Archive

Tag Archives: releasefest

Sitter med en Gin-o-Tonic och lyssnar på spellistan till mitt senaste manus under arbete. Disarm med Smashing Pumpkins vyssar mig lite. Har grottat lite i manuset idag igen. För första gången sedan i torsdags kväll – förra veckan. Alltså tio dagar sedan jag skrev på det senast. Det var en alldeles för lång paus. Men det berodde på två saker. Dels körde jag in i en återvändsgränd och dels har det varit en alldeles tokig vecka. Massor på jobbet. En release att planera och genomföra. En födelsedag dessutom (inte min) och sedan en signering på en bokhandel i stan. Lägg till det hysteriskt mycket på jobbet – och en inte helt frisk Thomas – så är det väl inte så konstigt att jag inte skrivit kanske.

Men att det är logiskt gör inte att det inte var saknat. Därför var det så oerhört skönt att komma igång igen. Med den takten jag hållit från februari kommer jag inte vara klar förrän till hösten, men vi får se om jag kan göra något åt det.

Under tiden har bloggen bytt skepnad som Maria skrev. Och som jag nämnde alldeles här ovan – och som Maria påpekade – så har Incidenten i Böhmen släppts nu. Den finns inte på Bokus eller Adlibris i skrivande stund, men den lär dyka upp där snart. Det viktiga är dock att den finns på riktigt nu. Man vågar liksom inte riktigt tro på det förrän man verkligen står där med boken i hand. Det kan trots allt fortfarande gå åt pipan.

Men nu har jag stått och bjudit på snacks och bubbel, jag har signerat böcker på spelkonventet Lincon och på Akademibokhandeln nere på stan. Jag har kartonger med böcker som jag fått från förlaget stående bakom ryggen på mig.

Allt det där som jag kämpat för i två års tid. Eller egentligen ännu längre.

”Hon läser sin dagbok” sjunger en ung Joakim Thåström nu. Hade jag skrivit dagbok, annat än i den här formen, hade det nog inte stått något alls i den de senaste dagarna.  Det har bara snurrat. Ett lyckligt snurrande – men huj vad matt jag är nu.

Nu kan jag inte göra så mycket mer. Mer än att försöka få folk att vilja läsa boken förstås. Men jag kan inte ändra något. Nu finns den där för allmän beskådan och jag kan inte längre ändra något baserat på den feedback jag får. Bara lyssna och ta in – och förhoppningsvis lära till nästa gång. Men Incidenten i Böhmen är tryckt nu. Den berättelsen löper som den gör – och jag kan bara hoppas att ni tycker om den. Jag vill verkligen det. Jag skriver för att jag vill berätta, och beröra, få mina läsare att känna något.

Om jag lyckats med det? Det kan bara ni svara på. Inte jag. Men därför vill jag gärna veta vad ni som läst den tycker och tänker.

Själv tänker jag mest på alla er som stöttat under vägen, både på nära håll och på distans, och er som kom förbi under releasen, eller under signeringen på bokhandeln – och/eller som kom på vår lilla fest. Tack ska ni ha allihop för att ni hjälpt mig ta idén till färdig bok!

”Whatever words I say, I will always love you”.

Så var jag då hemma igen efter fredagens (och stora delar av lördagens) utflykt till staden i norr och releasefesten för Dränkt av Frida Andersson Johansson.

Hur var det?

Jodå, det är alltid lite spännande att ge sig iväg själv utan att känna så många (eller ens någon) – men jag har ju fått lite träning, så jag tänkte att det är väl bara att mingla runt och se om man hittar någon som står ut med att prata med mig, för Frida lär ju inte ha så mycket tid.

Och så var det. Både att författaren ifråga hade fullt upp – de facto ägnade hon i princip hela tillställningen till att signera böcker, så hon har nog lite ont i handleden nu. Men vi hann prata lite i alla fall, och jag fick med mig ett signerat ex hem. 🙂

Dessutom träffade jag många trevliga människor på minglet. Min bloggarkompis Fredik från debutantbloggen bland annat. Kul att träffas på riktigt efter en hel del tugg över mail, fb och chatt de senaste månderna! Andra människor som man bara språkat med över nätet dök också upp. Liv, Linda och Emmelie till exempel. Och en hel del andra. Eftersom jag är extremt dålig på att komma ihåg namn ber jag om ursäkt för att jag inte räknar upp er här. En hette ”Fridas syster”. Det var i alla fall så hon presenterade sig. En annan hette Charlotte och var en stolt förläggare. Hon berättade att hon kikat igenom mailhistoriken och att det var exakt en vecka mellan att de fick manuset och att de svarade att de ville ha det. Det kallar jag snabbt jobbat!

Trevligt var det. Jättekul att se ”Unn-manuset” som Dränkt. Grattis Frida!

Vad har jag lärt mig?

1) Releasefest är trevligt. Det ska jag också ha en!

2) Att det är rätt kul att inte känna någon när man går till en sån här tillställning. Alla är ju där av samma anledning, så man har ju automatiskt ett gemensamt samtalsämne.

3) Att det är dumt att skippa lunch på jobbet för att hinna med ett tåg som faktiskt inte har servering, inte ens en kopp kaffe kunde man få, för att sedan åka på releasefest. Alltså choklad, snacks och bubbel innehåller om jag inte har fel alla kostcirkelns delar, men det kan vara lite svårt att sova efteråt…

Tack till alla som jag råkade på!!!

 

Idag sitter jag på tåget till Stockholm. Min plan är tåget faktiskt ska komma fram i tid, så att jag både hinner med att få nyckel till dit jag ska bo och att jag hinner till nånstans på söder till klockan sju.

Vi får se hur det blir med det.

Tanken är i vilket fall att jag ska gå på Releasefest för en ”bloggarkompis” bok. Frida A J’s Dränkt kommer ut idag.

Efter att ha följt varandra på bloggarna här i ett par år debuterar vi samma vår. Det ska bli hur kul som helst.

Present?

Nja, jag råkar ju veta att Frida är förälder. Föräldrar vet att det finaste man kan få är något som givaren ritat själv. Så så får det bli. Fast säg inget till Frida. Det är en hemlis.

Mer senare…

/Thomas