Hittade en intervju i en anteckningsbok som jag glömt publicera så här kommer den ett par månader senare.
Hej och välkommen!
Hej och tack!
Hade du kontaktat ett bokförlag nu i höst? Stort ju!
Ja och det gjorde även att jag fått min första refusering.
Rubriken var inte menad som att jag får betalt för att ge eller få skrivinspiration, även om det hade varit mer än trevligt. Det var heller inte menat som ett löfte om ett blogginlägg med tips på hur man kan smyghämta idéer eller tid på arbetet. Nej, jag vill förmedla min tacksamhet över att jag har så många skrivande kollegor omkring mig på arbetsplatsen, som kämpar på med sina skrivprojekt och skrivdrömmar på fritiden. Hur givande det är att på luncher och fikaraster dela såväl framgångar som tvivel. Dela känslan vid motgångar och besvikelser i försök att få till skrivstunder och inte minst – ge pepp till varann, att aldrig ge upp skrivambitionen.
Medlemskortet
I brevlådan häromdagen låg det ett stort kuvert. Bland annat innehöll det ett ex av förbundstidningen ”Författaren”. Den första ”förbundstidning” jag faktiskt tyckt vara värd att bläddra i. Den och lite annat. Bland annat ett tunt litet medlemskort.
Sladdrigt men hyfsat miljövänligt.
Och med mitt namn på.
Sålunda är jag alltså – enligt författarförbundets definitioner i alla fall – författare nu.
Författare enligt min definition är ”En som inte klarar av att inte skriva”.
Jag vet att det är lite tramsigt av mig, men det kändes ändå lite stort. Både när jag fick beskedet och nu när jag fick pappren och kortet. Som något av ett erkännande. Rent praktiskt innebär det att jag kan söka lite stipendier och sådant också (om jag kan få medlemssidan att funka vill säga) och att man har rätt till juridisk rådgivning. Det där sistnämnda hade säkert varit rätt bra ett par gånger längs vägen, men jag har haft tur som haft bra kontakter runtomkring så jag har rett ut det mesta hittills ändå.
Annars ändras ju egentligen ingenting. Inga dörrar öppnas till de stora förlagen eller så. Livet fortsätter rulla på. Migränen försvinner inte, inte tandläkarbesöken heller. Men man kan kanske ändå lite grann, allra längst därinne känna att man tagit ett litet steg. Att man ändå lyckats med något litet.
Eller så är det bara jag som övertolkar innebörden av en liten papperslapp.
Foto lånat från worldcon.fi
The world is full of great and wonderful things for those who are ready for them.
/Moominpappa, from the book Moominpappa at Sea.
Det fina citatet finns med bland informationen inför allt spännande som väntar nu några dagar. Jag tar en paus i resväskepackandet och skriver några rader här. Worldcon, the World Science Fiction Convention hålls för 75e gången. Det här året i Europa och närmare bestämt här i Norden, i vårt grannland Finland.
Imorgon förmiddag tar jag bussen mot tåget till färjan. Unnade mig något extra trevligare hytt när jag bokade färjeresan till och från Helsingfors, så att jag bara kan stänga in mig och passa på att jobba vidare i redigeringarna i mitt manus. Resor i bil, buss, tåg och färja brukar ofta vara bra tid där jag kan plugga in hörlurar och koppla på skrivandet.
En flygresa jag gjorde för många år sedan när jag kände av en hel del flygobehagskänslor, bestämde jag mig för att gå all in och satte på soundtracket till Donnie Darko i öronen. Det hjälpte faktiskt lite och gav upphov till intressanta tankar och idéer till skrivandet istället. Men att skriva och redigera på flyg är nog inte vad jag ska satsa på.
Så nu har jag istället en längre färjeresa framför mig. Förhoppningsvis väntar inga stormar på havet så att det blir en lugn och bra skrivtripp på vägen dit och sedan hem på söndag.
Väl där väntar så mycket skoj!
Ikväll hoppas jag även hinna ögna igenom den 69 sidor långa pdf-restaurangguiden för Worldcon. Längtar!
Nu har det gått några dagar sedan vi var iväg på Kontur i Uppsala, årets upplaga av Swecon. Det var tredje gången jag var på den och med LunCon inräknat blev det min fjärde science fiction/litteraturkongress. Konstaterar att även denna var alldeles för bra arrangerad. Med det menar jag att det är svårt att välja/välja bort när flera intressanta programpunkter hålls samtidigt. Men återigen känner jag mig påfylld av skrivinspiration och idéer att spinna vidare på i framtida skrivprojekt.
Innan Sara, Thomas och jag avslutade konventet en stund på årets Dead dog party, slog vi oss ner på en uteservering och pratade igenom helgen. En slags post-swecon-skrivgruppsstund i det ljumma sommarvädret för att sammanfatta alla intryck. Read More
Onsdagar är mina skrivdagar. På pappret. Det är ju bra kan man tycka då det är på papper man skriver. Eller inte jag då. Jag skriver oftast i datorn. Så att det dyker upp på skärmen. Men ni fattar.
Men i verkligheten, den som bor därutanför fönstret, är det ganska många onsdagar som jag inte skriver. Inte på mina egna skrivprojekt i alla fall. Det har blivit väldigt många ”jobbonsdagar” på sistone. En hel del jobbsöndagar också om jag ska vara helt ärlig.
Men inte den här onsdagen.
Fast jag ska inte skriva heller.
Jag ska göra något läskigt.
Sånt som skrämmer mig alldeles fullständigt.
Nej jag ska inte gå till tandläkaren. Men lite åt det hållet i skräcknivå.
Vad?
Det vet jag inte om jag vågar berätta. Kanske sen… Om det blir något av det.
På vår skrivlunch förra veckan sammanfattade vi hur skrivaråret varit för oss var och en och vilka tankar vi har för skrivandet 2017. För min egen del är jag nöjd med vissa skrivarperioder även om jag hade önskat mer skrivande i andra. Men att ha varit med den här ambitiösa gruppen det här året har betytt väldigt mycket för mitt skrivande. 2017 kan bli ett intressant år.
Vi pratade också bloggstatistik, vårt syfte med att skriva här och eventuella förändringar. Vi kom även in på ett par spännande idéer, kanske mer om det framöver.
Slutligen tackade vi varandra för hur värdefull gruppen är för vårt skrivande.
I lördags hälsade jag och min familj på Thomas vid hans bord på Östergötlands bokmässa. Jag missade tyvärr Maria precis men det var en bra mässa med roligheter för både oss och barnen. Och jag fixade några julklappar, bland annat en signerad bok av Ingelin Angerborn till min dotter.
Förra veckan var intensiv och innehöll utöver det vanliga även två kalas för min dotter, släktbesök, biopremiär (Arrival) och lite annat. Men det blev en hel del som hade med skrivande att göra så det gjorde veckan extra bra!
Bild lånad från malmofandom.se
Nu väntar en hel helg av inspiration igen. Bara två arbetsdagar kvar, sedan går tåget mot LunCon i Lund!
LunCon var tydligen den första science fiction-kongressen i Sverige när den startade 1956 och nu sextio år senare är det dags för mig att uppleva den också. Den här gången är det Thomas och jag som beger oss dit.
Jag brukar tänka igenom innan vilka grejer jag helst vill gå på men väl på plats brukar det ändå ändras lite. Några av ämnena på föredrag och paneldiskussioner som jag ser fram mot nu i helgen:
På plats brukar andra tipsa om annat man inte bör missa eller någon författare som brukar vara givande att höra på så vi får se vilka programpunkter det slutligen blir. Den här gången är det speciellt fem författare som jag ser fram lite extra mot att få lyssna på men kommer nog som vanligt komma hem igen med en lista på författare och böcker som jag bara måste se till att läsa. Dessutom brukar lite böcker komma med hem också.
Det bästa brukar vara helheten och de många samtalen med andra, mest om skrivande men också om allt från böcker, film, tv-serier och kanske vidarefilosoferande om något ämne som varit uppe som programpunkt. Jag ska även försöka komma ihåg att ladda ner några avsnitt från Fantastisk podd till mobilen och se till att packa med datorn för att redigera vidare i min berättelse också.
Eftersom en av mina närmsta vänner bor utanför Lund har jag såklart även sett till att boka in dejt med henne. Så jag ser mycket fram mot den här helgen så här mitt i ruggiga hösten.
Årets upplaga av Andra Världar bokmässa är avklarad. Next stop Archipelacon…
AVB var mitt första renodlade bokkonvent för årtet (även om det blev mycket bokeri på årets LinCon för min del) – och det var precis så trevligt som det brukar. I år hölls det som en del av berättarfestivalen i Ljungby, vilket ledde till att det kom en del besökare som kanske inte annars skulle ha letat sig dit. Kul!
jag fick ett bord brevid Löv & Craig förlag, så det var framförallt med dessa jag pratade. Det blev många bra skratt. Det är ju framförallt mötena som är själva grejen. Möten med läsare, möten med andra författare, förläggare, boktryckare, kaffeförsäljare – ja alla som finns på en sån plats… Trevliga människor som är där för att ha roligt.
Jag skriver lite mer ingående om min dag här.
Just nu är det midsommardag. Katten har fått frukost. Barnen har precis vaknat och jag siktar på att hinna ett par hundra ord till på mitt senaste manus innan det är dags att lämna tangenterna.
Himlen klarblå genom glastaket. Vättern minst lika blå vid sidan.
Jag i bilen på väg mot årets första bokmässa – tillika min första som publicerad författare.
Imperiet på alldeles för hög volym.
Det är så här det skall vara!
Sällsamt 