Korrektur
Korrektur är jobbigt. Nu menar jag det där sista pillet. Att verkligen hitta stavfel, dåliga formuleringar, upprepningar etc – inte att se var man kan fylla i händelseförlopp, förtydliga karaktärer osv.
I alla fall tycker jag det. Därför tenderar jag att dra ut på det… Men i och med att det är det jag egentligen håller på med nu så hindrar denna utdragenhet mig från att göra det jag vill göra: skapa nytt.
Så nu har jag gett mig själv en deadline. Jag ska bli klar med korrekturet tills på måndag. Inga ursäkter. Det faktum att jag är upptagen i helgen innebär bara att jag verkligen måste ägna kvällar och andra lediga stunder helhjärtat åt detta. (Och det var därför jag inkluderade måndagen också)
Så senast på tisdag skall det finnas en ”officiell” version 5 av manuset. (Alla ”mellanversioner” oräknade).
Sen får vi se vad nästa steg blir!
Sällsamt 
Åh tänk. En version som du kommer kalla ”färdig”. Vilken grej. Förstår verkligen att det känns lite extra. Jag längtar sååå mycket tills jag kan säga samma sak.
/Linda
Och nu finns den versionen, som sagt det känns skönt. Samtidigt lite tomt, men inte alls lika tomt och konstigt som efter första versionen. Då var jag alldeles utmattad. Kunde knappast ens njuta. Men ingen anledning att slå sig till ro, nu börjar nästa fas 🙂
Spännande! Ja, korrektur är jobbigt. Jag brukar ha svårt att hålla uppe fokus när jag korrläser.
Att sätta lite tidspress verkar faktiskt hjälpa. Jag kände att det med en gång blev bättre fokus. Sen ska jag väl erkänna att jag inte litar på mig själv fullt ut, så precis som med de tidigare omarbetningarna så tar jag hjälp även här. Men det innebär ju bara ännu mer att jag måste göra mitt jobb – annars blir det ju orättvist.
Men som sagt. Det är väldigt spännande. Nästa version är den som jag, i alla fall just nu, kommer att kalla ”färdig”. Det känns lite extra…