Archive

Tag Archives: novell

För ett par år sedan skrev jag en novell. Jag kommer inte riktigt ihåg vad som fick mina tankar att spinna iväg i den riktningen, men det besynnerliga är att jag minns exakt var jag var. Jag körde bil, och jag vet exakt var jag var just när det ”plingade till” i hjärnan. Irrelevant som tusan just för denna novell, men hur som.

Jag skrev den avsiktligt vagt utifrån ett ”öst/väst-perspektiv”.

Tanken var att den eventuellt skulle in i vårt antologiprojekt som vi jobbade med just då. Nu blev det inte så. Bland annat för att Maria mycket riktigt påpekade att den ”inte var tillräckligt mycket fantastik”. Något som känns extra ironiskt en dag som denna.

Så den blev liggande. Kom att tänka på den för någon vecka sedan. Och idag tänkte jag att jag kan bjuda på den.

Den är inte helt typisk för det jag skriver (lite av ett stiltest), och den är i ett ganska rått stadium då jag aldrig gick vidare med redigering. Men det får ni leva med:

Read More

Häromdagen tog jag mig tid till något jag har velat göra ett tag: att se om tv-programmet Slutet på historien där jag medverkade i december 2007. Det var kul och väckte minnen. Jag fick lust att skriva ner några av dem och då är ju bloggen ett forum så gott som något.

Slutet på historien var en ganska ambitiös SVT-satsning, ”Sveriges största skrivartävling”, som dock bara räckte en säsong. Sex författare skrev början på varsin novell som hugade författaraspiranter runt om i landet sedan fick avsluta. SVT fick in över 2 000 bidrag och valde ut sex slut till varje novell.

Ett av dem var mitt slut på Jonas Hassen Khemiris novell ”Kontrollera allt. Radera.”. I början av hösten for jag upp till Umeå. Där spelade de in en första kvalomgång då en jury diskuterade bidragen och valde ut tre personer som skulle få träffa författaren.

Det var en pärs. Vi satt uppspetade på stolar framför kamerorna och följde juryns överläggningar på storskärm. Första bidraget blev totalsågat och jag tänkte ”hjälp, vad har jag gett mig in på?” När de kom till mig började de med att prata om hur jag fört i för mycket realism och plattat till novellen. Jag minns lättnaden när Gabriella Ahlström sade att hon ändå tyckte språket var bra, ”det är ett schysst språk som inte belastas av massa klichéer och metaforer”.

Just språket var vad de hade gått efter när de plockade ut de tre finalisterna, sade Björn Linell när han kom fram för att meddela juryns dom. Och jag hade gått vidare! ”Som att få champagne intravenöst”, hävde jag ur mig i slutintervjun.

Det innebar att jag fick åka till Sundsvall en månad senare för ytterligare två dagars inspelning. När vi anlände till SVT:s kontor fick vi lunchsallader och lite information och under eftermiddagen gjordes intervjuer ute i höstsolen. På samma hotell som vi bodde Khemiri – som vi dock fått order om att inte närma oss – och även Ernst Kirchsteiger med team som höll på med en helt annan inspelning.

Jag och Jonas Hassen Khemiri i tv-rutan

Jag och Jonas Hassen Khemiri i tv-rutan.

Nästa dag inleddes med sminkning. Jag försökte få dem att hålla igen, men det var ingen idé – programledar-Karin hade gett order om att vi skulle bli ”supervackra”.

Jag var sist ut att möta Jonas Hassen Khemiri och hann bli riktigt nervös, men när jag väl fick komma in var det roligt. Han sade att han tyckte jag hade ”den absolut bästa slutmeningen – den är grym” och att jag hade beskrivit ett skrik som ”gör jätteont att läsa, på de bästa av sätt”. Men jag tror inte han gillade att jag hade gett huvudpersonen i novellen ett bestämt kön. Vi pratade om skrivprocesser och bokförlag och jag berättade lite om studentspexskrivandet. Tv-teamet fick avbryta oss när de tyckte att vi var klara.

Då jag gick ut ur rummet kände jag mig lugn, men det kändes inte som om jag hade vunnit – och det hade jag mycket riktigt inte heller. Det blev en delad andraplats, lite avrundning och kramar och tåg hem. Och en mycket lång väntan innan programmet sändes och jag fick avslöja för omgivningen hur det hade gått.

Efteråt är jag fortfarande lite stolt över att jag blev utvald, men den stora behållningen var att få träffa Khemiri, en fantastisk författare som var väldigt intressant att prata med. Jag läste nyligen hans Augustprisvinnare Allt jag inte minns och hela romanbygget var så otroligt snyggt att jag satt alldeles andlös. Så jag vårdar mitt Lassie moment ömt.

