arkiv

Te och trivsel

Det var länge sedan vi hade ett möte där vi:

  1. Närvarade alla tre
  2. Arbetade gemensamt med våra texter
  3. Hade en dagordning

Men i lördags var det dags! Vi firade våren med en utomhussittning på café där vi drack te och skrämde omkringsittande med repliker som ”Men han är ju bara en av alla papporna! Han räknas inte!” (Fullkomligt relevant i sitt sammanhang, jag lovar.) Och så jobbade vi. Vi la till och plockade bort noveller, filade på inledningar, diskuterade strukturer, miljöer, perspektiv.

Vi har alltså plockat fram antologin igen. Efter att ha fått korta refuseringar från några förlag, en mer utförlig från ett och ingenting alls från två, så la vi den på hyllan under hösten. Där fick den ligga i ett drygt halvår innan vi orkade plocka fram den igen och kritiskt granska den. Nu har vi ju också hunnit få så pass mycket kommentarer från olika håll som också bör tas med i beräkningen. Varför missuppfattas en novell av en läsare som inte vet så mycket om författaren? Har vi andra läsare tagit med oss vår kunskap in i läsningen – kunskap som tydligen behövdes? Olika läsare har uppfattat en annan novell på diametralt motsatta sätt — vill vi det? Om inte, hur kan man stärka den ena tolkningen utan att bli övertydlig? Och så vidare genom sexton noveller.

Det var arbetsamma men mycket roliga timmar. Och när vi efter allt slit nådde den sista punkten på dagordningen — mera kaka — så snurrade tankarna fortfarande för fullt. Mitt huvud har inte lugnat sig än.

Skrivträff alltså.

Som Maria skrev så har vi organiserat om våra skrivträffar. Det passar oss överlag bättre att ses en gång i månaden och diskutera skrivandet nu, utifrån den produktionstakt vi som grupp har, och det faktum att vi inte just nu arbetar med något gemensamt projekt.

Men Sara och jag bestämde oss för att fortsätta ses en gång i veckan i alla fall. Så nu träffas vi i smyg, bakom ryggen på Maria. Eller ja, kanske inte så hemligt… Men i alla fall.

De träffarna har en helt annan karaktär dock. Vi träffas en timme eller två. Oftast ganska sent, dels för att jag har en ovana att få resdagar på jobbet att krocka med skrivkvällar, och dels för att det är enklare när barnen sover.  (Ja mina sover inte vid den tiden, men det är en annan historia).  Vi gör en kanna te (eller två). Och sedan skriver vi.

Det brukar inte bli några extrema mängder. Vi pratar lite medan vi arbetar, men det är samtal som blir ganska konstiga, eftersom man svarar när det passar utifrån texten man jobbar med – vilket kan vara 5 minuter efter att den andre sa något. Men det fungerar. Och det är väl det viktiga.

För mig fungerar skrivkvällarna jättebra. Jag är ofta väldigt trött på kvällarna nuförtiden, och hemma blir det då svårt att plocka fram texten och arbeta med den. Men när man har en avsatt tid, och någon som förväntar sig att man skall skriva, så lyckas jag på ett helt annat sätt få fram drivet. Det blir som sagt inga mängder text de här kvällarna, men även 500 ord är mer än inga ord… Dessutom är det väldigt trevligt att arbeta tillsammans, även om vi inte gör det egentligen – utan bara sitter med våra egna projekt.

Sedan har vi våra skrivträffar då vi träffas allihop en gång i månaden och diskuterar texter och skrivande i stort, och som följer den tidigare beskrivna rutinen.

