Skoningslös respons
Efter alldeles för lång tid, verkligen toklång tid, skickade jag för några dagar sedan ÄNTLIGEN iväg hela mitt manus till skrivgruppen.
Det är stort, läskigt och spännande på en gång. Som med mycket läskigt borde det vara en vanesak. Att det blir enklare att dela med sig ju fler gånger man gör det. På samma sätt som att det nog blev större sak att släppa in ju längre jag väntade.
Jag formulerade mig inte precis så men hintade om att de gärna får vara skoningslösa i sin respons så att jag kan utvecklas så mycket som möjligt. Så att de inte håller igen bara för att det blev stort att dela mitt romanmanus.
Jag har lärt mig att i perioder när jag kommit ifrån skrivrutiner och sedan väl skriver, så ser jag mycket mer skeptiskt på skrivprojektet än när jag jobbar ofta med texten. Skriver jag ofta kan jag fortfarande känna tvivel men kan ignorera det och tänka att det inte spelar någon roll. Jag skriver för att jag vill skriva. Jobbar jag inte alls med texten så kan jag heller inte utvecklas. När jag skriver för sällan får jag för långt avstånd till mitt skrivande jag och har svårt att värja mig från mitt eget ifrågasättande.
Jag har precis gett respons på en väns bokmanus som handlar om skrivande och jag tyckte mycket om hans fokus på att våga skriva. Kanske är det lätt att inse hur dumt det är att hämma sig själv, men är det inte lite fascinerande också hur skrivprocessen kan vara kopplad till så mycket skrämmande känslor? Eller ännu mer, till så många olika känslor.
/Sara L
Sällsamt 
Ibland kan man behöva det skoningskösan och ibland det lite mjukare från de som känner en
Du har nog helt rätt. Även om det skoningslösa utvecklar så är nog pepp minst lika viktigt i kreativa processer, speciellt i stunder när man tappar tilltron på sig själv.
Jag är verkligen så avundsjuk på er grupp. Försökt starta upp något under några år utan att lyckas. Vet inte om det bara är jag som rör mig i fel cirklar, men jag vet inte många som arbetar på fantastikmanus seriöst. Och de jag stött på är redan involverade i saker eller kommer med det gamla vanliga om att de ”alltid drömt/velat skriva en roman”. Och man vet ju att de som säger så till 99.9% aldrig kommer göra det där manuset.
Hej Andy och ursäkta sent svar. Vad tråkigt att det varit svårt att hitta andra till en skrivgrupp i fantastik. Var i landet bor du? Tänkte om någon av oss kan känna någon eller några som skriver fantastik i närheten.
Österlen. Problemet ligger ju kanske i att man är ganska enstörig som författare. De flesta, mig själv inräknad sitter med huvudet nedkört i något större projekt och ser inte att det kanske, förmodligen går fem andra som gör samma sak i den lokala mataffären…haha! Skulle inte förvåna mig om det satt en skräck och en fantasytyp i kvarteren bakom där jag bor och svär över samma sak som mig och önskar någon att käka lunch med etc.
Du har säkert flera omkring dig 😀 Det här kanske är ett sätt för dig att hitta andra som skriver fantastik i närheten (om du inte redan har koll på det): https://malmolundfandom.weebly.com/ Det är ju några mil från Österlen men kanske överkomligt?
Jag skall kolla upp den saken omedelbart. felet är lite att jag inte direkt haft någon koll på alla dessa olika grupper och kongresser som finns. Med de senaste två eller tre årens schema över det precis avslutade projektet så har jag inte direkt haft någon ork att kolla upp sådana saker.
Kollade upp hemsidan och jag tror inte att det är något för mig då det är uttalad fangrupp för fantasy/scifi som inte verkar innehålla något skrivande av sådant material. Men jag tackar för att du tog dig tid att hjälpa mig 🙂
Vad synd att webbsidan inte kändes rätt för dig. Någon sa till mig på en liknande kongress i Stockholm i augusti att ca hälften av medlemmarna på sådana kongresser är skrivande personer. Men kanske ser det annorlunda ut i rena fandomsällskap. Håller tummarna att du hittar ett gäng att skriva med.
Vad vet jag, kan bara utgå från texten på deras hemsida och den säger endast fan-prylar. Om man grejar med själva skrivandet borde detta vara något man borde visa upp och vara stolt över. Jag skulle se det som en stark grej att arbeta med det egna skapandet framför de rena fan-prylarna. Kanske någon från det stället kunde lägga in en kommentar och förklara saken…jag är den förste att säga att jag har fel om jag har det 🙂 Jag kanske har helt fel och detta är ett fullständigt blomstrande skrivarpryl 🙂
Bortsett från det är ni helt fantastiska oavsett vilket. Thomas, tveka inte att skriva mer om din tvekan att skriva. Det är något som kommer skapa något nytt. Alla är vi i perioder av tvekan och att vara låga…du har skrivandet…hitta din inre zen och ge skrivkrampen en känga i kulorna och kom tillbaka ;-)))))
Så spännande och roligt att få läsa!
Så roligt att få dela historien med er också. Tack så väldigt mycket för att du läst och gett så givande respons!