Det har inte blivit så mycket bloggat på sistone. Det betyder dock inte att det inte har hänt något på skrivfronten.

Jag skrev på mitt nya projekt (se inlägget En fördel med att inte vara etablerad är att man kan göra som man vill) fram till slutet av mars. Då hade jag fått ihop drygt 10 000 ord och bestämde mig för att ta paus för att göra sista redigeringen av Vadetmanuset innan tankarna på det sjönk undan alltför mycket. Den slutredigeringen är vad jag huvudsakligen har ägnat mig åt under april, med lite avbrott för påskfirande och annat. Jag har även skickat in bidrag till Fantastikportalens novelltävling (deadline 30 april, så skynda er om ni tänker vara med).

Och så filar vi i gruppen på nya texter till Vi och vår blogg som nog kan dyka upp här snart.

För några veckor sedan var Lilla på barnkalas och jag passade på att göra något som jag inte hade gjort på länge: skriva i nästan en timme på dagtid. Och vilken skillnad! Jag hade nästan glömt hur mycket lättare det är att skriva när det inte är det sista man gör på kvällen, trött i huvudet efter att ha jobbat och hämtat på förskola och lekt och lagat middag och nattat och hängt tvätt och diskat och plockat och … ja, ni vet. Det alldeles underbara men aningen utmattande livet med småbarn.

Egentligen är jag ju morgonmänniska och har min bästa skrivtid under morgonen och förmiddagen. Att jag alls lyckas skriva på kvällarna är lite av en arbetsseger. Jag är glad att det funkar så bra som det gör, men det där tidiga eftermiddagspasset gav mersmak. Jag tror jag ska ha som långsiktigt mål att få till lite mer dagskrivande, någon gång ibland i alla fall.

Vilken tid på dygnet funkar det bäst för er att skriva? Och i hur stor utsträckning har ni möjlighet att välja?

Idag har jag lekt fotomodell. En bekant som är grym på foto kom förbi för att hjälpa mig med lite nya författarbilder med mera.

Läskigt. Jag tycker inte om att agera fotoobjekt. Men det är bara att bita ihop… Och det blev en del bilder tagna. Till och med någon där jag faktiskt ser helt ok ut… (Sa jag att han är duktig, fotografen?)

Så nu sitter jag och väljer vilka vi ska jobba vidare med. Inte helt lätt kan jag meddela…

1 av i runda slängar 250 bilder att gå igenom…

Onsdagar är mina skrivdagar. På pappret. Det är ju bra kan man tycka då det är på papper man skriver. Eller inte jag då. Jag skriver oftast i datorn. Så att det dyker upp på skärmen. Men ni fattar.

Men i verkligheten, den som bor därutanför fönstret, är det ganska många onsdagar som jag inte skriver. Inte på mina egna skrivprojekt i alla fall. Det har blivit väldigt många ”jobbonsdagar” på sistone. En hel del jobbsöndagar också om jag ska vara helt ärlig.

Men inte den här onsdagen.

Fast jag ska inte skriva heller.

Jag ska göra något läskigt.

Sånt som skrämmer mig alldeles fullständigt.

Nej jag ska inte gå till tandläkaren. Men lite åt det hållet i skräcknivå.

Vad?

Det vet jag inte om jag vågar berätta. Kanske sen… Om det blir något av det.

Vi brukar försöka tipsa varandra i Sällsamtgänget så fort vi ser en skrivrelaterad tävling eller liknande som på något sätt kan vara av intresse för någon i gruppen. Dels för att hålla kampen om Lilla korgen vid liv och dels för att bara inspirera till fortsatt skrivande. Även om just den tävlingen kanske inte var något för mig så kan det faktum att jag blir påmind om att den finns sporra lite o.s.v.

Så för att samla alla tips någonstans skapade vi en tävlingssida här på bloggen som man nu kan hitta uppe i menyn. Vi valde att ha den här på bloggen och inte på något ”stängt” forum av den enkla anledningen att det säkert kan finnas fler än vi som vill ha koll på liknande.

Så om ni ser en tävling som vi inte har fått med, och som rör fantastikområdet, så tipsa oss så lägger vi till den!

Jag hade bestämt mig. Så snart jag fått in alla kommentarer från testläsarna skulle jag ta tag i slutredigeringen av Vadetmanuset.

Men så låg jag en kväll bredvid min dotter och väntade på att hon skulle somna. Jag tänkte på en bokidé som jag haft ett bra tag och plötsligt hittade jag en röst till den. När dottern hade somnat steg jag upp och började skriva och sedan har jag jobbat med det manuset i stort sett varje kväll. Som jag brukar upptäcker jag historien medan jag skriver den och det gör det spännande att sätta sig framför datorn.

Så det blev alltså ett sidospår ett tag och det är okej. Jag får göra som jag vill.

För några månader sedan skrev Thomas ett gästinlägg på Debutantbloggen (som han var med och drev under 2015) med rubriken Post debut stress disorder. Det handlar bland annat om att när man väl har gett ut sin första roman får man en annan press på sig. Man bör ganska snabbt få ur sig något nytt, helst i linje med det första. Håll dig till din nisch, ett tag i alla fall, råder han debutanten.

Det är ett klokt råd. Men rätt skönt att som oetablerad kunna strunta i det och använda den lilla skrivtid jag har till att bara bekymmerslöst beta där gräset verkar grönast.

Nu skriver jag alltså på mitt nya projekt så länge det känns kul – förhoppningsvis bär det hela vägen till ett första utkast. Sedan åter till slutredigeringen. (För en del i detta är att jag vet att jag både vill och har kapacitet att avsluta saker. Annars skulle jag kanske ålägga mig större disciplin.)