Som Mamma Mu skulle ha sagt

Den här hösten blev inte som jag hade tänkt mig skrivmässigt. Livet kom emellan och som ensamstående småbarnsförälder har jag inga stora marginaler ens i vanliga fall. Så det har inte blivit speciellt mycket skrivet.

Men jag säger till mig själv som den populära barnbokskaraktären Mamma Mu säger till Kråkan: ”Du tittar ju bara på vad jag inte har gjort. Titta på vad jag har gjort.”

Så vad har jag gjort?

Sist men inte minst var jag en sväng på bokmässan Tellus i går och tankade inspiration genom att prata med läsande och skrivande vänner (bland annat var Thomas där som utställare) och lyssna på ett par utmärkta programpunkter. Sara Lövestam var otroligt underhållande och det kändes trösterikt att det går att nå framgång utan att låsa fast sig vid en enda genre. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren bjöd på ett härligt samtal, särskilt intressant var det att höra hur de jobbar när de skriver tillsammans.

Det finns alltså hopp om livet. Och skrivandet. ☺️

Annonser
4 comments
  1. skriviver said:

    Så himla bra att se vad du gör och inte vad du kunde ha gjort. Du är ju också en extremt produktiv människa i normala fall, så du gör ju ändå otroligt mycket för att vara i en period när du ”inte orkar”. JAG är i alla fall väldigt imponerad 🙂 Men jag håller med Thomas, jag gör också så att jag tänker att normalfallet är när jag är på topp, och det är ju idiotiskt, men så himla lätt gjort. Bra jobbat Maria! Både med vad du har åstadkommit, och hur du ser på det!

    Kram!

    • Maria said:

      Tack! 💙

  2. Thomas said:

    Oerhört viktigt det där, att se vad man faktiskt har gjort – och att sätta det i relation till förutsättningarna. Då blir något som man kanske vid första anblicken själv inte tycker är så himla mycket till något som är riktigt imponerande. Man måste ju hinna med allt det där som bara måste göras också, och sedan har man inte oändligt med energi. Och ibland till och med mindre än ”vanligt” – vad det nu är.
    (Har själv en tendens att utgå från att ”normalfallet” är när jag är absolut maxad på topp – vilket gör att jag alltid blir besviken på mig själv när jag ”inte ens” når det….)

    Så, bra kämpat tycker jag!!!!

    • Maria said:

      Tack, det värmer! All stöttning och uppmuntran från er andra i skrivgruppen är ovärderlig – men det vet du ju.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: