Skrivinspiration på arbetstid 

Rubriken var inte menad som att jag får betalt för att ge eller få skrivinspiration, även om det hade varit mer än trevligt. Det var heller inte menat som ett löfte om ett blogginlägg med tips på hur man kan smyghämta idéer eller tid på arbetet. Nej, jag vill förmedla min tacksamhet över att jag har så många skrivande kollegor omkring mig på arbetsplatsen, som kämpar på med sina skrivprojekt och skrivdrömmar på fritiden. Hur givande det är att på luncher och fikaraster dela såväl framgångar som tvivel. Dela känslan vid motgångar och besvikelser i försök att få till skrivstunder och inte minst – ge pepp till varann, att aldrig ge upp skrivambitionen.

Med Maria, som också är med i den här gruppen och som sitter bara ett par meter ifrån mig i korridoren på jobbet, kan jag enkelt ge eller få en kram eller grattisutrop om det är något speciellt. Min förra kollega Filip och jag hör av oss med skrivtips eller annat som har med skrivande att göra någon gång i halvåret. Med skrivande kollegorna Karin, Teres, Helena, Annica, Camilla och Annika, kanske fler, har jag över kaffekoppen diskuterat längtan efter mer tid och energi för författande och
bollat galna och härliga idéer på skrivprojekt över matlådan. Minns hur jag tog till mig vad min kollega Sussanne, som inte skriver själv, berättade en kafferast. Hur en bekant till henne ändrade om i vardagen för mer skrivtid för att verkligen se till att bli klar i sitt långa skrivprojekt, bara för att äntligen kunna gå vidare till nästa. 

I höstas besökte vi en lunchrestaurang med jobbet. Eller det gör vi regelbundet men just den gången var vi så många att vi fick dela upp oss till olika bord. Jag slog mig ner vid ett och kollade av eposten i mobilen i väntan på att de andra skulle ta plats. Det var som att världen pausade när jag upptäckte att jag fått svar från ett bokförlag. Sekundrarna senare, när jag uppslukats färdigt av vad som visade sig vara refuseringsmeningar, var det en slags lättnad att se att alla som samlats kring mitt bord var skrivande vänner som jag direkt kunde dela känslan med. 

Mitt budskap är inte att du ska byta jobb om du inte har någon på jobbet som skriver. Det har du troligen ändå även om det inte verkar så. Många skriver utan att berätta det för kollegorna så om du vågar avslöja dina föresatser kanske fler öppnar upp om liknande tankar. Det kan till och med bidra till skjutsen någon behöver för att ta tag i att komma igång. Som att det smittar på något sätt.

På en tidigare arbetsplats för många år sedan delade jag kontor med Jonas som blev väldigt nyfiken när jag någon gång nämnde mitt skrivande på bussen till och från jobbet. En morgon tog han med sig ett nyskrivet kapitel till mig att ta med hem och ge feedback på. Det ledde till att vi titt som tätt började byta kapitel och respons och efter bara några månader hade han fått ihop en härlig barnbok. Tillsammans med en annan gemensam bekant från samma arbetsplats startade jag och Jonas upp en skrivgrupp för att hålla kvar skrivglädjen vi gav varandra, när jag gick vidare till nytt jobb. På lunchträffar då och då gav vi respons och pratade skrivande. Att gå med i eller starta upp en skrivgrupp är något jag verkligen rekommenderar. Jag har varit med i några olika konstellationer och det är verkligen toppen för skrivandet. 

Vad jag vill säga är se till att omge dig av andra som skriver. Det går att göra på flera sätt, inte bara kollegor eller skrivgrupper, även sociala medier är toppen för det. Just nu använder jag speciellt mitt instagramkonto för det ändamålet.

Andra skrivande människor ger skrivenergi.