Så där. Nu har jag skickat in ett bidrag till novelltävlingen i senaste numret av Tidningen Skriva, med tema Spöken.

Om inte annat kan jag komma ett steg närmare att vinna Lilla korgen för 2015. Alltså ett av skrivgruppens två vandringspriser. Stora korgen går till den som har fått flest refuseringsbrev från förlag daterade under året. Lilla korgen tilldelas den som har skickat in flest bidrag till skrivtävlingar vilkas resultat offentliggjorts under året och inte fått vare sig pris eller hedersomnämnande. Läs mer i inlägget Thomas och Sara fick korgen.

Det viktiga är att försöka. Och det är ju själva poängen med våra korgar, att påminna om det.

Det har inte gått särskilt fort, men nu är jag i alla fall klar med första delen av min lilla hemmaskrivkurs (läs mer om den här) och jag måste säga att den har varit givande. En period kom jag in i riktig flow och bar texten med mig hela tiden, vilket är en härlig känsla. Det var när jag höll på med steg 1, det omvända synopsiset. Jag gjorde inga stora förändringar, men hittade några saker som jag tyckte behövde utvecklas och fördjupas.

En intressant insikt var att jag hade hastat över en av de mest dramatiska situationerna i berättelsen lite för snabbt och att det är något jag tenderar att göra. Eftersom jag skriver för mig själv som läsare vill jag ju veta hur det ska gå, men det är något att tänka på vid revidering: att dra ut på vissa situationer för spänningens skull.

Steg 2, där jag intervjuade några av de karaktärer som inte är huvudkaraktären, var också spännande. Jag skrev fram motiv till deras handlingar som jag inte var medveten om, men som stämde med historien. ”Var det så när han växte upp? Då förstår jag varför han gjorde på det viset.” (Det låter kanske flummigt? Det är det också. Författande är ingen rationell syssla.)

Sista delen var mer ”vanligt” revideringsjobb: att skruva på ord och meningar. Nu har jag skickat den nya versionen till Sara och Thomas för kommentarer och efter det tror jag att jag betraktar novellen Flickan utan vingar som klar.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med metoden och jag kommer nog att använda den igen. Jag tror att den ger ännu mer om den tillämpas på en längre text.

Jag går en skrivkurs. Eller låtsas i alla fall att jag gör det. Jag kör min egen variant med utgångspunkt från sista kapitlet i Wonderbook, det som handlar om revidering.

Det passar bra eftersom jag har två noveller som jag vill bearbeta, fast på olika vis. Dels Flickan utan vingar, som jag är skapligt nöjd med men ändå tror att jag skulle kunna förbättra ytterligare. Dels den jag skrivit nu under våren, med arbetstiteln Skitjobb. Jag har avslutat den, men det var mest ren vilja och jag tycker inte att den riktigt lyfte.

Utifrån dessa förutsättningar prövar jag två olika strategier från Wonderbook. För Flickan utan vingar har jag börjat med en ganska omfattande trestegsmodell. Steg 1 är ”reverse outlining”, det vill säga jag skriver ett detaljerat synopsis fast i efterhand och försöker svara på frågor som: ”får handlingar konsekvenser?”, ”finns det onödiga scener?” och ”har jag börjat respektive slutat på rätt plats i historien?”.

Steg 2 blir intervjuer med de olika karaktärerna för att lära känna dem bättre. Bland annat ska jag skriva en sammanfattning av historien ur alla de karaktärers perspektiv som inte är point-of-view-karaktären och se vad det ger för nya infallsvinklar. Steg 3 är helt enkelt att gå igenom stycke för stycke och vända och vrida på ord och meningar.

För Skitjobb blir det en annan approach, tagen från en av bokens Writing challenges. Jag ska välja ut en beståndsdel i berättelsen som jag ändå tycker blev bra och bygga en helt ny handling utifrån den. Det blir en intressant utmaning.

Har just genomfört årets första lilla skrivpass, hurra! Jag smög igång med en gammal novellidé som jag kört fast på tidigare och testade att byta kön på huvudpersonen. En sida har jag fått ihop och det känns som om det kan bli något. Ska försöka bli klar med den och även redigera färdigt novellen Flickan utan vingar som jag skrev i höstas, så får vi se sedan.

Jag brukar akta mig för nyårslöften, men en nyårsförhoppning kan jag dela med Skriviver: Mer. Och bättre.

God fortsättning!