arkiv

Utflykter

Vilken bra helg vi hade på Swecon. För mig var det andra gången jag besökte kongressen om science fiction och fantasy som främst är mot litteratur och som i år hette Fantastika 2016. Men första gången tillsammans med det här skrivsällskapet (även om jag hälsade på övriga förra året, det var ju Maria som tipsade mig om det hela då).

Helgen var en härlig mix av att få hänga med skrivvännerna, lyssna på inspirerande paneldiskussioner och föredrag samt möten med andra likasinnade. Gillade speciellt att få lära känna Linda och Anna och allt prat vi hade om skrivandet m.m. Det ihop med allt det andra gjorde det till en väldigt givande helg som jag tänkt mycket på nu dagarna efter. Min böcker-jag-vill-läsa-lista fylldes på ordentligt och ett par idéer till mitt skrivprojekt dök upp mitt under ett par tänkvärda paneldiskussioner.

Här lyssnar vi på Thomas i paneldiskussion (med Karin Tidbeck, Boel Bermann och Simon Lundin) om skrivarcirklar och författarkurser.

Ser redan fram mot att besöka fler sådana här kongresser!

 

Bara dagar kvar till Fantastika 2016. Det blir lite extra i år. Kontrast i Uppsala var första Swecon vi som grupp besökte, och det första Swecon som jag personligen var på. Året därpå, i samma Dieselverkstad som i år, var det bara Sara och undertecknad som hade möjlighet att vara med.

Sedan kom Steampunkfestivalen i Gävle, och då reste jag själv. Nu behöver man ju inte vara ”själv” speciellt länge. Anna W tog hand om mig, och jag blev invald som hedersmedlem / roddare / bordsvakt till Fantastisk Podd-gänget, och så träffade jag Fia, Perny och en hel del andra…

Förra året var vi samlade igen. I alla fall för en liten stund under en av dagarna. Det var hur kul som helst.

Men som sagt, det blir lite extra i år. Gruppen har vuxit och nu är vi fyra från skrivgänget som åker på Swecon. Så på lördagen kommer vi ordna en liten skrivgruppsträff special på Fantastika.

Ser fram emot spännande föredrag och paneler, men framförallt spännande möten!

 

Häromdagen tog jag mig tid till något jag har velat göra ett tag: att se om tv-programmet Slutet på historien där jag medverkade i december 2007. Det var kul och väckte minnen. Jag fick lust att skriva ner några av dem och då är ju bloggen ett forum så gott som något.

Slutet på historien var en ganska ambitiös SVT-satsning, ”Sveriges största skrivartävling”, som dock bara räckte en säsong. Sex författare skrev början på varsin novell som hugade författaraspiranter runt om i landet sedan fick avsluta. SVT fick in över 2 000 bidrag och valde ut sex slut till varje novell.

Ett av dem var mitt slut på Jonas Hassen Khemiris novell ”Kontrollera allt. Radera.”. I början av hösten for jag upp till Umeå. Där spelade de in en första kvalomgång då en jury diskuterade bidragen och valde ut tre personer som skulle få träffa författaren.

Det var en pärs. Vi satt uppspetade på stolar framför kamerorna och följde juryns överläggningar på storskärm. Första bidraget blev totalsågat och jag tänkte ”hjälp, vad har jag gett mig in på?” När de kom till mig började de med att prata om hur jag fört i för mycket realism och plattat till novellen. Jag minns lättnaden när Gabriella Ahlström sade att hon ändå tyckte språket var bra, ”det är ett schysst språk som inte belastas av massa klichéer och metaforer”.

Just språket var vad de hade gått efter när de plockade ut de tre finalisterna, sade Björn Linell när han kom fram för att meddela juryns dom. Och jag hade gått vidare! ”Som att få champagne intravenöst”, hävde jag ur mig i slutintervjun.

