Ett bra sätt att inte lyckas börja skriva något alls är att tänka att inledningen måste bli riktigt vass. Så när jag skriver första utkastet till en text brukar jag bara starta med något, vad som helst, som leder in till idén jag har. När jag sedan redigerar ägnar jag en del uppmärksamhet åt den första meningen eller meningarna och försöker få det så starkt och fängslande som möjligt.
Här är några av mina favoritinledningar, där jag tycker att författaren direkt lyckas dra in läsaren och sätta tonen för det som komma skall:
”Mrs Whitaker found the Holy Grail; it was under a fur coat.” (Chivalry, Neil Gaiman)
”En farfar som är en pappa är tillbaka i landet som han aldrig har lämnat.” (Pappaklausulen, Jonas Hassen Khemiri)
”Aujourd’hui, maman est morte. Ou peut-être hier, je ne sais pas.” (”Mamma dog i dag. Eller igår kanske, vet inte.” L’etranger/Främlingen, Albert Camus)
”It is a truth universally acknowledged, that a single man in possession of a good fortune must be in want of a wife.” (Pride and Prejudice, Jane Austen)
”Den natten då Ronja föddes gick åskan över bergen, ja, det var en åsknatt så att allt oknytt som höll till i Mattisskogen förskrämt kröp undan i sina hålor och gömslen, bara de grymma vildvittrorna gillade åskväder mer än alla andra väder och flög med tjut och skrik runt rövarborgen på Mattisberget.” (Ronja rövardotter, Astrid Lindgren)
Hur mycket arbete lägger ni ner på inledningen till berättelsen?
/Maria