Att se sin publik framför sig

Ibland får man tipset att ha en tänkt publik när man skriver. Som med alla skrivtips är det dock så att det fungerar olika bra för olika personer, och säkerligen även olika bra vid olika tillfällen.

Normalt skriver jag nog inte inte för någon specifik, men jag har ändå ett par tänkta läsare som jag gärna vill att de läser (och helst tycker om) det jag gör. Men just nu är det lite annorlunda. Nu skriver jag för en, eller snarare två, högst konkreta läsare.

Det är ett beställningsjobb. De har satt miljön och huvudpersonerna. Allt jag behöver göra är att se till att det händer något………

Glömde jag säga det? De har satt stilen också….

Så just nu skriver jag på en historia om en kanin som inte heter Engelbrekt i ”Roddy Doyle”-stil.

Svårt?

Det är bara förnamnet. Inte alls säker på att den här historien kommer nå fram till någon form av vettigt slut. Men det är inte poängen. Poängen är att locka fram lite skratt under vägen, och där har vi gjort en bra början i alla fall.

Sen har jag lite andra projekt på gång också.

Och så väntar jag på lite kommentarer på mitt romanprojekt. Låter den vila lite nu så ska vi se vad jag tar mig för med den sedan.