Om det här med att läsa

Maria skrev nyligen i sin sammanfattning av författarhandböcker ”Läs mycket och skriv mycket”.

Jag har kommit fram till att åtminstone för mig gäller tillägget: ”men inte samtidigt”. Alltså, det är klart att man inte kan läsa en bok och skriva exakt samtidigt, men jag ska försöka förklara vad jag menar.

Jag har sedan en tid funderat över min ambivalenta inställning till läsande. Å ena sidan älskar jag att läsa, å andra sidan brukar jag dra mig för att ta tag i en ny bok. Nu har jag nog lyckats sätta fingret på vad det handlar om. När jag plockar upp en bok så vill jag bli fångad av den. Jag läser inte speciellt analyserande (mina år på litteraturvetenskapen till trots). Jag vill in i berättelsen. (Jag analyserar gärna, men efteråt. Först vill jag läsa)

När jag väl läser så läser jag dessutom. Jag vill till slutet. Jag vill att bokdjäveln skall ta slut… (Jo jag är faktiskt en av de där som har läst James Joyce Odysseus, och dessutom gjort det på två och en halv dagar.) Inte så att jag inte uppskattar läsningen, men ibland känns det så. Jag har en tendens att verkligen gå in i läsandet när jag läser. Att känna historien lika mycket som att läsa den. Och det kräver intensiv och aktiv läsning.

Dessa två saker inverkar ganska negativt på mitt skrivande, på mer än ett sätt. Dels läser jag ju så ofta det går, vilket till viss del påverkar skrivtiden. Nu under semestertider skriver jag ju i och för sig mest på morgonen, vilket gör at det finns tid över till läsningen, men annars kan det krocka lite. Viktigare dock är nog det faktum att jag helt enkelt får svårare att skriva av andra skäl. Satt härom morgonen och kämpade med texten jag arbetar på och kunde inte riktigt mana fram den där fokuseringen jag ville ha. Bestämde mig för att istället försöka avsluta boken jag höll på med (jag har ju i alla fall semester, så lite kan jag få bestämma själv tänkte jag). Efter en intensivläsning kom jag till slutet på den. Tog en ordentlig paus efter det och satte mig sedan framför datorn och började skumma min egen text igen. Och helt plötsligt började orden komma igen.

Hur gör ni andra, klarar ni att hålla distansen till texten ni läser så att ni fortfarande kan ”leva” berättelsen ni skriver, eller har ni upplevt samma ”omställningssvårigheter”?

Så summa summarum så kommer jag nog fortsätta få läsa ”stötvis” och passa på när jag inte skriver intensivt på något.

Annonser
2 comments
  1. Jag förstår precis vad du menar (även om jag inte kom igenom Joyce). OM jag läser analytiskt ramlar jag dessutom in i tankebanor om att min text måste kanske borde ändras enligt boken jag läser och tappar bort min egen plan för en stund. Jag får heller knappt någon läslust när jag är inne i skrivläge, för då vill jag fokusera på min text. Och vice versa.

    • Thomas said:

      Kul att höra att det finns fler som känner så, Sträckläste för övrigt Kafka också – det kan göra rätt skojiga saker med huvudet måste jag säga…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: