arkiv

Författararkiv: Sara L

Flera gånger när vi hälsat på mina svärföräldrar, speciellt när vi varit där lite längre, har jag försökt använda stunder när de hittar på saker med mina barn till att skriva lite. Ofta har jag velat vara med på utflykter och sådant så det har mest varit kvällar när de leker i huset eller liknande. I slutet på den här semestern testade vi något nytt; resten av min familj reste dit några dagar medan jag var kvar hemma för att skriva mer koncentrerat. Barnen fick dessutom umgås massor med sina kusiner och jag kunde äntligen komma lite mer framåt.

Det har varit sådan lyxtid för mig. Jag har längtat så ofta till att få skriva lite mer och att mer sammanhållet kunna se över helheten. Dagarna gav mig en bättre överblick över blandade anteckningar om vad jag vill göra om, detaljer om händelser och trådar och hur det ska landa för att bli bra.

Det mesta nya jag skrivit under mina skrivdagar har varit för att närma mig slutet på historien. Innan jag börjar ändra för mycket. Men jag har också skrivit en scen som jag behövde få in mellan tidigare händelser i texten. Det är lättare sagt än gjort att inte gå in och skriva om för mycket men jag försöker som sagt fokusera på att ta mig fram till slutet. Så skriver jag om och ändrar mer som nästa steg.

Jag tänker mer på mitt manus nu och dit ville jag också komma. Så det blir ännu mindre tröskel att bara sätta sig ner en liten stund i vardagen för att fortsätta.

Vi testade även något nytt på vår skrivkväll igår. Thomas startade utmaningen; vem skriver först 500 ord? När vi stämde av på vägen dit var det så intressant hur tempot växlade, Sara och jag var omväxlande före och efter varandra. Thomas hade bra flyt och drog ifrån ganska snabbt (han vann). Det blev så tydligt att det inte är ett jämnt tempo när man skriver. Det märkte jag speciellt när jag fick flera dagar till skrivandet, hur olika effektivt varje delskrivpass är. Hur det bara rinner ut via tangenterna och fyller rader ena stunden medan nästa stund kräver mer fundering för att få fram meningarna.

Jag brukar inte mäta ord så mycket även om jag allt mer börjar se fördelarna med det. Att i siffror se att det går framåt, om än olika fort, ger ju en bra påminnelse om att varje litet skrivpass hjälper till att nå målet. Självklart egentligen men vet också hur lätt det kan vara att skjuta på liten skrivstund när vardagen sätter fart. Så bra att ta till vad jag kan för att se till att skriva klart.

Vilken bra helg vi hade på Swecon. För mig var det andra gången jag besökte kongressen om science fiction och fantasy som främst är mot litteratur och som i år hette Fantastika 2016. Men första gången tillsammans med det här skrivsällskapet (även om jag hälsade på övriga förra året, det var ju Maria som tipsade mig om det hela då).

Helgen var en härlig mix av att få hänga med skrivvännerna, lyssna på inspirerande paneldiskussioner och föredrag samt möten med andra likasinnade. Gillade speciellt att få lära känna Linda och Anna och allt prat vi hade om skrivandet m.m. Det ihop med allt det andra gjorde det till en väldigt givande helg som jag tänkt mycket på nu dagarna efter. Min böcker-jag-vill-läsa-lista fylldes på ordentligt och ett par idéer till mitt skrivprojekt dök upp mitt under ett par tänkvärda paneldiskussioner.

Här lyssnar vi på Thomas i paneldiskussion (med Karin Tidbeck, Boel Bermann och Simon Lundin) om skrivarcirklar och författarkurser.

Ser redan fram mot att besöka fler sådana här kongresser!

 

Min vän Kerstin blev utgiven med den roman hon jobbade på när jag lärde känna henne. Vi träffades på en skrivkurs för flera år sedan. Häromveckan hörde hon av sig och undrade om jag ville läsa en ny bok hon precis skrivit klart. Hon försöker bli utgiven på något av de stora förlagen och behöver lite synpunkter.

Jag vill såklart hjälpa henne. Det känns ärofullt att få frågan och det är oftast extra spännande att läsa något från någon jag känner.

Likt de flesta andra, pusslar jag mycket för att få in allt i livspusslet; jobb-barn-barnens-aktiviteter-som-ökar-för-varje-år osv. Inte minst längtar jag ständigt efter mer tid till mitt egna skrivande så jag har inte så mycket tid att erbjuda. Eller rättare, tid har vi ju alla, men min tid för skrivande och läsande är inte så lång stund dagligen som jag skulle önska. Så det kanske inte kommer gå så fort med feedback som det skulle kunna göra.

Förra veckan läste jag de första tjugo sidorna av hennes berättelse så ska försöka ta mig tid att sammanställa tankar och anteckningar om det snart så att hon kan skicka mig resten också.

Innan jag hade barn associerade jag semester med avkoppling och att skriva och läsa. Det ändras ju såklart när man blir förälder och semester blir tiden när man passar på att umgås lite mer. Nu är barnen så stora att jag kan få flera småstunder med skrivande/läsande när vi åker iväg. Inte lika sammanhängande som innan men ändå allt fler stunder. Senast förra veckan tältade vi några dagar vid en sjö. Visserligen lite kyligt om nätterna men det var så kittlande vackert och härligt ihop med första sommarvädret. Barnen var glada och hade massor att hitta på. Jag lyckades därför både läsa klart en bok och läsa större delen av en av Thomas ännu inte publicerade romaner. När min dotter spelade fotboll den här veckan passade jag på att läsa vidare i samma manus. Bara det, att kunna använda tiden som barnen idrottar på är nytt och något jag ser fram mot att göra igen.

Kerstin, som jag nämnde i början, är en av de två som tagit sig tid och gett mig väldigt bra synpunkter på allt jag skrivit i min pågående roman innan jag gick med i den här skrivargruppen. Att därför få chans att hjälpa henne nu är en självklarhet. Det kommer som sagt ta lite tid men jag hoppas att jag har något att bidra med så att hennes skrivprojekt blir så bra det bara går. Förhoppningsvis så något av de stora bokförlagen nappar.

Att hon använt alla lediga stunder hon bara kan för att få fram ännu en roman, precis som när de andra i Sällsamt berättar om vad de producerat sedan sist (eller när jag får läsa deras texter) – då blir jag bara mer taggad att komma fortare framåt. Framåt går det men jag önskar att jag kunde komma snabbare framåt. Fler småstunder i vardagen till skrivande. Det ska gå.

En skrivarvän jag för några år sedan delade texter med sa något om att jag gett mig ut på djupt vatten som lät en del av handlingen utspela sig på en plats jag inte ens varit på. Jag uppskattade ärligheten och han hade nog rätt. Kanske får jag möjlighet att besöka platsen framöver innan berättelsen är klar och ev. korrigera eller skriva om. Det hade nog varit nyttigt men framförallt intressant.

Jag var nästan på väg att göra studiebesök där i höstas. Det är ett känt forskningscenter ungefär i mitten av Europa. Jag och min familj hade semesterplaner i närheten men det blev dock inställt. Jag hann prata med en forskare som tipsade om att man tar in grupper för studiebesök vissa dagar om man föranmäler sig på webben och är ute i god tid eftersom platserna är begränsade. Blir det av en semestertripp i de trakterna måste jag pricka in ett besök.

Från utställningen om centrat, ett instrument i liten skala uppbyggt i legoFör att kunna skriva om det så realistisk som möjligt har jag bland annat gått på föreläsningar om forskningen. Passade på när ett par forskare kom till Linköping och lokala medlemmar i Sveriges ingenjörer blev inbjudna på kvällsföreläsning. Det var i anslutning till en utställning om centret som turnerade runt på några universitet i Sverige. Tidigare samma dag smet jag även in på en lunchföreläsning om hur det är att arbeta där, riktad till civilingenjörsstudenter. Antecknade ner flera användbara detaljer. På själva utställningen växlade jag även några ord med en forskare om hur en del detaljer i tekniken fungerar. Vilket inte är helt lätt att få förklarat när man inte är partikelfysiker men det gör det inte mindre fascinerande.

Under åren har jag läst och sparat många artiklar om det som händer där. För några år sedan lånade jag en bok om området det ligger vid, en turistguide med bilder och beskrivningar av närliggande staden. En del googlingar också. Har försökt blanda källor för att bygga upp en så komplex inre bild som möjligt av hur det är där. Jag har inte behövt leta så mycket utan mest samlat på mg det jag stött på efter hand. Blev glatt överraskad när jag råkade på en artikel på jobbet skriven av en f.d. kollega som gjort besökt på platsen en gång. Henne kan jag nog fråga detaljfrågor om jag behöver. Om jag inte minns fel tror jag även min man har någon släkting som jobbar där eller har jobbat där så jag kanske kan dra lite i den tråden också för lite mer konstigare detaljfunderingar.

Kanske blir det för svårt att skildra den här platsen och det som pågår där trovärdigt. Men jag försöker.

Häromkvällen när vi sippade gott te och skrev för fullt framför våra skärmar så fastnade jag i en fundering på något jag behövde veta mer om i min berättelse. Jag skrev ner det jag undrade över med frågetecken. Då kom svaret av sig självt. Nej, inte av magi, AI eller av att någon hackat sig in i min dator utan av att jag lät fingrarna knappa in spontant svar med tangentbordet. Svar som jag blev nöjd med. Jag skrev ner följdfrågor och även där fick jag bra svar. Efter ett tag märkte jag att det var en av karaktärerna som svarade vilket gjorde det extra kreativt att svara vidare på fler frågor. Till slut hade jag en mycket bättre helhetsbild över saker.

När vi var klara med skrivandet för kvällen berättade jag om det för de andra. Thomas tipsade om att det även kan vara en givande övning att låta de olika karaktärerna berätta om de andra karaktärerna. Får nog testa det också någon kväll för att se om jag kan få fram lite mer om vissa av dom.

Vilken bra start det blev på nya året. Så roligt att bli del av det här sällskapet. Jag ser fram mot att dela många tankar om skrivande och idéer. Det är nog precis den inspiration och regelbundenhet jag behöver för att föra mitt skrivprojekt framåt igen.

Jag har jobbat ett tag på min berättelse med ambitionen att den en dag ska bli en färdig roman. För ett par år sedan fick jag mycket skrivet på den när jag passade på att skriva dagligen samtidigt som jag pendlade. Sedan dess har jag inte hittat tillbaka till det regelbundna skrivandet. Nu vill jag göra om en stor del av handlingen och på sistone har jag försökt strukturera upp de många anteckningarna jag samlat på mig med ändringsförslag och välja ut vilka nya idéer jag ska satsa på. Är inte klar än men hoppas bli det inom kort så jag kan lägga upp en plan på att skriva klart.

Jag påbörjade historien när jag gick en fördjupningskurs i skrivande på en folkhögskola, tillsammans med ett gäng andra som också startade igång varsitt längre projekt. Kursen gick till stor del ut på att föra oss framåt genom att vi gav varandra respons på våra texter som växte fram. Och det är peppande i sig att bara träffa andra som skriver, att dela såväl svårigheter som tips. Det är därför jag redan nu vet att Sällsamt kommer ge mig så mycket. Jag hoppas såklart att jag också kommer bidra med något bra till Maria, Thomas och Sara och deras skriveri.