arkiv

Om skrivgruppen

Vi hade skrivgruppsträff igår. Passade på att dela ut ”korgarna” för 2015 också. 

Maria tog ju över lilla korgen, men ingen lyckades ta den stora från mig. Så nu står den på mitt skrivbord igen, fast nu med två namnplacketter på… 

  

Vilken bra start det blev på nya året. Så roligt att bli del av det här sällskapet. Jag ser fram mot att dela många tankar om skrivande och idéer. Det är nog precis den inspiration och regelbundenhet jag behöver för att föra mitt skrivprojekt framåt igen.

Jag har jobbat ett tag på min berättelse med ambitionen att den en dag ska bli en färdig roman. För ett par år sedan fick jag mycket skrivet på den när jag passade på att skriva dagligen samtidigt som jag pendlade. Sedan dess har jag inte hittat tillbaka till det regelbundna skrivandet. Nu vill jag göra om en stor del av handlingen och på sistone har jag försökt strukturera upp de många anteckningarna jag samlat på mig med ändringsförslag och välja ut vilka nya idéer jag ska satsa på. Är inte klar än men hoppas bli det inom kort så jag kan lägga upp en plan på att skriva klart.

Jag påbörjade historien när jag gick en fördjupningskurs i skrivande på en folkhögskola, tillsammans med ett gäng andra som också startade igång varsitt längre projekt. Kursen gick till stor del ut på att föra oss framåt genom att vi gav varandra respons på våra texter som växte fram. Och det är peppande i sig att bara träffa andra som skriver, att dela såväl svårigheter som tips. Det är därför jag redan nu vet att Sällsamt kommer ge mig så mycket. Jag hoppas såklart att jag också kommer bidra med något bra till Maria, Thomas och Sara och deras skriveri.

Sällsamt expanderar.

Ett av de snabbast växande skrivarkollektiven i Linköping just nu!

Ökning med 33% sedan årsskiftet!

Med andra ord har vi precis fått en en fjärde medlem. För att inte göra det alltför komplicerat och ha för många namn att hålla reda på fick hon välja ett som redan fanns representerat. Så nu har vi två Saror.

Välkommen Sara (2) !

Sara kommer säkert att presentera sig lite mer här på bloggen framöver…. Men under tiden är vi övriga jätteglada att ha fått ytterligare en person att kasta idéer på, att diskutera texter med, och som kan koka te…

 

 

 

I fredags hade vi årets första skrivgruppsträff. Då fastställde vi bland annat vilka som vunnit våra vandringspriser, korgarna, för 2015.

Förra året var första gången vi delade ut priserna och då gick de till Thomas och Sara (se inlägget Thomas och Sara fick korgen). Även i år knep Thomas Stora korgen för flest refuseringsbrev från förlag daterade under året (han har haft en ohotad ledning där). Men Lilla korgen, för flest inskickade bidrag till skrivtävlingar där man varken vunnit eller fått hedersomnämnande, lyckades jag erövra, tack vare två ickevinnarbidrag till Tidningen Skrivas återkommande novelltävlingar.

Nästa år ska jag se om jag inte kan ge Thomas en match om Stora korgen också 🙂

Så där. Nu har jag skickat in ett bidrag till novelltävlingen i senaste numret av Tidningen Skriva, med tema Spöken.

Om inte annat kan jag komma ett steg närmare att vinna Lilla korgen för 2015. Alltså ett av skrivgruppens två vandringspriser. Stora korgen går till den som har fått flest refuseringsbrev från förlag daterade under året. Lilla korgen tilldelas den som har skickat in flest bidrag till skrivtävlingar vilkas resultat offentliggjorts under året och inte fått vare sig pris eller hedersomnämnande. Läs mer i inlägget Thomas och Sara fick korgen.

Det viktiga är att försöka. Och det är ju själva poängen med våra korgar, att påminna om det.

I fredags var det dags för höstens första skrivgruppsträff med alla tre. Den här gången ägnade vi en stor del av tiden åt att diskutera texter: min roman, Flickan utan vingar och Thomas senaste romanmanus.
Jag fick flera intressanta synpunkter på romanen. Det mesta i linje med sådant jag själv har tänkt ändra eller bygga ut, men ett par ögonöppnare också.
I slutet av diskussionen frågade Thomas hur jag hade tänkt med målgrupp. Och det enkla svaret är att målgruppen, det är jag. Jag har skrivit en bok som jag själv tycker är rolig att läsa.
Men kanske borde jag ha ett mer medvetet målgruppstänk. Med tanke på vad jag jobbar med känns det nästan lite pinsamt att jag inte har det. Samtidigt känns det som om det kan bli för fyrkantigt: det är ju en roman och ingen reklamkampanj.
Ni andra som skriver, hur mycket tänker ni på att anpassa texten för en viss målgrupp?
Vid vårt senaste skrivgruppsmöte tog vi tag en fråga som vi kanske borde ha behandlat för flera år sedan – att ge gruppen ett namn. Vi hade några olika förslag men enades ganska snabbt om ett: Sällsamt. Dels för att det vi skriver kan betraktas som lite udda, dels för att namnet kan ses som en sammanslagning av ”sällskap” och ”gemensamt”.
Nu är vi alltså skrivgruppen Sällsamt och i samband med det byter vi även namn på bloggen. Den fick namnet Skrivkällaren för att vi när vi startade den oftast sågs i Saras källare men nu är det faktiskt ganska länge sedan vi hade ett möte just där.
Så, välkomna att följa våra fortsatta öden och äventyr på sallsamt.com! (Alla gamla länkar ska också funka även fortsättningsvis – hoppas vi i alla fall.)
För övrigt har det varit en väldigt rolig och trevlig dag, då Sara, Lilla och jag varit på releasen av Thomas bok Incidenten i Böhmen. Men det får han berätta mer om själv. 🙂

