arkiv

Te och trivsel

Vilken bra helg vi hade på Swecon. För mig var det andra gången jag besökte kongressen om science fiction och fantasy som främst är mot litteratur och som i år hette Fantastika 2016. Men första gången tillsammans med det här skrivsällskapet (även om jag hälsade på övriga förra året, det var ju Maria som tipsade mig om det hela då).

Helgen var en härlig mix av att få hänga med skrivvännerna, lyssna på inspirerande paneldiskussioner och föredrag samt möten med andra likasinnade. Gillade speciellt att få lära känna Linda och Anna och allt prat vi hade om skrivandet m.m. Det ihop med allt det andra gjorde det till en väldigt givande helg som jag tänkt mycket på nu dagarna efter. Min böcker-jag-vill-läsa-lista fylldes på ordentligt och ett par idéer till mitt skrivprojekt dök upp mitt under ett par tänkvärda paneldiskussioner.

Här lyssnar vi på Thomas i paneldiskussion (med Karin Tidbeck, Boel Bermann och Simon Lundin) om skrivarcirklar och författarkurser.

Ser redan fram mot att besöka fler sådana här kongresser!

 

Häromkvällen när vi sippade gott te och skrev för fullt framför våra skärmar så fastnade jag i en fundering på något jag behövde veta mer om i min berättelse. Jag skrev ner det jag undrade över med frågetecken. Då kom svaret av sig självt. Nej, inte av magi, AI eller av att någon hackat sig in i min dator utan av att jag lät fingrarna knappa in spontant svar med tangentbordet. Svar som jag blev nöjd med. Jag skrev ner följdfrågor och även där fick jag bra svar. Efter ett tag märkte jag att det var en av karaktärerna som svarade vilket gjorde det extra kreativt att svara vidare på fler frågor. Till slut hade jag en mycket bättre helhetsbild över saker.

När vi var klara med skrivandet för kvällen berättade jag om det för de andra. Thomas tipsade om att det även kan vara en givande övning att låta de olika karaktärerna berätta om de andra karaktärerna. Får nog testa det också någon kväll för att se om jag kan få fram lite mer om vissa av dom.

Sällsamt expanderar.

Ett av de snabbast växande skrivarkollektiven i Linköping just nu!

Ökning med 33% sedan årsskiftet!

Med andra ord har vi precis fått en en fjärde medlem. För att inte göra det alltför komplicerat och ha för många namn att hålla reda på fick hon välja ett som redan fanns representerat. Så nu har vi två Saror.

Välkommen Sara (2) !

Sara kommer säkert att presentera sig lite mer här på bloggen framöver…. Men under tiden är vi övriga jätteglada att ha fått ytterligare en person att kasta idéer på, att diskutera texter med, och som kan koka te…

 

 

 

Den här helgen har Lilla hängt en del hos sina morföräldrar. Under tiden har jag roat mig storligen genom att gå på Confuse, årets svenska sf- och fantasykongress (Swecon) som förnämligt nog ägde rum i Linköping.

Det var första gången på nästan tre år som hela skrivgruppen var samlad på samma konvent. Thomas har förvisso varit rätt upptagen då han medverkat i flera programpunkter, bland annat med en intressant föreläsning om synen på livet, döden och fatalism i det tidigmoderna Sverige (bilden)Thomas föreläser på Confuse.. Men ett gemensamt inledande besök i baren för oss tre blev det i alla fall. Och det är inte så att det har saknats roliga människor att umgås med, bland annat var min vän Linda från bloggen Skriviver där. Så jag har hunnit med såväl spännande programpunkter som umgänge och allmänt häng. Lyx!

