles för mycket).

Det är lika spännande varje gång. Den där totala tomheten som drabbar när man precis tagit sig igenom ett manus. Man längtar medan man skriver efter att få ta tag i något annat. För alla andra idéer man har känns så mycket mer lockande och intressanta. Fast när man är ”klar” (vilket man ju inte är egentligen – men redigeringen måste vänta en stund)  är orken som bortblåst. I alla fall funkar jag så. De första gångerna var jag på allvar övertygad om att jag aldrig någonsin skulle kunna skriva igen. Nu börjar jag på något konstigt sätt vänja mig. Fast det är klart, lite tvivlar jag även nu.

Så därför sitter jag nu, på skrivkväll, utan att skriva något alls (förutom det här blogginlägget då, men blogginlägg räknas inte – det vet alla).

Fast den här gången är det medvetet. Jag åkte hit för att dricka te och prata lite skrivande. Och för att mentalt förbereda mig på nästa steg / projekt på något sätt. Jag bestämde mig för att det var ok att inte producera något alls den här gången. Och det har jag i alla fall lyckats med. (Nästan då, men jag vidhåller att bloggande inte räknas).

Nu ska jag snart åka hem. Men jag har i alla fall inteskrivit och haft trevligt. Debriefat lite också. Och kanske, kanske bidragit lite till att andra fått lite skrivet. (Eller så har jag bara stört).

Och kanske kan jag skriva något någon gång igen. Eller så kan jag inte det. Det vet jag inte än. Men jag utgår, med en aning mer lugn den här gången, från att det får jag förmodligen reda på framöver.

 

Annonser

Skrivandet upphör aldrig att fascinera. På gott och ont.

Vissa dagar flyter det på. När det dessutom gör det ett par dagar i rad kan man tro att man är inne i någon form av flöde. Så var det i helgen.

Sedan tar det tvärstopp. Man får kämpa för varje ord.

Så är det idag. Sliter och drar i orden, men de vill inte fungera ihop. Inte alls.

Och en hel del förtjusning.

Sitter på bussen på väg till Göteborg med ganska blandade känslor. Bokmässan har redan börjat, men jag åker först idag. Det gör att jag missade den dag på mässan som jag brukar tycka bäst om, torsdagen. Var tvungen att jobba, så det var inte så mycket att göra. men som sagt, torsdagen brukar vara den dag jag tycker allra bäst om på mässan.

Är som sagt splittrad. Dels på grund av att bokmässan rent tidsmässigt krockar med Fantasycon i England. En kongress som jag åkt på de två senaste åren och som är helt fantastiskt trevlig.

Men det är också andra saker. Jag älskar att träffa folk som skriver och/eller läser. Att prata böcker och skrivande. Och det finns det massor av tillfälle att göra på Bokmässan. Både spontanmöten och planerade. Bland de senare så ser jag verkligen fram emot en återträff med större delen av gänget som jag debutantbloggade ihop med.

Mitt problem är att jag inte är så bra på att hantera mycket ljud och stök och trängsel. Och det finns det gott om på bokmässan. Och innan jag kommit dit, och kommit in i det och fått träffa en massa härliga människor så är den känslan den som på något sätt har övertaget. Det kommer bli bra efter ett tag när jag kommit in, men samtidigt vet jag hur trött jag kommer bli av det.

jag kommer förmodligen komma hem som en urvriden tvättsvamp. Men en lycklig urvriden tvättsvamp.

För tre år sedan var jag på bokmässan påminde Facebook mig om igår. Då vaguebookade jag om en del möten. Ett av dem var med en viss förläggare som hade fått mitt manus och ville diskutera en eventuell utgivning. I år skall vi släppa uppföljaren på bokmässan. Det känns lite smått overkligt hela grejen.

Så kom gärna och hälsa på! Jag finns i Undrentides monter kl13-15 på lördag när vi firar nya boken (kom och fira med mig) och på söndag 14-15. Och så hänger jag säkert där en hel del annars också. Eller fånga mig i massorna på något av mässgolven och säg hej. (Eller i någon korridor där jag krupit undan för att ladda om lite).

Idag sitter jag på Linköpings kommuns arbetsmarknadsdag(ar).

Fick en fråga om jag ville vara där som författare, ifall det var några ungdomar som var nyfikna på hur man blir författare. Tyckte det kunde vara skoj, så nu sitter jag här – fast jag borde vara hemma och skriva.

Har redan pratat med några nyfikna. Det är så himla kul när man träffar de där som verkligen brinner för skrivandet. Själv hittade jag skrivandet högstadiet och gymnasiet. Det var då drömmen att någon gång skriva en roman föddes, även om det sedan tog väldigt många år innan det verkligen blev något publicerat ”på riktigt”.

img_0406-2Insåg att det har gått en vecka nu. En vecka sedan jag kom hem från Worldcon 2017 i Helsingfors, eller Worldcon 75 – som det sjuttiofemte i ordningen. För mig var det dock Worldcon 1. Jag har varit på några Swecons nu, ett styck Archipelacon på Åland och inte mindre än två Fantasycons i Storbritannien. Men det här var som sagt mitt första Worldcon.

