Jag har en annan

Skrivträff alltså.

Som Maria skrev så har vi organiserat om våra skrivträffar. Det passar oss överlag bättre att ses en gång i månaden och diskutera skrivandet nu, utifrån den produktionstakt vi som grupp har, och det faktum att vi inte just nu arbetar med något gemensamt projekt.

Men Sara och jag bestämde oss för att fortsätta ses en gång i veckan i alla fall. Så nu träffas vi i smyg, bakom ryggen på Maria. Eller ja, kanske inte så hemligt… Men i alla fall.

De träffarna har en helt annan karaktär dock. Vi träffas en timme eller två. Oftast ganska sent, dels för att jag har en ovana att få resdagar på jobbet att krocka med skrivkvällar, och dels för att det är enklare när barnen sover.  (Ja mina sover inte vid den tiden, men det är en annan historia).  Vi gör en kanna te (eller två). Och sedan skriver vi.

Det brukar inte bli några extrema mängder. Vi pratar lite medan vi arbetar, men det är samtal som blir ganska konstiga, eftersom man svarar när det passar utifrån texten man jobbar med – vilket kan vara 5 minuter efter att den andre sa något. Men det fungerar. Och det är väl det viktiga.

För mig fungerar skrivkvällarna jättebra. Jag är ofta väldigt trött på kvällarna nuförtiden, och hemma blir det då svårt att plocka fram texten och arbeta med den. Men när man har en avsatt tid, och någon som förväntar sig att man skall skriva, så lyckas jag på ett helt annat sätt få fram drivet. Det blir som sagt inga mängder text de här kvällarna, men även 500 ord är mer än inga ord… Dessutom är det väldigt trevligt att arbeta tillsammans, även om vi inte gör det egentligen – utan bara sitter med våra egna projekt.

Sedan har vi våra skrivträffar då vi träffas allihop en gång i månaden och diskuterar texter och skrivande i stort, och som följer den tidigare beskrivna rutinen.