Häromveckan var jag ute på en liten resa med familjen. Vi skulle till Örebro för att gå på middag på slottet – ni vet så där som man gör ibland…

Biltur med familjen bjuder på fantastiska möjligheter. Framförallt om man har förstående familj – vilket jag tycker följande dialog från hemresan illustrerar alldeles förträffligt:

”Pappa, ska vi stanna någonstans på vägen hem?”

”Ja, vi gör ett kort stopp i Pålsboda. Jag ska titta på högstadieskolan där.”

”Varför då?”

”Emma gick där.”

”Hon i pappas nya bok”, skjuter mamman in.

”Aha, ok”, svarar barnet som om det vore det naturligaste i världen.

Fotade en del på både dit- och hemvägen. Mest för att ha som stöd för mina mentala anteckningar. Insåg att jag måste skriva om en scen också i det som jag redan skrivit. Hjortkvarns skola har nämligen ingen slöjdbarack.

Read More

Och en bättre.

Fast den bättre är inte officiell än så den får vi vänta med lite till.

Kaninen har blivit skjuten. Uppskjuten alltså. Inte skjutenskjuten. Vi hade hoppats på en release till hösten. Men tyvärr hände en del saker som gör att releasen måste skjutas på.

Men, men. Det är sådant som händer. Och just detta är inte något jag kan påverka så det är bara att vänta lite till. Det är i alla fall inte inställt. Det hade varit riktigt tråkigt.

Sen som jag skrev överst. Det händer en del kul saker också. Och det skulle jag vilja berätta mer om – men det får vänta en stund.

Nu har det gått några dagar sedan vi var iväg på Kontur i Uppsala, årets upplaga av Swecon. Det var tredje gången jag var på den och med LunCon inräknat blev det min fjärde science fiction/litteraturkongress. Konstaterar att även denna var alldeles för bra arrangerad. Med det menar jag att det är svårt att välja/välja bort när flera intressanta programpunkter hålls samtidigt. Men återigen känner jag mig påfylld av skrivinspiration och idéer att spinna vidare på i framtida skrivprojekt.

Innan Sara, Thomas och jag avslutade konventet en stund på årets Dead dog party, slog vi oss ner på en uteservering och pratade igenom helgen. En slags post-swecon-skrivgruppsstund i det ljumma sommarvädret för att sammanfatta alla intryck. Read More

ThomasÅrnfelt_smallSom med alla platser man bor på så vill man ju ändra något efter x antal år. Så ock med Sällsamt. Fast precis som man med åren insett med husfixning så är det dumt att starta upp alltför stora projekt som man inte orkar genomföra hela vägen så valde vi att göra en begränsad insats.

Därför gjorde vi bara om delen om gruppen och oss. För att göra det lite skojigare bestämde vi oss för att presentera varandra istället för oss själva – i förhoppningen att texten då kanske säger lite om både den som den beskriver och den som skrivit den.  Eller i alla fall att det är lite mindre hemskt att beskriva någon annan än sig själv…

Resultatet blev så här: Vi och vår blogg

Ganska fint tycker jag i alla fall. Vad tycker ni?

Det har inte blivit så mycket bloggat på sistone. Det betyder dock inte att det inte har hänt något på skrivfronten.

Jag skrev på mitt nya projekt (se inlägget En fördel med att inte vara etablerad är att man kan göra som man vill) fram till slutet av mars. Då hade jag fått ihop drygt 10 000 ord och bestämde mig för att ta paus för att göra sista redigeringen av Vadetmanuset innan tankarna på det sjönk undan alltför mycket. Den slutredigeringen är vad jag huvudsakligen har ägnat mig åt under april, med lite avbrott för påskfirande och annat. Jag har även skickat in bidrag till Fantastikportalens novelltävling (deadline 30 april, så skynda er om ni tänker vara med).

Och så filar vi i gruppen på nya texter till Vi och vår blogg som nog kan dyka upp här snart.

För några veckor sedan var Lilla på barnkalas och jag passade på att göra något som jag inte hade gjort på länge: skriva i nästan en timme på dagtid. Och vilken skillnad! Jag hade nästan glömt hur mycket lättare det är att skriva när det inte är det sista man gör på kvällen, trött i huvudet efter att ha jobbat och hämtat på förskola och lekt och lagat middag och nattat och hängt tvätt och diskat och plockat och … ja, ni vet. Det alldeles underbara men aningen utmattande livet med småbarn.

Egentligen är jag ju morgonmänniska och har min bästa skrivtid under morgonen och förmiddagen. Att jag alls lyckas skriva på kvällarna är lite av en arbetsseger. Jag är glad att det funkar så bra som det gör, men det där tidiga eftermiddagspasset gav mersmak. Jag tror jag ska ha som långsiktigt mål att få till lite mer dagskrivande, någon gång ibland i alla fall.

Vilken tid på dygnet funkar det bäst för er att skriva? Och i hur stor utsträckning har ni möjlighet att välja?

Idag har jag lekt fotomodell. En bekant som är grym på foto kom förbi för att hjälpa mig med lite nya författarbilder med mera.

Läskigt. Jag tycker inte om att agera fotoobjekt. Men det är bara att bita ihop… Och det blev en del bilder tagna. Till och med någon där jag faktiskt ser helt ok ut… (Sa jag att han är duktig, fotografen?)

Så nu sitter jag och väljer vilka vi ska jobba vidare med. Inte helt lätt kan jag meddela…

1 av i runda slängar 250 bilder att gå igenom…