Redigering pågår…
Det är lite spännande. Jag håller som bäst på med redigeringsarbetet på det som skall bli uppföljaren till Incidenten i Böhmen. När man läser hur andra gör så får man lätt intrycket av att det handlar om att kapa bort en massa text. Och det gör det ju. Förvisso. Också.
Men i mitt fall är det snarare så att textmassan växer när jag redigerar. Texten är oftast för kortfattad. För kompakt.
Mellan version 1 (första gången jag kom till slutet) och version 2 (den jag skickade till testläsare) så ökade ordmängden med ungefär 2000 ord.
Nu sitter jag och betar av min ”att fixa”-lista och är ungefär halvvägs i den. Och texten har vuxit med ytterligare 3000 ord. Och då har jag ändå kapat en del.
Visst. I sista vändan kommer det att ryka en del, men jag tror ändå att slutresultatet kommer att landa ungefär där jag är nu. Dvs en 4-5000 ord mer än var originalmanuset var på.
Är det bara jag som fungerar så här? Eller känner någon igen sig?
Sällsamt 
Jag känner igen mig! Och har alltid känt mig lite udda för att jag funkar så.
I mitt fall tror jag det handlar mycket om att när jag skriver första versionen är jag själv otålig: jag vill komma framåt och få veta vad som ska hända härnäst. Därför går det ibland lite för fort. När jag sedan redigerar hittar jag ställen där jag vill fördjupa, dra ut på det och öka spänningen.
Så mina texter brukar växa under redigeringen, även om jag stryker en del också.
Känns bra att veta att jag inte är ensam. 🙂