Det innebar att jag fick åka till Sundsvall en månad senare för ytterligare två dagars inspelning. När vi anlände till SVT:s kontor fick vi lunchsallader och lite information och under eftermiddagen gjordes intervjuer ute i höstsolen. På samma hotell som vi bodde Khemiri – som vi dock fått order om att inte närma oss – och även Ernst Kirchsteiger med team som höll på med en helt annan inspelning.

Jag och Jonas Hassen Khemiri i tv-rutan

Jag och Jonas Hassen Khemiri i tv-rutan.

Nästa dag inleddes med sminkning. Jag försökte få dem att hålla igen, men det var ingen idé – programledar-Karin hade gett order om att vi skulle bli ”supervackra”.

Jag var sist ut att möta Jonas Hassen Khemiri och hann bli riktigt nervös, men när jag väl fick komma in var det roligt. Han sade att han tyckte jag hade ”den absolut bästa slutmeningen – den är grym” och att jag hade beskrivit ett skrik som ”gör jätteont att läsa, på de bästa av sätt”. Men jag tror inte han gillade att jag hade gett huvudpersonen i novellen ett bestämt kön. Vi pratade om skrivprocesser och bokförlag och jag berättade lite om studentspexskrivandet. Tv-teamet fick avbryta oss när de tyckte att vi var klara.

Då jag gick ut ur rummet kände jag mig lugn, men det kändes inte som om jag hade vunnit – och det hade jag mycket riktigt inte heller. Det blev en delad andraplats, lite avrundning och kramar och tåg hem. Och en mycket lång väntan innan programmet sändes och jag fick avslöja för omgivningen hur det hade gått.

Efteråt är jag fortfarande lite stolt över att jag blev utvald, men den stora behållningen var att få träffa Khemiri, en fantastisk författare som var väldigt intressant att prata med. Jag läste nyligen hans Augustprisvinnare Allt jag inte minns och hela romanbygget var så otroligt snyggt att jag satt alldeles andlös. Så jag vårdar mitt Lassie moment ömt.

Den här helgen har Lilla hängt en del hos sina morföräldrar. Under tiden har jag roat mig storligen genom att gå på Confuse, årets svenska sf- och fantasykongress (Swecon) som förnämligt nog ägde rum i Linköping.

Det var första gången på nästan tre år som hela skrivgruppen var samlad på samma konvent. Thomas har förvisso varit rätt upptagen då han medverkat i flera programpunkter, bland annat med en intressant föreläsning om synen på livet, döden och fatalism i det tidigmoderna Sverige (bilden)Thomas föreläser på Confuse.. Men ett gemensamt inledande besök i baren för oss tre blev det i alla fall. Och det är inte så att det har saknats roliga människor att umgås med, bland annat var min vän Linda från bloggen Skriviver där. Så jag har hunnit med såväl spännande programpunkter som umgänge och allmänt häng. Lyx!

Några blandade hågkomster från programmet:

  • Personlig kontakt med förlaget underlättar utgivning, även om den inte är nödvändig. (Paneldebatten med svenska förläggare.)
  • De böcker som säljer bäst är de där författaren är aktiv i marknadsföringen. (Dito.)
  • Ben Aaronovitchs ”bureaucratic nightmare index”, det vill säga hur mycket andra blandar sig i den historia man skapar i olika medier. Enligt honom mest i spelutveckling, sedan kommer film och därefter tv. Romaner ligger i andra änden av skalan, även om man som författare arbetar med testläsare och redaktörer är det där man har störst frihet att utforma historien som man vill. (Paneldebatten Telling stories in different media.)
  • Allsången av Trollmors vaggsång i början av diskussionen om troll. Sublimt. (Paneldebatten Troll i svensk fantasy.)
  • Ett sätt att levandegöra en plats där man inte har varit, eller som helt enkelt inte finns, är att försöka överföra känslan från en annan plats man känner väl till. Lukter är bra för att ge närvarokänsla om man väljer ”rätt” lukt. Det gäller att hitta den där detaljen som får läsaren att tro att man vet vad man pratar om när man beskriver sin miljö. (Paneldebatten Animating locations.)