Sammanfattning så här långt

Sitter i baren och försöker sammanfatta intrycken hittills

Vi kom igår. Åkte hit i ett tåg som i mycket kändes som Hogwarths Express. Vagnar från en svunnen era. Kupéer med folk i konstiga hattar. (Ok, nu överdriver jag något, det var ganska normala människor i kupén – men en tjej hade i alla fall mössa på sig.) Vi gick också en sväng till ”krog”-vagnen, för att inmundiga en magisk dryck som fick arbetsveckan att försvinna bort i historien, trots att den om jag inte tagit en halvdag ledigt inte skulle varit slut på en bra stund. Vagnen ifråga skakade och ryste som dragen av ett gammalt ånglok, och de blå gardinerna med guldkronor på och tavlorna i guldram tillsammans med lampskärmarna på bordslamporna förstärkte intrycket…

Passande för en resa till ett fantastikevenemang hur som helst.

Fredagen började, för vår del, om man nu tänker mer ur ett SweCon-perspektiv, med en intervju med Jo Walton. Fascinerande person och en bra intervju av en (som vanligt) påläst Johan Anglemark. Riktigt kul helt enkelt.

Vi hann också med en kul diskussion med Elin på Undrentide. Vi hann avhandla allt från lärarrollen till hur det är att driva ett litet förlag, och vikten av att ha en äkta hälft som kan finnas hemma när posten vill dumpa X lastpallar böcker hemma samtidigt som man är på fantastikkongress…

Sedan gick vissa av gänget på ett föredrag om Rymdkommunism! medan andra lyssnade på en debatt om Urban Fantasy. Tips till de som vill bli publicerade i det förenade kungadömet och Nordirland: Skippa änglarna… Och barn till änglar…

Därefter författarfika med Karin Tidbeck. Karin var som vanligt oerhört kul och inspirerande att lyssna på.  Hennes utläggning om vättarna som jobbar inne i hennes huvud slår det mesta…

Därefter var i alla fall jag så trött att jag inte orkade något mer, och lallade tillbaka till hotellet. Vissa andra fortsatte en stund till…

Come day 2

Ok lördag morgon. Ett SweCon är inte ett SweCon om jag inte skriver något. Så medan vissa andra, som var uppe senare än jag, sov passade jag på att skriva lite innan frukost. Sedan gick jag ner till frukost, och eftersom vissa andra fortfarande uppenbarligen inte hade vaknat då passade jag på att skriva lite till då. Och sedan lite till på lunchen. Ett kapitel till klart, och nära den magiska gränsen på 50000 ord.

Morgonens första pass blev ”Worldbuilding in written stories.” Passet blev inte vad jag hade förväntat mig, snarare bättre. Mycket matnyttigt. Hur förklarar man något som är ”vardagsmat” i en fantastikvärld? Låt det gå sönder så att någon kan svära över det – och mycket annat.

Därefter blev det ”How do you make a plot?”. Återigen upplyftande att en höra att en så pass etablerad (och skicklig) författare som Jo Walton gör som jag. Lite citat från denna underbara människa:

”I think plot is something that was invented by literary critics when looking at a finished text”

 ”If I know the ending of a story before I start I would prefer to start there instead.”

 ”Stories often happen in the cracks.”

 ”Think: Who hates this?”

 ”Plot is what stops everything from happening at the same time”

 ”When you get stuck, think what is the next interesting thing that should happen? How do I set that up”

 ”The ending has to be able to carry the weight of all the word that came before.”

 Den där sista ger mig ju lite mer ångest för slutet på min roman, men i grund och botten håller jag med.

Därefter gick jag på ”Moderna dystopier”. Varm sal. Utan syre. Inget bra med gryende huvudvärk. Boel Bermann räddade hela grejen med sitt avslutande svar på frågan hur framtiden ser ut för dystopier: ”den ser mörk ut” 🙂

Nu som sagt i baren… I väntan på ”Författarfika” med Jo Walton. Det skall bli skitkul!!!

I går var första gången på ett tag som vi var fulltaliga vid skrivträffen. De senaste tillfällena har någon haft förhinder och de två andra har träffats själva.

Det var roligt att ses allihop och summera läget. Nu är novellantologin sänd till några utvalda förlag och det är bara att vänta på besked. Vi hoppas förstås på att någon ska nappa, men att bli klara och skicka iväg den var ett mål i sig och vi skålade – i te – för att vi uppnått det.

Medan Thomas är i full gång med sitt romanprojekt har jag gått åt rakt motsatt håll och skriver väldigt korta saker just nu. Bland annat lite dikter – något jag inte har ägnat mig åt på flera år, men plötsligt blev jag inspirerad. Jag har också roat mig med att sätta ihop några sexordsberättelser på fantastiktema. Knepigt men kul som hjärngympa. Här är några lyckade exempel av kända författare (listan har några år på nacken): http://www.wired.com/wired/archive/14.11/sixwords.html.

Vi har fått en fråga här på bloggen om hur vi brukar jobba när vi träffas, som jag tänkte försöka besvara. Upplägget skiljer sig lite från gång till gång, men fyra huvudbeståndsdelar finns med för det mesta.

  1. Bekännelser. När vi satt oss tillrätta, försett oss med te och småpratat lite brukar vi inleda med det vi kallar bekännelserundan. Det innebär att vi i tur och ordning berättar vad och hur mycket vi har skrivit sedan sist. Har man inte hunnit eller orkat något alls sedan förra veckan är det helt okej att säga det, men bekännelserna fungerar ändå som en sporre – helst vill man ju kunna säga att man har gjort något.
  2. Textkritik. Om vi har skrivit något som vi vill ha kommentarer på, skickar vi oftast ut texten i förväg så att alla ska hinna läsa in sig innan vi ses. Det är inte vid alla träffar vi har en text att diskutera – ibland kan det å andra sidan finnas flera (tror att rekordet är tre). Vi pratar om hur de två som inte har skrivit texten har uppfattat den, vad de tycker är bra och vad de tycker kan bli bättre.
  3. Diverse skrivfrågor. Den här delen kan se rätt olika ut från gång till gång. Ibland tar någon upp ett problem man vill ha hjälp att lösa eller en idé man vill testa. Ibland pratar vi om det praktiska kring antologin, med upplägg, tänkbara förlag med mera, eller om bloggen och vilka inlägg vi vill skriva till den. Vi kan också planera framtida träffar eller utflykter, som den vi gjorde i höstas till SF- och fantasykongressen Kontrast i Uppsala.
  4. Föresatser. Bland det sista vi gör är oftast att uttrycka en målsättning inför nästa träff. Det är upp till var och en vad man tror är möjligt och rimligt, men liksom vid bekännelserna kan det ge lite extra motivation att uttala det högt.

Ungefär så brukar det se ut. Sedan är vi inte jättestrikta. Det finns utrymme för att halka in på intressanta sidospår också. Och för mer te.

Gårdagens skrivgruppsträff handlade inte så mycket om det den skulle (textkritik och redigering) som om antologiprojektet. Vissa (inga namn känner jag är bäst) var rätt sena till mötet, och lite dåligt pålästa då dagens planering fullständigt gått över styr… Så vi kände att den del som krävde koncentration, och framförallt förberedelse, fick vänta lite.

Men det blev ett riktigt inspirerade och bra möte i alla fall. Huvudämnet för diskussionen blev istället urvalet av texter till antologin, och en första skiss på textordning. Alla är inte klara till 100% så det är fortfarande på en ganska teoretisk nivå, men det ska bli jättespännande att sätta ihop den och läsa igenom den i sin helhet. Det känns spontant som att det stadiet inte är så långt borta. Först därefter kan vi väl på allvar börja diskutera om ordningen, och urvalet, är rätt.

Mycket te gick det åt också…

Det är oerhört spännande att den idé som vi fick i våras/somras nu faktiskt börjar ta form på riktigt.

Lite romandiskussioner också. Jag ska försöka få tillfälle att återkomma till det vid ett senare tillfälle…