Det är ett tag sedan jag skrev här på bloggen sist. Jag har flyttat och håller på att försöka hitta tillbaka till skrivrutinerna. Det är ju den där lilla detaljen jul snart också.

Hur som helst hade jag redan innan flyttkarusellen drog i gång fattat ett beslut: att inte försöka skriva någon ny roman på ett tag. Den sortens tid finns helt enkelt inte just nu. Jag har börjat ett par gånger under de senaste (småbarns)åren, bara för att bli frustrerad när sjukdom eller annat har lett till ett långt uppehåll och jag har tappat berättelsen.

Så nu satsar jag på att skriva noveller, något som jag också tycker mycket om, och känner lite släktskap (utan några jämförelser i övrigt) med novellmästarinnan och Nobelpristagaren Alice Munro. Så här har hon sagt om hur hon började skriva noveller:

But when I was younger, it was simply a matter of expediency. I had small children, I didn’t have any help. Some of this was before the days of automatic washing machines, if you can actually believe it. There was no way I could get that kind of time. I couldn’t look ahead and say, this is going to take me a year, because I thought every moment something might happen that would take all time away from me. So I wrote in bits and pieces with a limited time expectation.

Hittills i höst har jag skrivit en saga till Sofi Poulsens nya novelltävling Tusen och en natt (den är skickad till resten av Sällsamt för respons), jag håller på med ytterligare en novell och har idéer till fler. Skulle jag behöva göra ett uppehåll av någon anledning (hej vabruari), behöver jag inte tappa så mycket. Det känns bra.

Annonser

Sitter på tåget till Malmö. Det borde jag gjort redan igår. Men ibland blir inte allt som man tänkt sig. Ibland blir faktiskt nästan inget det. Det här året har varit rätt mycket av det senare – så egentligen är det rätt logiskt att jag sitter här inte igår. Utan idag.

Vart är vi på väg? Ja, Malmö då. Med tåget alltså. Sedan vidare till Falsterbo Kursgård – som namnet till trots ligger i Höllviken. Inte Falsterbo. Men det finns säkert någon rimlig förklaring till det.

Vad i hela friden skall jag göra där?

Det är en tvådagarsträff (endagars och en kväll för min del då) med gänget som jag går på skrivpedogutbildning ihop med.

Jupp. Jag har blivit student igen. Var nere i Skurup för en månad sedan. Kändes lite som att börja ettan igen. Nervös på skolgården. Saknade bara ett äpple till fröken (som är jättesnäll).

Två helt underbara dagar var det den gången, och även om det mesta är på distans så är det några ”verkliga” träffar per år. Och jag måste erkänna att jag verkligen var nervös. Men åh vad jag kände att jag hade kommit rätt. Underbara kurskamrater och kursledare. Jag framstod säkert som rätt jobbig, för jag var så glad hela tiden. Dessutom är jag rätt blyg, och jag brukar prata för att det inte ska märkas. Så jag bara bubblade på. Skrev till och med en dikt i bilen på vägen hem. Eller dikt och dikt. Nått var det. (För övrigt det enda jag skrivit i år – på tal om att allt inte alltid går som planerat).

Om polisen läser detta vill jag påpeka att jag inte fysiskt skrev medan jag körde. Jag skrev i huvudet. Stannade vid en mack för att få ner anteckningar i mobilen. Körde vidare. Återupprepade proceduren. Ett antal gånger. Så, nu kan ni lägga ner det åtalet.

Och nu är jag på väg igen. Målet med hela denna apparat är att bygga på min lärarexamen med en mer skrivinriktad utbildning.

Vi får se vart det leder, men jag vill kunna hjälpa fler att hitta sitt uttryck i text. För känslan när bidrar till att någon annan att ta ett projekt i mål är så oerhört stark. Att få andra att våga växa är bland det bästa jag vet.

Vi får se vad det blir av det. Men kanske, kanske blir det någon skrivkurs någon gång i framtiden. Eller manuscoachning.

Kanske

Böcker i mässmonter.

H.C. Andersen-antologin i montern på bokmässan.

Nu har vi haft officiellt boksläpp för H.C. Andersen!

Klockan 18 i fredags samlades rätt många av novellförfattarna och lite annat folk i monter A03:52 på bokmässan i Göteborg. Förläggaren Sofi Poulsen delade ut en ros och en tändsticksask (tänk Flickan med svavelstickorna) till var och en av författarna, vi skålade i cider och fick faktiskt signera en och annan bok också. En lätt overklig känsla, att människor jag inte känner vill att jag ska skriva mitt namn i deras böcker.

Det var i första hand för releasen jag var där, men jag fick dessutom möjlighet att gå runt på bokmässan några timmar både fredag och lördag. Jag spanade in spännande montrar (pluspoäng till Novellix som sålde sina noveller i lösvikt à la smågodis – oemotståndligt), lyssnade på direktsändningen av Spanarna i P1, hörde Jonas Hassen Khemiri, Sara Stridsberg och Sara Lövestam prata om sina senaste böcker och tog del av intressanta programpunkter om normkreativ fantastik, egenutgivning (”det enda du absolut inte ska göra själv är läsa korrektur”) och att vara kreativ på beställning (den sistnämnda med Thomas som pratade om sin bok En kaninhistoria tillsammans med illustratören Nicolas Krizan och förläggaren Sofi Poulsen).

John Ajvide Lindqvist och Maria Bohlin på Lärarscenen, ryggarna på några i publiken.

John Ajvide Lindqvist intervjuas av Maria Bohlin på Lärarscenen.

Som avslutning lyckades jag få en av de sista sittplatserna till en mycket bra intervju med John Ajvide Lindqvist där han berättade om sitt skrivande. Han sade många tänkvärda saker, men något jag fastnade för var att hans nuvarande förläggare sagt att det inte alltid är en bra idé att skriva följebrev om man har skrivit något udda (apropå svårigheterna John Ajvide Lindqvist hade med att sälja in sin sedermera hyllade debutroman Låt den rätte komma in till förlag). Och så kändes det lite bra att han liksom jag oftast börjar skriva utan att veta hur det ska sluta. Hela intervjun spelades in av Lärarpodden, så den borde dyka upp där så småningom.

Summering: två fantastiska dagar, även om mässmiljön är lite utmattande med alla ljud och intryck. Och på hemvägen började jag på en ny novell.😊

Böcker i kartongNu finns antologin H.C. Andersen i tryckt form! Häromdagen kom en stor lastbil körande med mina bokkartonger och jag har redan fått sälja och signera flera böcker.😊

Den officiella releasen äger rum den 28 september på bokmässan i Göteborg. Det känns rätt häftigt att en bok jag är med i släpps där. Jag vet, jag är en av många medförfattare och den här aktiviteten kommer sannolikt att gå rätt obemärkt förbi med tanke på hur stor mässan är, men ändå.

Om någon som läser detta skulle vilja komma till releasen hittar ni oss i monter A03:52 klockan 18. Välkomna!

Själv ska jag försöka hinna igenom så många som möjligt av novellerna innan jag träffar författarna (ganska många av dem i alla fall) på mässan om ett par veckor.

PS Boken finns också till försäljning hos Adlibris och Bokus.

För drygt ett och ett halvt år sedan skickade jag en novell till en tävling som anordnades av Club Cosmos, Sveriges äldsta ännu aktiva science fiction-förening. Jag vann inte, men fick ett fint diplom och en inteckning i Lilla korgen och därmed var historien slut – trodde jag.

Men i våras kom ett mejl med frågan om de ändå fick publicera min text i nästa nummer av tidskriften Brev från Cosmos. Jag sade förstås ja, så i det nya numret som precis har kommit ut finns min novell Drömfabriken med!

Läs Brev från Cosmos kostnadsfritt som e-pub eller pdf.

 

 

 

Jag blev just klar med första utkastet till en ny novell, ett bidrag till tidningen Skrivas sommartävling på temat Korsningen. Det återstår förstås en massa jobb, men jag tycker ändå alltid att det är jätteskönt när jag har fått ur mig ett ”shitty first draft” som det kallas ibland. Då vet jag att jag har en historia, ett råmaterial som jag kan vrida och vända på, utveckla och förädla. Kanske extra viktigt när man är som jag och börjar skriva utan att veta hur det ska sluta.

Så nu får jag en bit kladdkaka, har jag bestämt.

Hur brukar ni andra fira era skrivmilstolpar?