Det här är tänkt att bli ett återkommande inslag här på bloggen. Lämna gärna en kommentar om du vill ställa en fråga till oss tre.

Maria	För att jag gillar genren och ofta får idéer inom den. När man skriver har man oändliga möjligheter – varför begränsa sig till sådant som skulle kunna hända i den fysiska verkligheten?För övrigt håller jag med G.K. Chesterton, ”a man who knew what was going on” enligt två av mina favoritförfattare, Neil Gaiman och Terry Pratchett. Chesterton ansåg att ”fairy tales are more than true: not because they tell us that dragons exist, but because they tell us that dragons can be beaten”.
Sara	Jag skriver fantastik för att jag inte kan skriva något annat. För mig är det det naturliga sättet att beskriva världen. Skönlitteraturen är sann för att den inte begränsar sig till sanningen, och jag lyckas inte beskriva verkligheten med bara det som är verkligt.
Thomas	Nu är ju inte fantastik det enda jag skriver, men jag förstår frågan. Till att börja med för att det är en genre som på så många sätt kom att prägla min uppväxts läsande, spelande och fantiserande. Dessutom är en genre som är utmanande i och med att det finns så oerhört mycket klichéer att förhålla sig till, både inom klassisk fantasy/SF och inom den mer moderna. Att försöka skapa något som känns fräscht och eget inom detta tycker jag är jättespännande. Utmaningar är kul helt enkelt. SF:ns tradition av samtidsreflektion, och fantasyns sagoberättande och mystik. Det finns något mycket lockande i allt det – och jag vill gärna blanda ihop det ordentligt.