Hur man börjar
Ett bra sätt att inte lyckas börja skriva något alls är att tänka att inledningen måste bli riktigt vass. Så när jag skriver första utkastet till en text brukar jag bara starta med något, vad som helst, som leder in till idén jag har. När jag sedan redigerar ägnar jag en del uppmärksamhet åt den första meningen eller meningarna och försöker få det så starkt och fängslande som möjligt.
Här är några av mina favoritinledningar, där jag tycker att författaren direkt lyckas dra in läsaren och sätta tonen för det som komma skall:
”Mrs Whitaker found the Holy Grail; it was under a fur coat.” (Chivalry, Neil Gaiman)
”En farfar som är en pappa är tillbaka i landet som han aldrig har lämnat.” (Pappaklausulen, Jonas Hassen Khemiri)
”Aujourd’hui, maman est morte. Ou peut-être hier, je ne sais pas.” (”Mamma dog i dag. Eller igår kanske, vet inte.” L’etranger/Främlingen, Albert Camus)
”It is a truth universally acknowledged, that a single man in possession of a good fortune must be in want of a wife.” (Pride and Prejudice, Jane Austen)
”Den natten då Ronja föddes gick åskan över bergen, ja, det var en åsknatt så att allt oknytt som höll till i Mattisskogen förskrämt kröp undan i sina hålor och gömslen, bara de grymma vildvittrorna gillade åskväder mer än alla andra väder och flög med tjut och skrik runt rövarborgen på Mattisberget.” (Ronja rövardotter, Astrid Lindgren)
Hur mycket arbete lägger ni ner på inledningen till berättelsen?
/Maria
Sällsamt 
Miljö, fråga och övergripande bild är för mig andra ledet…på ett sätt ger de sakerna sig själva utifrån vem personen blir. Exempel: en gothbrud i trettioårsåldern kan jag på ett sätt sätta in både i en modern miljö, vinkla till steampunk eller en framtida it-inspirerad fantasy eller scifi…eller för den delen mixa fantasy och skräck…vilket leder till fler frågor…svar…frågor. Det flesta jag pratat med om att jag skriver fantastik tror inte att det finns någon logik, bara helt påkomna saker.
Men bra fantasy och skräck måste bygga ännu mer på en bra logik, utan en sådan kommer läsaren lägga undan berättelsen. Bästa exemplet är om man skulle göra en drake i en fantasy berättelse med en kroppsform som en humla. dels skulle draken se skrattretande ut och dels skulle den inte kunna flyga. Alltså gör man draken mer aerodynamisk, fjällig och skrämmande. 🙂
Till en början ingenting, då inriktar jag mig endast på att få in ett flyt med novellen eller romanen. början lägger jag mer tid till under redigeringen. Min ingång börjar i huvudsak alltid med en bild av huvudpersonen, heller eller någonting specifikt som drar mitt intresse till personen. Om det visar sig bli en huvudperson som är tillräckligt stark för mig att vilja leva med personen genom ett romanmanus så har jag en vinnare. sen kommer den stora frågan: ”Vad kan en individ som denna råka befinna sig i för trubbel, fuffens eller problem?”…sedan blir det åka av!
Det låter som om vi jobbar på liknande sätt. Fast för mig kan det, förutom en person, börja med en miljö, en fråga, en bild … vad som helst egentligen.