Att skriva som att träna

I veckan hölls den årliga populärvetenskapliga veckan på jobbet och som en av värdarna fick jag det stora nöjet att presentera en mängd forskare inför deras spännande föreläsningar. Under en föreläsning gick tankarna till mitt skrivande. Föreläsningen handlade om elitidrott som livsstil – eller konsten att nå sina mål. Om man till exempel har som mål att delta i OS så handlar det inte bara om planering av tävlingar och träningar utan till ännu större del om planering av återhämtning, kost, sömn och allra mest planering av vad man säger ja och nej till i sin livsstil – för att det ska vara möjligt att nå ett så högt mål. Helt klart tillämpbart i mål med skrivandet.

Igår passade jag även på att prata skrivande med kollegan Filip innan han försvinner från universitetet om några dagar. Filip har varit med som gäst på en av våra skrivgruppsluncher eftersom vi skriver i samma genrer och det är alltid givande att växla såväl svårigheter som tips med honom. Igår tipsade han bland annat om att lista varje tillfälle jag skriver för att se hur många minuter det faktiskt blir. Med risk för att det visar sig vara mindre än man tror så kan det därför uppmuntra till att planera in fler skrivstunder. Som i sin tur ger pepp när mer skrivtid blir synligt.

I tjugoårsåldern förde jag träningsdagbok som effektiv sporre att få in allt mer träning i vardagen och samtidigt även se framstegen. Efter några år behövde jag inte längre lista det i efterhand. Det hade blivit helt naturligt att planera in träningspassen i förväg och få så mycket träning jag ville att verkligen bli av. Varför har jag inte tänkt på att göra samma med skrivandet?

När jag berättade om hur nya skrividéer ibland lockar föreslog Filip att jag skulle ge mig tid för att utforska dem. För att det också är viktigt att skriva loss. Han har nog en poäng så jag kanske ska sluta med att tänka att jag sparar dem till efter stora projektet. Det kan nog vara värt att tillåta sig några skrivavstickare ibland.

För några veckor sedan fick jag också en hög med böcker om skrivande av Filip, sedan han rensat bokhyllan. Det blev till stor glädje för mig och det kändes bra att dubbelkolla igår att det inte handlade om att han gett upp skrivandet.

I en av böckerna, Page after page. Discover the confidence & passion you need to start writing & keep writing (no matter what!), var inledningen så spot on:

För mig är det så viktigt med positiva känslor kring det jag gör. Jobbet, skrivande och egentligen alla intressen. Kanske det mesta. Jag råkar exempelvis gilla en stor mängd olika sorts träning och det har nog också bidragit till att träning varit en relativt hållbar del i livsstilen. Är inte träningspasset känslomässigt givande så bortprioriterar jag den sortens träning. Jag minns även att jag som tonåring satte målet att ha högsta betyg i alla ämnen jag gillade. Jag vill helst få med glädjen på vägen till målet.

En del klarar att bortse från om det känns roligt, intressant eller inte och det vore väl praktiskt. Det är klart jag kan det också, det är ju nödvändigt när något känns tillfälligt motigt. Att skriva i sig innebär ju en väldans massor känslor på vägen. Men jag vill prioritera bra känslor till drivkraften generellt.

Jag är nog mindre robot än vad som hade varit praktiskt att vara. Vilket nu fick mina surrande tankar till filmpremiären av Terminator jag var på igår men det är en helt annan historia. Som i sig gav skrivlust för att det väckte så många idéer på hur jag hade velat göra den tidsresehistorien istället. Nu räcker det med sidospår i inlägget. Klart. Slut. Nu. Så. Hej.