För ett tag sedan låg jag bredvid Lilla när hon skulle sova och tänkte på klimatmötet. Sedan kunde jag inte somna så jag skrev en dikt i stället:
Meeting in Paris
Leaders, please: Be great. Be brave.
This frail world is yours to save.
Time is short and storms will rise.
Leaders, please: Be great. Be wise.
There’s a child asleep in bed,
velvet cheeks and silken head.
For her sake, I humbly say:
Find solutions. Find a way.
Leaders, if you don’t, she’ll pay.
Jag lade ut den på Facebook där den delades och lajkades och kommenterades i uppmuntrande ordalag, vilket var jätteroligt (särskilt när jag jämfördes med en av mina stora förebilder, Neil Gaiman – då rodnade jag).
Nu verkar spridningen ha mattats av och jag kan inte låta bli att undra – nådde den hela vägen till Paris och till någon som faktiskt har något att säga till om? Jag tror egentligen inte det. Men man kan ju hoppas.