Worldcon är stort. Jättestort. Trots att det som sagt gått en vecka sedan jag kom hem har jag inte hunnit smälta alltihop än. Och då ska man komma ihåg att jag missade en och en halv dag. Jag kom inte förrän torsdag e.m. och alltihop började redan på onsdagen. (För min del kunde det faktiskt ha börjat redan på tisdagskvällen då jag fick en inbjudan till en grej innan, men jag blev tvungen att tacka nej till det då jag befann mig i Medelhavet – eller vid i alla fall).

Från Sällsamt var vi två som åkte, jag och Sara L, fast vi åkte inte tillsammans eftersom vi kom från lite olika håll. Men vi sågs en del i alla fall, och det var skönt att ha någon att samla ihop intrycken med. För det var mycket folk där – flera personer som jag känner och som var där såg jag antingen först sista dagen eller inte alls. Dryga sjutusen personer var det sammanlagt om jag inte förstått fel.

(Om Sara skriver ned sina intryck och minnen är jag helt säker på att hon skriver något helt annorlunda – för det var så stort, så häftigt och så överväldigande mycket att två personer knappast kan ha upplevt samma sak – så jag fokuserar på mitt och låter bli att försöka beskriva Worldcon som helhet). 

Vad var bra?

Read More

Foto lånat från worldcon.fi

Foto lånat från worldcon.fi

The world is full of great and wonderful things for those who are ready for them.
/Moominpappa, from the book Moominpappa at Sea.

Det fina citatet finns med bland informationen inför allt spännande som väntar nu några dagar. Jag tar en paus i resväskepackandet och skriver några rader här. Worldcon, the World Science Fiction Convention hålls för 75e gången. Det här året i Europa och närmare bestämt här i Norden, i vårt grannland Finland.

Imorgon förmiddag tar jag bussen mot tåget till färjan. Unnade mig något extra trevligare hytt när jag bokade färjeresan till och från Helsingfors, så att jag bara kan stänga in mig och passa på att jobba vidare i redigeringarna i mitt manus. Resor i bil, buss, tåg och färja brukar ofta vara bra tid där jag kan plugga in hörlurar och koppla på skrivandet.

En flygresa jag gjorde för många år sedan när jag kände av en hel del flygobehagskänslor, bestämde jag mig för att gå all in och satte på soundtracket till Donnie Darko i öronen. Det hjälpte faktiskt lite och gav upphov till intressanta tankar och idéer till skrivandet istället. Men att skriva och redigera på flyg är nog inte vad jag ska satsa på.

Så nu har jag istället en längre färjeresa framför mig. Förhoppningsvis väntar inga stormar på havet så att det blir en lugn och bra skrivtripp på vägen dit och sedan hem på söndag.

Väl där väntar så mycket skoj!

  • ca 6000 science fiction-fans från hela världen kommer dit
  • förutom sf- och fantasyfans och författare även lite NASA-folks, George RR Martin m.fl.
  • ett helt fantastiskt program vars många parallella programpunkter många gånger är så svårt att välja bland. ”The programme will include lots and lots of stuff for fans of books, media, science, games, costuming, music, filk, writing, comics etc.”
  • kommer såklart heja från publiken på panelerna Thomas deltar i (även om jag missar den sista)
  • det är ju här självaste ”Hugo Awards Ceremony” hålls
  • Worldcon har en egen internationell filmfestival
  • beroende på väder och tid kanske jag passar på att besöka Sveaborgs fästning också

Ikväll hoppas jag även hinna ögna igenom den 69 sidor långa pdf-restaurangguiden för Worldcon. Längtar!

Att skriva tvåan är svårt sägs det, och det är sant. Jag rymde och skrev en barnbok och en annan bok innan jag tog tag i att skriva ”tvåan”. Sen försökte jag låtsas som att något av de två projekten hade varit tvåan, och att det därför borde gå lättare.

På ett sätt var det väl sant också. Genom att ha bevisat för mig själv att jag faktiskt kunde ta ett projekt hela vägen till ”the bitter end” en gång till (eller två då) så ökade min tro på att det här också kanske kunde gå. Något lite. Och det var nog bra att ha med sig. För det är verkligen så att det är en sak att skriva något helt annorlunda och en helt annan sak att skriva en ”fortsättning”. Tillbaka till samma värld men en ny historia. Historien och figurerna ska fungera separat men ändå hänga ihop. Det var verkligen jobbigt och jag är glad att jag hade rustat mig.

Men det som jag inte riktigt var beredd på var hur läskigt det var att ge ut ”tvåan”.

Att skriva den var – så här i efterhand (en dag efter att jag skickat sista redigerade versionen till förlaget) fullständigt trivialt i jämförelse med den panik jag fick nu när den ska komma ut.

Visst, jag tyckte det var läskigt när Incidenten skulle komma ut. Alltså jätteläskigt. Som i ”vilse i pannkakan”-läskigt.

Men jag är mer nervös nu. Faktiskt. Och det var jag inte riktigt beredd på. Men jag vill ju inte att de som väntat på ”nästa bok” ska bli besvikna. Jag hoppas verkligen inte någon ska bli det. Men man vet ju aldrig. Och det vore ju verkligen jättetrist.

Skönt då att omslaget blir så himla fint. Förlaget släppte det idag och jag är så himla nöjd. Det är jätteläckert i sig och det både kontrasterar mot och hänger ihop med omslaget till Incidenten på ett alldeles fantastiskt sätt. Nu gäller det bara att hålla ut tills boken finns på riktigt också utan att få panik.

SällskapetiGenua