Det finns ett franskt uttryck, ”Métro, boulot, dodo”, som betyder att man inte hinner med så mycket mer än jobbet (boulot), pendling (métro) och sömn (dodo). Ungefär så är det för mig sedan jag började jobba igen efter föräldraledigheten. Fast med barnet först, sedan jobbet och så sömnen (eller bristen därpå).

Det blir med andra ord inte så mycket skrivtid. De möjligheter som finns är när Lilla sover, men oftast är jag för trött på kvällarna när jag väl har chansen. I praktiken är det under middagssömnen på helgerna som jag kan få något skrivet, i konkurrens med diverse måsten och borden.

Nu var det inte meningen att jag skulle beklaga mig. Tvärtom är jag stolt och nöjd med att under rådande omständigheter ha bearbetat min senaste novell tillräckligt för att skicka den till skrivgruppen för synpunkter. Ser fram emot att få höra vad de säger och sedan fila en omgång till.