Fast några punkter gör ju inte de här dagarna rättvisa. Det är helheten som gör det: att träffa likasinnade, diskutera, skratta och bli vansinnigt skrivinspirerad.

Just nu pågår den avslutande pubkvällen Dead dog party, men jag avvek tidigare och tillbringade kvällen med Lilla i stället. Väldigt mysigt det med.

Nästa års Swecon är Fantastika i Stockholm 17-19 juni. Hoppas jag kan vara med då också!

Skriver i någon slags halvkoma på tåget hem från Archipelacon – Fantastikkongressen på Åland.

4 tämligen fullspäckade dagar (även om vi smet lite tidigt idag, men det spelar i sammanhanget mindre roll). Hur sammanfattar man det?

Ingen idé alls att försöka göra någon form av kronologisk redogörelse. Det skulle nog kräva en analys av programmet igen för att se vilka seminarier jag var på, och vilka jag tänkte gå på. Och sen var inte Sara och jag på samma, så det skulle troligen bli en lång utdragen beskrivning. Istället en stokastisk, slumpmässigt utvald ”best of” och ”diverse intryck”.

Känslan av att hitta sin bok till salu, inte bara inne på mässan, utan även ute i bokhandeln på stan.

Incidenten - i fint sällskap. I en bokhandel i Mariehamn

Incidenten – i fint sällskap. I en bokhandel i Mariehamn

Mina allra första paneldebatter. Den första handlade om bloggande. Jag var lite förvånad först när jag blev tillfrågad om jag ville vara med i en panel om bokbloggande:

”Ehm – ni vet om att jag inte bokbloggar?”

”Ja”

”Jamendåså!”

Det visade sig att de tänkte sig en mix av ”skrivbloggare” och ”läsbloggare”. Det gav faktiskt en riktigt bra dynamik i samtalet, och de två timmarna gick rasande fort. Tack till mina kompanjoner; Anna Sellin, J. S. Meresmaa, Nahal Ghanbari och Nic Clarke! Väldigt skoj hade vi.

Nästa panel var om Dinosaur Erotica.

Nej, men vi råkade halka in på det. Egentligen handlade panelen om ”Cross-Genre Litterature”. Ytterligare en riktigt bra panel. (tycker jag – som satt i den, men det verkade som publiken tyckte om den också. Sara var och lyssnade, så hon får väl klaga ifall hon är av annan uppfattning).

Denna gång totalt fullsatt. Det var jag, Anna Blixt och Magdalena Hai, med Emil Hjörvar Petersen som fått uppgiften att hålla ordning på oss. Inte helt lätt kan jag tänka. Men roligt hade vi som sagt 🙂

Inte bara nordbor

Det var visst nån sån där amerikansk författare där också… Missade honom för det mesta, men lyssnade på en Q&A efter en visning av ett GoT-avsnitt. Mitt första någonsin faktiskt… Sedan var jag på en panel om skapandet av boken ”World of Ice and Fire”. Tillsammans med Stefan Ekmans inspirerande genomgång av kartor i fantastiken gav detta mig alldeles för många skojiga idéer. Jag som har två manus att försöka skriva klart…

En inte helt okänd amerikansk författare svarar på frågor.

En inte helt okänd amerikansk författare svarar på frågor.

Mer då?

Massor faktiskt. Till exempel lyckades jag inte heller denna gång få höra Torill Kornfeldts föredrag ”Zombies, Necrophiles and Spiraling Penises — Things You Were Never Taught in Biology Class”. Salen var full när jag kom dit… 😦

Sara såg en polsk filmatisering av Vem är Arvid Pekon? Vilket tydligen var riktigt kul.

Troll pratades det också om.

Kul att åka utomlands och alla pratar svenska. Lite som en Disneyfilm… Världsspråk 🙂

Men, men, umgicks ni inte nått med folk? Var det liksom ingen fest?

