Slutkorr infört

Jag vågar inte tänka på vilka revisionsnummer en del av novellerna i Antologin är uppe i. Men någon gång måste man säga stopp, och nu har vi faktiskt gjort det. Alla texter har fått en genomläsning till, med korrglasögonen på, och därefter har vi suttit och fört in det.

Det finns garanterat saker i dem som kan skrivas bättre, och möjligen också något stavfel, men framförallt handlar det om att det finns sådant som kan skrivas annorlunda. Men annorlunda måste inte nödvändigtvis vara ”bättre”, och risken att man tappar ursprungsuttrycket ökar för varje revidering. Så länge man känner att man förfinar det tycker jag det är ok, men man måste samtidigt vara vaksam så att man inte bara tycker en annan formulering låter bättre för att man själv tröttnat på den gamla. Och som sagt, någonstans måste man dra gränsen. Just för antologin är det är här.

Nu lämnar jag novellerna för en tid och kastar mig över mitt romanprojekt. Jag vet ännu inte om det kommer gå att få ihop det, men det är en spännande resa i vilket fall.