Jag lovade en uppdatering på det här med priserna. Jag var igår och hämtade ut de fina gyllene korgarna. Visst blev de fina!

Lilla och Stora korgen

Lilla och Stora korgen

Sedan åkte jag över till Sara och överlämnade den till henne. Hon blev förstås alldeles överväldigad. Maria har ju hotat att utmana henne om den i år, så hon får försöka försvara den.

Stora korgen fick sedan en hedersplats brevid min skärm. Så att jag inte skall kunna missa att den är i min ägo! Här står den nu och tronar i all sin skönhet! Om man tittar noga ser man att jag ligger ganska bra till för att få behålla den, om inte de andra lägger in ett ordentligt ryck.

Stora korgen på skrivplatsen - med 2015 års första refuseringar liggandes i

Stora korgen på skrivplatsen – med 2015 års första refuseringar liggandes i

 

I går hade vi årets första skrivgruppsmöte hemma hos mig. Det var trevligt och tämligen produktivt trots att Lilla for runt och ville att jag skulle ägna mig helt åt henne.

Vi sade en del som vi får anledning att återkomma till här på bloggen, men jag tänkte börja med att berätta att vi har delat ut våra vandringspriser för första gången. I höstas bad jag om namnförslag på vårt pris för flest refuser. Sedan dess har det utvecklats till två pris: Stora korgen för flest refuseringsbrev från förlag daterade under året och Lilla korgen för flest inskickade bidrag till skrivtävlingar där man varken vunnit eller fått hedersomnämnande (tävlingens resultat ska ha meddelats under året).

Vinnarna blev (fanfar):

  • Thomas fick Stora korgen 2014. Han är den enda som fått egna refuseringsbrev från förlag (vi har ju fått några gemensamma för vår antologi Då nu sedan).
  • Sara fick Lilla korgen 2014 för tre inskickade bidrag till novelltävlingar.

Undertecknad blev utan den här gången. Inte så konstigt, eftersom jag inte skickat in något manus och bara skickat bidrag till en novelltävling (den som tidningen Skriva anordnade, med 1400 inskickade texter). Jag fick agera prisutdelare och satsar på nästa år. 🙂

Det är inte så tätt mellan skrivträffarna nu. Det vill säga de gånger då vi är alla tre. Sara och Thomas träffas ibland kvällstid och skriver sida vid sida, vilket jag inte har möjlighet till.

I fredags lyckades vi i alla fall ses för en gemensam trerätterslunch och lite firande av Thomas bokkontrakt.

– När får jag sällskap då? undrade han.

Ja, det kan man fråga sig. Klart att det skulle vara fantastiskt att ge ut något eget. Vi väntar fortfarande på något svar rörande vår antologi Då nu sedan. Blir den inte antagen pratar vi faktiskt om att plocka isär den. Då skulle jag kunna tänka mig att bygga ut med några nya texter till en egen novellsamling och försöka få den utgiven.

Jag har också blivit lite sugen på att ta upp mitt senaste romanprojekt igen. Skickade runt manuset till ett halvdussin förlag för några år sedan och fick nej. Det sista refuseringsbrevet var dock ett ”bra” sådant, med förbättringsförslag och uppmaningen att jag skulle återkomma om jag skrev något nytt i framtiden. Nu funderar jag på att arbeta om romanen och försöka ett varv till.

Det är ju det där med att hitta tid. Så länge sömnen fortsätter att fungera dåligt för Lilla och mig har jag i princip inga kvällar. Men jag hoppas att det ska vända så att jag kan börja skriva lite mer regelbundet igen.

Under tiden gläds jag åt en fantastisk recension av det senaste jubileumsspexet, där jag har bidragit på ett hörn med två sångtexter. En av dem har faktiskt fantastikkoppling: en tramsig saga som väver ihop nordisk mytologi à la Wagner med diverse populärkulturella fenomen som Sagan om ringen, Star wars, Harry Potter och Buffy the vampire slayer.

Recension i Östgöta Correspondenten: Mästerligt jubileumsspex