Några blandade hågkomster från programmet:

  • Personlig kontakt med förlaget underlättar utgivning, även om den inte är nödvändig. (Paneldebatten med svenska förläggare.)
  • De böcker som säljer bäst är de där författaren är aktiv i marknadsföringen. (Dito.)
  • Ben Aaronovitchs ”bureaucratic nightmare index”, det vill säga hur mycket andra blandar sig i den historia man skapar i olika medier. Enligt honom mest i spelutveckling, sedan kommer film och därefter tv. Romaner ligger i andra änden av skalan, även om man som författare arbetar med testläsare och redaktörer är det där man har störst frihet att utforma historien som man vill. (Paneldebatten Telling stories in different media.)
  • Allsången av Trollmors vaggsång i början av diskussionen om troll. Sublimt. (Paneldebatten Troll i svensk fantasy.)
  • Ett sätt att levandegöra en plats där man inte har varit, eller som helt enkelt inte finns, är att försöka överföra känslan från en annan plats man känner väl till. Lukter är bra för att ge närvarokänsla om man väljer ”rätt” lukt. Det gäller att hitta den där detaljen som får läsaren att tro att man vet vad man pratar om när man beskriver sin miljö. (Paneldebatten Animating locations.)

Fast några punkter gör ju inte de här dagarna rättvisa. Det är helheten som gör det: att träffa likasinnade, diskutera, skratta och bli vansinnigt skrivinspirerad.

Just nu pågår den avslutande pubkvällen Dead dog party, men jag avvek tidigare och tillbringade kvällen med Lilla i stället. Väldigt mysigt det med.

Nästa års Swecon är Fantastika i Stockholm 17-19 juni. Hoppas jag kan vara med då också!

Hade besök av två underbara vänner i helgen. Vi ses inte så ofta men det är alltid lika roligt när vi gör det. Och vi har en högt älskad tradition: vi skriver en saga där vi turas om att bidra med ett ord var. Det brukar spåra ur rätt rejält till allmän förnöjelse.

En av de två är Linda från Skriviver och hon har skrivit ett blogginlägg om hur det går till mer i detalj: Sagovännerna och ett lite annorlunda skrivande.

Så var jag då hemma igen efter fredagens (och stora delar av lördagens) utflykt till staden i norr och releasefesten för Dränkt av Frida Andersson Johansson.

Hur var det?

Jodå, det är alltid lite spännande att ge sig iväg själv utan att känna så många (eller ens någon) – men jag har ju fått lite träning, så jag tänkte att det är väl bara att mingla runt och se om man hittar någon som står ut med att prata med mig, för Frida lär ju inte ha så mycket tid.

Och så var det. Både att författaren ifråga hade fullt upp – de facto ägnade hon i princip hela tillställningen till att signera böcker, så hon har nog lite ont i handleden nu. Men vi hann prata lite i alla fall, och jag fick med mig ett signerat ex hem. 🙂

Dessutom träffade jag många trevliga människor på minglet. Min bloggarkompis Fredik från debutantbloggen bland annat. Kul att träffas på riktigt efter en hel del tugg över mail, fb och chatt de senaste månderna! Andra människor som man bara språkat med över nätet dök också upp. Liv, Linda och Emmelie till exempel. Och en hel del andra. Eftersom jag är extremt dålig på att komma ihåg namn ber jag om ursäkt för att jag inte räknar upp er här. En hette ”Fridas syster”. Det var i alla fall så hon presenterade sig. En annan hette Charlotte och var en stolt förläggare. Hon berättade att hon kikat igenom mailhistoriken och att det var exakt en vecka mellan att de fick manuset och att de svarade att de ville ha det. Det kallar jag snabbt jobbat!

Trevligt var det. Jättekul att se ”Unn-manuset” som Dränkt. Grattis Frida!

Vad har jag lärt mig?

1) Releasefest är trevligt. Det ska jag också ha en!

2) Att det är rätt kul att inte känna någon när man går till en sån här tillställning. Alla är ju där av samma anledning, så man har ju automatiskt ett gemensamt samtalsämne.

3) Att det är dumt att skippa lunch på jobbet för att hinna med ett tåg som faktiskt inte har servering, inte ens en kopp kaffe kunde man få, för att sedan åka på releasefest. Alltså choklad, snacks och bubbel innehåller om jag inte har fel alla kostcirkelns delar, men det kan vara lite svårt att sova efteråt…

Tack till alla som jag råkade på!!!

 

Idag sitter jag på tåget till Stockholm. Min plan är tåget faktiskt ska komma fram i tid, så att jag både hinner med att få nyckel till dit jag ska bo och att jag hinner till nånstans på söder till klockan sju.

Vi får se hur det blir med det.

Tanken är i vilket fall att jag ska gå på Releasefest för en ”bloggarkompis” bok. Frida A J’s Dränkt kommer ut idag.

Efter att ha följt varandra på bloggarna här i ett par år debuterar vi samma vår. Det ska bli hur kul som helst.

Present?

Nja, jag råkar ju veta att Frida är förälder. Föräldrar vet att det finaste man kan få är något som givaren ritat själv. Så så får det bli. Fast säg inget till Frida. Det är en hemlis.

Mer senare…

/Thomas

Det är inte så tätt mellan skrivträffarna nu. Det vill säga de gånger då vi är alla tre. Sara och Thomas träffas ibland kvällstid och skriver sida vid sida, vilket jag inte har möjlighet till.

I fredags lyckades vi i alla fall ses för en gemensam trerätterslunch och lite firande av Thomas bokkontrakt.

– När får jag sällskap då? undrade han.

Ja, det kan man fråga sig. Klart att det skulle vara fantastiskt att ge ut något eget. Vi väntar fortfarande på något svar rörande vår antologi Då nu sedan. Blir den inte antagen pratar vi faktiskt om att plocka isär den. Då skulle jag kunna tänka mig att bygga ut med några nya texter till en egen novellsamling och försöka få den utgiven.

Jag har också blivit lite sugen på att ta upp mitt senaste romanprojekt igen. Skickade runt manuset till ett halvdussin förlag för några år sedan och fick nej. Det sista refuseringsbrevet var dock ett ”bra” sådant, med förbättringsförslag och uppmaningen att jag skulle återkomma om jag skrev något nytt i framtiden. Nu funderar jag på att arbeta om romanen och försöka ett varv till.

Det är ju det där med att hitta tid. Så länge sömnen fortsätter att fungera dåligt för Lilla och mig har jag i princip inga kvällar. Men jag hoppas att det ska vända så att jag kan börja skriva lite mer regelbundet igen.

Under tiden gläds jag åt en fantastisk recension av det senaste jubileumsspexet, där jag har bidragit på ett hörn med två sångtexter. En av dem har faktiskt fantastikkoppling: en tramsig saga som väver ihop nordisk mytologi à la Wagner med diverse populärkulturella fenomen som Sagan om ringen, Star wars, Harry Potter och Buffy the vampire slayer.

Recension i Östgöta Correspondenten: Mästerligt jubileumsspex

Plötsligt händer det. Just när i alla fall jag hade gett upp angående möjligheten att samla oss alla tre i sommar lyckades vi. Väldigt trevligt och ganska produktivt, trots två småbarn som bidrog med diverse inlägg.

Antologin föreligger nu i en ny version och vi diskuterade olika möjligheter att ta den vidare. Så pratade vi lite om våra soloprojekt, även om ingen av oss skriver särskilt mycket just nu av olika anledningar.

Vi hade även en intressant diskussion om att skriva allt i en följd kontra att hoppa fram och tillbaka mellan scener. Vi föredrar alla tre att skriva sekventiella råmanus. För min del handlar det mycket om att jag upptäcker historien medan jag skriver. Om det är något skeende som känns tråkigt att berätta om brukar jag faktiskt utgå ifrån att det inte är så kul att läsa heller och försöka klara av det så fort som möjligt. Sedan handlar min redigering ofta om att gå tillbaka och bygga ut där jag märker att det behövs (eller mina testläsare påpekar det).

Och så drack vi te! Inte minst viktigt.

I augusti ska vi ses igen och då även försöka planera höstens träffar.