Romannamn

Det här med namn på en text är lite intressant. Jag sitter nu i en sits jag inte har suttit i innan. Jag har ett manus som jag inte vet vad det heter. När jag skriver noveller har jag alltid ett arbetsnamn som ligger extremt nära det slutliga redan från början. Romanen jag har arbetat med under det senaste året har jag inte alls samma koll på. Den har haft ett ”arbetsnamn” under hela resan, men det är inget jag kan använda som titel.

Så nu sitter jag här och vet varken ut eller in. Ok det här med att komma på en titel till något är egentligen inget nytt. Jag har gjort det otaliga gånger – i andra sammanhang. Men precis som att det är svårt att skriva bra copy om sig själv och att korrekturläsa sina egna texter verkar det vara klurigt att få till ett bra namn på en egen roman.

Vad beror detta på? Varför har jag kört fast så den här gången? Jag vet faktiskt inte. Visserligen beror det väl på att det mest uppenbara (och ganska bra) namnet dels är lite för avslöjande, och dels lite för taget redan… Men det känns som att det ligger något mer bakom min ambivalens, och jag försöker sätta fingret på vad det är.

Jag funderar på om det kan ha att göra med en skillnad mellan romanen och novellen som form.

En novell behandlar ju egentligen ett koncept. Visserligen med kanske ett par tre idéer sammansmälta för att skapa komplexitet och göra berättelsen mer intressant, men ändå. Ofta är det det konceptet, eller temat, jag använder när jag namnger noveller. En roman är inte lika avgränsad, och det kanske är delvis i det som problemet ligger. Inte så att jag tycker att manuset spretar, men den är ju inte så mycket koncepten eller temat som är i fokus. En roman, ännu mer än en novell tänker jag, handlar ju framförallt om karaktärerna – i olika situationer och/eller miljöer, vilket gör det tematiska anslaget i namnval lite svårare att använda, även om det går. Det gör nog att det blir svårare att använda ett konceptualistiskt namn. Att istället använda Karaktärsnamnen i titeln blir ju inte heller riktigt bra. Då talar man ju på förhand om vem man som författare anser som den/de mest betydelsefulla, och det vill man ju inte heller skriva läsaren på näsan. (Och det är ju inte ens min sak att avgöra).

Jag får fundera vidare – vända och vrida på idéerna och fundera.

Men lite nyfiken är jag på om någon annan känner igen sig…

Annonser
2 comments
  1. Linda said:

    Jag känner verkligen igen mig! Jag har aldrig skrivit noveller, så just dina funderingar runt skillnaderna mellan noveller och romaner kan jag inte känna igen rent känslomässigt, även om jag säkert tror att du har en poäng där.

    Men jag har (just i dagarna) funderat väldigt mycket på titeln på min nuvarande roman, och det känns helt omöjligt att hitta något som passar. Jag hade från början ett arbetsnamn som verkligen var ett riktigt arbetsnamn – kom absolut inte i fråga som verklig titel – och de senaste åren (ähum, har skrivit ett tag på den här romanen…) har jag haft ett arbetsnamn som jag nog har tänkt skulle bli den verkliga titeln. Bara det att nu känns den helt kass och jag kan inte för mitt liv hitta något som ens kommer i närheten av en riktigt bra titel. Eller ens halvbra.

    Just som du säger, man kan inte blanda in karaktärsnamn trots att det är karaktärerna som oftast är allra viktigast, och det kan bli lite för flummigt med en titel som bara anspelar på teman. Att hitta en titel som anspelar på den direkta handlingen är också svårt för det låter sällan bra, plus att det blir lite avslöjande eller kanske missvisande, eftersom handlingen förmodligen är bredare än bara en kort mening. Dessutom är den bok jag skriver på nu den första i en ganska lång rad med böcker om delvis samma karaktärer och samma plats, så jag behöver också tänka lite på en sorts titeltema, en sorts linje jag kan hålla mig till under flera böcker.

    Suck. Det känns helt omöjligt. Och dessutom (igen) så tycker jag för det mesta inte ens om böckers titlar. Det är väldigt sällan som jag hittar böcker med titlar som känns helt igenom bra, så det är svårt att hämta inspiration någonstans. De enda som verkligen klingar helt rätt är exempelvis Neil Gaimans (Neverwhere, Stardust, The Graveyard book, M is for magic, Good Omens), eller några andra engelska författare. Och det hjälper ju inte så mycket när man försöker hitta en svensk titel. ”Udda verklighet” är en suverän svensk titel, tycker jag. Men den funkar ju så bra just för att huvudpersonen heter Udda, och att det även är ett ord – lite svårt att härma.

    Har du några favoriter?

    Är väldigt nyfiken på hur du kommer lösa titelfrågan, och önskar dig all lycka till.

    /Linda

    • Thomas said:

      Hej Linda!

      Tack för dina tankar i frågan. Och för en bra motfråga. 🙂

      Jag misstänker att genom att svara på den så kanske jag hittar mina egna svar också… Men samtidigt kan jag inte komma på, i alla fall inte på rak arm, vad som är mina favorittitlar. Generellt gillar jag mångbottnade titlar, ordlekar och liknande. Nenes titel är riktigt bra, det håller jag med om. Spontant när jag tänkte på bra titlar kom jag dock att tänka på två stycken – som faktiskt inte är ordlekar alls – men jag vet inte om det är för att det är två av mina favorithistorier, eller för att det faktiskt är bra titlar:
      ”Doktor Murkes samlade tystnad” och ”En underbar torsdag”.

      Vilka titlar man gillar och inte är nästan värt ett blogginlägg i sig känner jag. Kanske något för Sara eller Maria att bita i???? 😉

      Just nu känns det som att det blir något kort. Alla titlar jag kommer på kapar jag ner till hälften eller mindre. Vi får se vad det landar i.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: