Det var inte meningen

Av
mars 1, 2015
Skrivande, Thomas
4 kommentarer

Jag hade äntligen skickat den korrade versionen av manuset. Hade bestämt mig för att sluta lite tidigt på jobbet. Så jag kom hem och tänkte att jag skriver några rader. Jag har en del projekt i bakhuvudet som jag inte riktigt kan välja mellan. Så jag tänkte att jag kan väl testa att klottra lite kring något av dem. Kanske bara skriva ner lite grundtankar och sedan börja skriva. Bara några rader på något nytt. Jag har egentligen inte skrivit något nytt sedan i september. Eller jo, ett kapitel har det blivit. men inte mer än så. Lite frustrerande, men situationen har varit sån att det har inte funnits ork eller energi till det. Så det har fått ligga i träda.

Tanken kommer ju smygande då. Jag kanske inte kan skriva längre. Det är så mycket som har hänt under det senaste året, och jag har förändrats. Vem vet, skrivandet kanske har dött…

Hur som helst, jag satte mig ner vid datorn. Bara jag och katten hemma. Vad skulle jag skriva då? Vilken historia skulle jag jobba med?

Det var då den knackade på. Den där historien. En idé som mest var ett skämt från början. Ett skämt för att ”jag skriver ju inte sånt”. Men den tyckte att om jag blandade den med en annan, minst lika vag, idé så kanske det kunde vara något? ”Men”, försökte jag, ”jag skriver ju inte sånt heller”.

”Det skiter jag i”, sa idéerna som vid det här laget började blanda ihop sig till en konstig hybrid.

”Ja, ja, jag kan skriva några rader så ska ni se att det inte funkar”, tänkte jag tillbaka till dem/den.

Började klottra lite i ett blankt dokument.

Efter en stund resulterade det i det här FB-inlägget:

Den nya storyn

Sedan fortsatte jag skriva.

På mindre än två timmar hade jag skrivit ett första kapitel och dessutom bokat in ett studiebesök på den lokala tidningen.

Och fått lite kaffe – till slut.

På torsdagskvällen skrev jag några rader till, likaså i fredags, och i går morse avslutade jag kapitel 2.

Jag har fortfarande ingen aning om huruvuda jag kommer att reda ut det, eller riktigt om vart det är på väg. Men det är rätt kul. Dessutom är det oerhört skönt att inte behöva tänka: ”Men vad åt man till frukost egentligen? Hade man knappar, eller snörning? Hur lång tid tar det att rida till Wien?”  – och liknande fågor.

 

Slutet nära

Av
februari 24, 2015
Skrivande, Thomas
Lämna en kommentar

Eller början. Det beror lite på hur man ser på det.

Jag tryckte just på ”send”-knappen. Som i att jag skickade den redigerade och korrigerade versionen av mitt manus till sättning.

Jag kan meddela att det kändes i hela kroppen. Det finns givetvis fortfarande tid att ändra saker, men varje litet steg på vägen känns så tydligt nu. Mest bra. Men också lite läskigt. Eller ganska mycket läskigt om jag skall vara helt ärlig.

Wish me luck

Korgar igen

Av
februari 20, 2015
Korgar, Sara, Skrivande, Thomas, Uncategorized
9 kommentarer

Jag lovade en uppdatering på det här med priserna. Jag var igår och hämtade ut de fina gyllene korgarna. Visst blev de fina!

Lilla och Stora korgen

Lilla och Stora korgen

Sedan åkte jag över till Sara och överlämnade den till henne. Hon blev förstås alldeles överväldigad. Maria har ju hotat att utmana henne om den i år, så hon får försöka försvara den.

Stora korgen fick sedan en hedersplats brevid min skärm. Så att jag inte skall kunna missa att den är i min ägo! Här står den nu och tronar i all sin skönhet! Om man tittar noga ser man att jag ligger ganska bra till för att få behålla den, om inte de andra lägger in ett ordentligt ryck.

Stora korgen på skrivplatsen - med 2015 års första refuseringar liggandes i

Stora korgen på skrivplatsen – med 2015 års första refuseringar liggandes i

 

Mina skrivprojekt 2015

Av
februari 9, 2015
Maria, Skrivande
2 kommentarer

Jag skrev i årets första blogginlägg (Börjar året med att byta kön) att jag skulle akta mig för att ge några löften inför 2015. Så jag lovar inget nu, men tänkte ändå berätta vad jag vill ägna det kommande skrivåret åt.

Först novellskrivande: bli klar med den jag håller på med nu och lägga sista handen vid Flickan utan vingar, som jag skrev i höstas. Med ”klar” menar jag att jag till exempel ska kunna skicka in dem till en novelltävling om någon lämplig sådan dyker upp. Annars sparar jag dem tillsammans med mina texter från Då nu sedan-antologin, så får de utgöra grunden till en eventuell framtida novellsamling med motiv från saga och myt.

När jag har knutit ihop den säcken gissar jag att vi är framme i slutet av mars eller början av april. Då vill jag ta tag i och omarbeta min senaste roman. Som jag skrev om i inlägget Debutera mera fick jag en refusering av det manuset som innehöll lite bearbetningstips och jag har en del egna idéer också. Kanske, med en smula tur, har jag hunnit så långt i slutet av året att jag kan få iväg det nygamla manuset till några förlag.

