arkiv

Uncategorized

2014 blev ett lite konstigt år i skrivgruppens gemensamma historia.

Vi har inte haft så många gemensamma träffar i och med att livet kommit emellan lite. Inte så att det var oväntat eller oönskat, mer att vi befunnit oss i ett sådant läge att det varit svårt att få till regelbundna träffar. Sara och jag har försökt ses en gång i veckan för att skriva, eller i alla fall prata text och sedan har vi försökt få till en träff alla tre en gång i månaden eller i alla fall varannan.

Vi har inte haft några gemensamma projekt under huvuddelen av året som gått heller. Återigen enligt plan. Däremot har har vi spånat kring vad vi skulle kunna hitta på när vi får möjlighet.

SweCon åkte jag på helt själv – för första gången – och det kändes lite konstigt. Dock hade jag vansinnigt roligt där ändå – man behöver liksom aldrig vara ensam på ett SweCon.

Undertecknad hade tänkt åka på EuroCon, det var ju trots allt i Dublin, men ett bröllop kom ivägen så det blev aldrig så. Men vi lyckades få till en skrivgruppsträff i samband med Östergötlands bokmässa som vi besökte alla tre. Trevligt att sitta och diskutera skrivande i den miljön.

Vi skulle åkt på andra världar också, i alla fall jag och Sara, men Sara blev sjuk på natten så jag kom iväg ensam dit också. ”Stora bokmässan” var jag också på. Premiär för min del. De andra två är ju veteraner på området. Men den här gången var det bara jag…

Sara gick en kurs för Karin Tidbäck. Den hade jag gärna varit med på. Men det funkade inte. Och Maria kunde inte heller. Så det blev också en enpersoners gruppaktivitet.

Det viktiga är dock – inställda träffar, resor, och avsaknad av gemensamma projekt till trots – att gruppen har bestått. Vi har fortsatt att ses, om än lite oregelbundet. Och vi har alla producerat text. I lite olika omfattning både oss emellan och över tid, utifrån de förutsättningar vi haft. Själv skrev jag mest under sommaren till exempel. Trots att vi har fått skala bort aktiviteter från våra agendor har vi fortsatt att kämpa för att få till träffar. Vi har valt skrivandet framför andra ”privata” aktiviteter alla tre, och jag är ganska säker på att jag talar för samtliga när jag säger att vi trots allt är väldigt nöjda med det vi åstadkommit under året utifrån de förutsättningar vi har haft.

Nu skriver vi 2015. Jag tror att det blir ett bra skrivår. Jag hoppas få fart på min nyproduktion igen. Jag har dessutom en roman som skall ges ut, och med lite tur hittar jag någon som vill ge ut kaninboken. Förhoppningsvis skall vi kunna få till lite fler träffar. Och vad gäller SweCon borde det inte vara omöjligt att vi lyckas ta oss dit allihop…

Nu är det officiellt… Jag skall skriva på debutantbloggen i år. Jättekul! Lite läskigt också.

Men det innebär inte att jag lämnar varken mitt skrivgäng eller vår gemensamma bloggplats. Jag ska givetvis försöka hinna med att skriva lite här också!

En liten kortpresnetation över debutantbloggarna 2015 hittar ni här: https://debutantbloggen.wordpress.com/2015/01/01/2015/

Ha ett bra skrivarår!

Thomas

Nu finns jag på Undrentides blogg också 🙂

En ny Undrentide-författare, vars bok Incidenten i Böhmen kommer ut sommaren 2015.

thomas_arnfalt_litenThomas växte upp i Linköping där han nu åter bor efter en session på Irland. Han har en brokig bakgrund som innefattar både teknik och humaniora. Bland annat har han en examen som gymnasielärare i svenska och historia, men huvuddelen av sin yrkesverksamma tid har han arbetat inom IT-branschen. Där har han bland annat arbetat som speldesigner och produktansvarig – men även som copywriter på en marknadsavdelning och som översättningsansvarig. Vid sidan av det ordinarie jobbet har han hela tiden haft andra projekt. Bland annat har han skrivit och gett ut figurspelsregler och dessutom har han ett SM-guld i sabelfäktning.

Fantastiken drogs han in i på allvar på 80-talet. Där någonstans övergav han de traditionella ungdomsboksserierna för att istället snöa in på Tolkien, Donaldsson, Asimov, med flera. Han började spela AD&D 1983 och i spelbokhyllan i källaren står…

Visa originalinlägg 138 fler ord

Kapitel 12Tillbaka vid tangentbordet efter att ha lyssnat på uppläsningen av kapitel 12 i mitt senaste projekt. Projektet skiljer sig ganska mycket från det föregående, men det har ändå förvånansvärt många likheter. En stor skillnad är att jag får i princip momentan återkoppling.

Den här gången skriver jag nämligen en berättelse åt mina barn. Den är ett beställningsjobb. Vi satt i vintras vid matbordet en dag och spånade tillsammans. De hittade på de tre huvudfigurerna, varav en kanin och en ekorre, och sedan var det upp till mig att spinna historien kring dem.

Read More

Skrivträff alltså.

Som Maria skrev så har vi organiserat om våra skrivträffar. Det passar oss överlag bättre att ses en gång i månaden och diskutera skrivandet nu, utifrån den produktionstakt vi som grupp har, och det faktum att vi inte just nu arbetar med något gemensamt projekt.

Men Sara och jag bestämde oss för att fortsätta ses en gång i veckan i alla fall. Så nu träffas vi i smyg, bakom ryggen på Maria. Eller ja, kanske inte så hemligt… Men i alla fall.

De träffarna har en helt annan karaktär dock. Vi träffas en timme eller två. Oftast ganska sent, dels för att jag har en ovana att få resdagar på jobbet att krocka med skrivkvällar, och dels för att det är enklare när barnen sover.  (Ja mina sover inte vid den tiden, men det är en annan historia).  Vi gör en kanna te (eller två). Och sedan skriver vi.

Det brukar inte bli några extrema mängder. Vi pratar lite medan vi arbetar, men det är samtal som blir ganska konstiga, eftersom man svarar när det passar utifrån texten man jobbar med – vilket kan vara 5 minuter efter att den andre sa något. Men det fungerar. Och det är väl det viktiga.

För mig fungerar skrivkvällarna jättebra. Jag är ofta väldigt trött på kvällarna nuförtiden, och hemma blir det då svårt att plocka fram texten och arbeta med den. Men när man har en avsatt tid, och någon som förväntar sig att man skall skriva, så lyckas jag på ett helt annat sätt få fram drivet. Det blir som sagt inga mängder text de här kvällarna, men även 500 ord är mer än inga ord… Dessutom är det väldigt trevligt att arbeta tillsammans, även om vi inte gör det egentligen – utan bara sitter med våra egna projekt.

Sedan har vi våra skrivträffar då vi träffas allihop en gång i månaden och diskuterar texter och skrivande i stort, och som följer den tidigare beskrivna rutinen.

Nu är (nästan) allt fixat inför årets upplaga av Skrivcirkelns Gemensamma Aktivitet (fast i år blir vi bara två). Fredagen den 18:e bär det av till Fantastika i Stockholm för tre dagar av seminarier, föredrag, vilda diskussioner och ett och annat glas vin. Ses vi där?