arkiv

Antologin

Då vi haft lite sjukdom i gruppen var det ett tag sedan vi träffades. Det blev också ett lite annorlunda möte. Visst alla de vanliga elementen var med. Ingen textkritik denna gång dock då det inte funnits några nya texter att läsa inför mötet. Lite intressanta diskussioner om diverse blev det ändå, men framförallt handlade mötet om antologin.

Den är färdig…

Vi har arbetat igenom texterna ytterligare ett varv. Läst igenom den i sin helhet. Funderat över om alla texter skall vara i den, om de skall komma i den ordning de gör, om den håller, om den känns bra, haft testläsare på den.

Och ja, vi är överens om att den är klar att tas till nästa steg.

En oerhört skön känsla!

Lite extra skoj också att läsa ett manus som inte bara är ens eget. Att se ens egna texter blandade med de andras, och känna att det hänger ihop. Vi tänjer gränserna för vårt utstakade tema (vilket jag gillar) men jag tycker ändå att vi håller oss inom (de något uttänjda) ramarna vi satt ut, och att det finns ett flyt. Jag tycker blandningen gör det till något större än om det varit bara mina noveller. Lite mer utmaning att läsa kanske, men förhoppningsvis också lite mer givande.

Lite småplock kvar, visst. Men ändå; idén vi fick i somras blev till ett projekt, och nu sitter vi här med resultatet av det projektet.

Steg 1 på vårt gemensamma antologiprojekt är klart, och jag firar med ett glas mineralvatten på Arlanda…

Annonser

Antologiprojektet går framåt! I går kväll träffades vi hemma hos Sara och lade ihop våra noveller i ett dokument. Femton texter allt som allt, fördelade i de tre kategorierna Då, Nu och Sedan.

Även om alla novellerna inte är riktigt färdigredigerade kändes det som en milstolpe och vi var nog allihop rätt nöjda när vi skildes åt för kvällen. Över påskhelgen ska vi läsa och se om vi tycker att ordningen och strukturen funkar.

Medan jag har slutbearbetat mina noveller har jag funderat en del över det här med att släppa ifrån sig texter. I de flesta sammanhang är jag rätt bra på det. På jobbet är det nödvändigt. Där vet jag oftast att jag har en begränsad mängd tid på mig för att få fram till exempel en artikel. Då är det bara att sätta sig ner och skriva och sedan skicka iväg eller publicera enligt ”good enough”-principen. Jag menar inte att jag släpper ifrån mig sådant som jag inte tycker håller måttet, men det där sista slutfilandet får man ofta klara sig utan.

När det gäller de skönlitterära texter jag skriver finns däremot ingen yttre deadline (om jag inte har tänkt skicka in dem till en tävling eller, som nu, vi hade bestämt när vi skulle leverera till antologin). Jag är i och för sig inte den typen som behöver en pistol mot tinningen för att komma någonvart, men det kan vara frestande att hålla på det skrivna ett tag till och fundera på om man kanske inte ska ändra något mer.

Jag har ändå blivit hyfsad på att bestämma mig för att en text är färdig och skiljas från den. Det jag tycker är riktigt svårt är att lämna ifrån mig en skönlitterär text som är precis nyskriven. Båda de andra i gruppen gör det i större utsträckning än jag. Helst vill jag skriva klart, låta texten ligga i minst ett par veckor och sedan jobba igenom den en gång till innan jag skickar iväg den för synpunkter.

Kontrollbehov? Säkert till viss del. Jag tror också att jag har lättare för att ta till mig kritik om jag själv har hunnit få lite distans till det skrivna först.

Det här är troligen väldigt olika och det är intressant att höra hur andra skrivande människor resonerar i frågan. När är man redo att visa texten för någon annan? När är man beredd att släppa den och låta den bli offentlig?

Berätta gärna hur ni tänker.

Gårdagens skrivgruppsträff handlade inte så mycket om det den skulle (textkritik och redigering) som om antologiprojektet. Vissa (inga namn känner jag är bäst) var rätt sena till mötet, och lite dåligt pålästa då dagens planering fullständigt gått över styr… Så vi kände att den del som krävde koncentration, och framförallt förberedelse, fick vänta lite.

Men det blev ett riktigt inspirerade och bra möte i alla fall. Huvudämnet för diskussionen blev istället urvalet av texter till antologin, och en första skiss på textordning. Alla är inte klara till 100% så det är fortfarande på en ganska teoretisk nivå, men det ska bli jättespännande att sätta ihop den och läsa igenom den i sin helhet. Det känns spontant som att det stadiet inte är så långt borta. Först därefter kan vi väl på allvar börja diskutera om ordningen, och urvalet, är rätt.

Mycket te gick det åt också…

Det är oerhört spännande att den idé som vi fick i våras/somras nu faktiskt börjar ta form på riktigt.

Lite romandiskussioner också. Jag ska försöka få tillfälle att återkomma till det vid ett senare tillfälle…

När vi började ses i gruppen hade alla egna skrivprojekt på gång, både sådana som legat och grott länge och nyare idéer. Efter ett tag kom vi dock fram till att det skulle vara roligt med ett gemensamt projekt. Vid den tidpunkten höll vi allihop på med noveller med någon form av fantastikinslag och att det skulle bli en antologi med fantastiknoveller kändes därför logiskt.

Vi diskuterade lite olika upplägg. En idé var att alla skulle skriva en novell för varje årstid, en annan att vi skulle använda elementen (eld, jord, luft och vatten) som tema. Det vi till slut landade i var ett upplägg som vi har kallat då – nu – sedan. ”Då” är historisk fantasy, ”nu” är nutidshistorier, till exempel urban fantasy, och ”sedan” science fiction.

I upplägget ingår att alla ska bidra med minst en novell i varje kategori, vilket har inneburit olika utmaningar för oss gruppmedlemmar. För mig, som mest skriver i nutid, har det varit intressant att experimentera med SF och historisk kontext. Novellformatet innebär även möjligheter att krypa under skinnet på olika huvudpersoner – kvinnor, män, yngre, äldre – och testa olika stilar och tonfall i texterna.

Arbetet i gruppen har fått en extra skjuts sedan vi fick ett gemensamt mål i sikte, även om vi fortfarande har en del kvar att landa i. Vi har ännu inte kommit fram till om vi ska försöka få ett förlag att anta antologin eller satsa på att ge ut den själva. I vilket fall som helst blir det troligen e-publicering.

Snart tror vi att vi har kommit så långt att vi kan börja lägga ihop våra texter och se hur de funkar tillsammans. Det blir spännande!