Några refuseringar lär jag väl inte hinna samla ihop innan det blir nytt år, så vandringspriset Stora korgen är utom räckhåll. Däremot tänkte jag försöka vara med i några novelltävlingar och i alla fall vara med i matchen om Lilla korgen 2015. Så det blir kanske någon eller några specialskrivna tävlingsnoveller också.

Så går tankarna. Jag är fullt medveten om att livet kan komma emellan. The best-laid schemes och så vidare. Men försöka duger.

Utmaning: publicera en dikt

Av
februari 7, 2015
Maria, Skrivande
2 kommentarer

Lite bättre (eller i alla fall mindre dålig) nattsömn = lite mer skrivarork. Har precis börjat titta på min halvfärdiga novell igen och fundera på det kommande årets skrivprojekt (det kommer ett inlägg om det snart). Först blir det dock ett litet inpass av annat slag. Skriviver har lagt ut en utmaning till andra skrivarbloggare att publicera en gammal dikt på bloggen. Här kommer mitt bidrag, tillkommet strax innan Lilla föddes:

Små fötter som dansar i mig,
slår klackar i magens tak.
Den obekymrade festen
i en etta med rivningskontrakt.

En svår paradox: vi ska skiljas
för att äntligen möta varandra.

 

Då nu sedan och framtiden

Av
januari 21, 2015
Antologin, Maria, Sara, Thomas, Uncategorized
4 kommentarer

Som Maria skrev hade vi ett skrivgruppsmöte i lördags. Vi bestämde oss för en hel del saker. Bland annat diskuterade vi en fast tid för våra möten. Lite undersökande av barnvaktsmöjligheter återstår, men vi har en plan i alla fall. Vi pratade om våra olika skrivplaner för året som kommer. Vi hoppas få anledning att återkomma till detta.

Det viktigaste beslutet vi tog var att sprätta upp antologin Då Nu Sedan. Vi har skickat den till ett antal förlag. Vi har fått en hel del positiva tillrop, men inget konkret. Vi skulle kunna försöka lite till, eller ge ut den själva. Men efter en stunds diskussion på mötet kom vi fram till att vi inte ville prioritera att dra i det projektet. I alla fall inte just nu. Istället beslutade vi att det är upp till var och en att göra vad man vill med de ingående novellerna.

Är detta ett nederlag? Nej absolut inte. Faktiskt. Ärligt känns det inte som det. Det var ett oerhört roligt, och inte minst utvecklande, projekt. Det gav vår grupp något att samlas kring, det gav oss alla en riktning i det vi skrev. Det gjorde att vi pressade oss, både med avseende på att leverera ”på beställning” och att gå utanför våra normala ”trygghetszoner” vad gäller skrivande. Dessutom fick vi mycket träning i att respondera på varandras texter. Ett bra sätt att ytterligare lära känna varandras skrivande på en relativt kort tid.

Så även om vi bestämmer oss för att just nu lägga ner försöken att få Då Nu Sedan utgiven betyder det inte att vi inte kommer att göra liknande projekt i framtiden. Risken finns att det blir ett nytt novellprojekt. Kanske inte i år – men sedan. Dessutom kanske novellerna från Då Nu Sedan dyker upp i andra sammanhang. Min SF-novell Vatten har ju redan gjort det till exempel.

Thomas och Sara fick korgen

Av
januari 18, 2015
Maria, Om skrivgruppen, Sara, Thomas
6 kommentarer

I går hade vi årets första skrivgruppsmöte hemma hos mig. Det var trevligt och tämligen produktivt trots att Lilla for runt och ville att jag skulle ägna mig helt åt henne.

Vi sade en del som vi får anledning att återkomma till här på bloggen, men jag tänkte börja med att berätta att vi har delat ut våra vandringspriser för första gången. I höstas bad jag om namnförslag på vårt pris för flest refuser. Sedan dess har det utvecklats till två pris: Stora korgen för flest refuseringsbrev från förlag daterade under året och Lilla korgen för flest inskickade bidrag till skrivtävlingar där man varken vunnit eller fått hedersomnämnande (tävlingens resultat ska ha meddelats under året).

Vinnarna blev (fanfar):

  • Thomas fick Stora korgen 2014. Han är den enda som fått egna refuseringsbrev från förlag (vi har ju fått några gemensamma för vår antologi Då nu sedan).
  • Sara fick Lilla korgen 2014 för tre inskickade bidrag till novelltävlingar.

Undertecknad blev utan den här gången. Inte så konstigt, eftersom jag inte skickat in något manus och bara skickat bidrag till en novelltävling (den som tidningen Skriva anordnade, med 1400 inskickade texter). Jag fick agera prisutdelare och satsar på nästa år. 🙂

Börjar året med att byta kön

Av
januari 5, 2015
Maria, Skrivande
7 kommentarer

Har just genomfört årets första lilla skrivpass, hurra! Jag smög igång med en gammal novellidé som jag kört fast på tidigare och testade att byta kön på huvudpersonen. En sida har jag fått ihop och det känns som om det kan bli något. Ska försöka bli klar med den och även redigera färdigt novellen Flickan utan vingar som jag skrev i höstas, så får vi se sedan.

Jag brukar akta mig för nyårslöften, men en nyårsförhoppning kan jag dela med Skriviver: Mer. Och bättre.

God fortsättning!