Archive

Frågan är …

maria

Maria

Min favoritskrivmiljö är arbetsrummet hemma, en lugn, ledig morgon som får övergå i förmiddag. För att fundera ut nya idéer eller lösa problem fungerar raska promenader bra (fast då gäller det att ha med sig papper och penna). Tågresor är inte så dumma de heller.
Sedan beror det på vilken fas jag är i, har jag kommit in i ett flöde kan jag skriva nästan var som helst och så fort jag får en chans.
sara

Sara

De bästa texterna verkar jag få ur mig sent om natten, gärna med en deadline obehagligt nära. Eftersom jag har småbarn så brukar det dessutom ofta vara med minstingen oroligt sovande bredvid eller på mig. Framåt småtimmarna har jag inga skrivhinder kvar, då går jag på koffein och desperation (så mycket mer användbart än inspiration).
Och nästa dag – med högst ett par timmars sömn i kroppen – då är jag fullkomligt lycklig.
thomas

Thomas

På söndagsmorgon – när resten av familjen ligger och sover. Med en kopp te nära till hands.
Annars har jag alltid en dator med mig, så att jag kan slå mig ner en stund och skriva om jag får en möjlighet. Gärna på ett fik. Man får ta de tillfällen som bjuds helt enkelt.

Det här är tänkt att bli ett återkommande inslag här på bloggen. Lämna gärna en kommentar om du vill ställa en fråga till oss tre.

maria

Maria

För att jag gillar genren och ofta får idéer inom den. När man skriver har man oändliga möjligheter – varför begränsa sig till sådant som skulle kunna hända i den fysiska verkligheten?För övrigt håller jag med G.K. Chesterton, ”a man who knew what was going on” enligt två av mina favoritförfattare, Neil Gaiman och Terry Pratchett. Chesterton ansåg att ”fairy tales are more than true: not because they tell us that dragons exist, but because they tell us that dragons can be beaten”.
sara

Sara

Jag skriver fantastik för att jag inte kan skriva något annat. För mig är det det naturliga sättet att beskriva världen. Skönlitteraturen är sann för att den inte begränsar sig till sanningen, och jag lyckas inte beskriva verkligheten med bara det som är verkligt.
thomas

Thomas

Nu är ju inte fantastik det enda jag skriver, men jag förstår frågan. Till att börja med för att det är en genre som på så många sätt kom att prägla min uppväxts läsande, spelande och fantiserande.
Dessutom är en genre som är utmanande i och med att det finns så oerhört mycket klichéer att förhålla sig till, både inom klassisk fantasy/SF och inom den mer moderna. Att försöka skapa något som känns fräscht och eget inom detta tycker jag är jättespännande. Utmaningar är kul helt enkelt.
SF:ns tradition av samtidsreflektion, och fantasyns sagoberättande och mystik. Det finns något mycket lockande i allt det – och jag vill gärna blanda ihop det ordentligt.