Eh, jo. Vi spenderade väldigt mycket tid med Andreas från Styxx fantasy som vi lärde känna redan på båten, när han och Kristina Hård slog sig ner hos oss i kafeterian. Vi fyra sprang sedan på varandra ett antal gånger helgen… Tror om jag skall vara helt ärlig att jag är skyldig ett par öl… Jag lovar att bjuda på en, eller ett par, på ConFuse, Andreas! 🙂

Sedan träffade jag en massa folk som ville prata böcker, skrivande och lite av varje. Riktigt kul och inspirerande – tack allihop!!!

Fest? Alltså, vi var ju i Finland (Åland) – så en och annan öl blev det – och ett lite småbisarrt poolparty. Eller två.

Baren på Archipelacon hade det vanliga sortimentet...

Baren på Archipelacon hade det vanliga sortimentet…

Notera poolen i bakgrunden.  Det var inte varmt. Men det fanns folk som badade... Nej, det var inte någon av oss!

Notera poolen i bakgrunden.
Det var inte varmt. Men det fanns folk som badade…
Nej, det var inte någon av oss!

Helt seriösa, djupa och svårmodiga hela tiden...

Helt seriösa, djupa och svårmodiga hela tiden…

Kö till signering.  Nej tyvärr, det var inte jag som signerade.

Kö till signering.
Nej tyvärr, det var inte jag som signerade.

/Thomas (och Sara) som Sällsamts utsända i fjärran rike.

Årets upplaga av Andra Världar bokmässa är avklarad. Next stop Archipelacon

AVB var mitt första renodlade bokkonvent för årtet (även om det blev mycket bokeri på årets LinCon för min del) – och det var precis så trevligt som det brukar. I år hölls det som en del av berättarfestivalen i Ljungby, vilket ledde till att det kom en del besökare som kanske inte annars skulle ha letat sig dit. Kul!

jag fick ett bord brevid Löv & Craig förlag, så det var framförallt med dessa jag pratade. Det blev många bra skratt. Det är ju framförallt mötena som är själva grejen. Möten med läsare, möten med andra författare, förläggare, boktryckare, kaffeförsäljare – ja alla som finns på en sån plats… Trevliga människor som är där för att ha roligt.

Jag skriver lite mer ingående om min dag här.

Just nu är det midsommardag. Katten har fått frukost. Barnen har precis vaknat och jag siktar på att hinna ett par hundra ord till på mitt senaste manus innan det är dags att lämna tangenterna.

I Stockholm i jobb över dagen – men man måste ju få unna sig en liten utflykt – en ”ego-tripp” helt enkelt – till SF-bokhandeln när man har några minuter över.  


Lite inklämd, men i gott sällskap – Stephen King på raden under… 

Vid vårt senaste skrivgruppsmöte tog vi tag en fråga som vi kanske borde ha behandlat för flera år sedan – att ge gruppen ett namn. Vi hade några olika förslag men enades ganska snabbt om ett: Sällsamt. Dels för att det vi skriver kan betraktas som lite udda, dels för att namnet kan ses som en sammanslagning av ”sällskap” och ”gemensamt”.
Nu är vi alltså skrivgruppen Sällsamt och i samband med det byter vi även namn på bloggen. Den fick namnet Skrivkällaren för att vi när vi startade den oftast sågs i Saras källare men nu är det faktiskt ganska länge sedan vi hade ett möte just där.
Så, välkomna att följa våra fortsatta öden och äventyr på sallsamt.com! (Alla gamla länkar ska också funka även fortsättningsvis – hoppas vi i alla fall.)
För övrigt har det varit en väldigt rolig och trevlig dag, då Sara, Lilla och jag varit på releasen av Thomas bok Incidenten i Böhmen. Men det får han berätta mer om själv. 🙂

Idag ska jag till sjukhuset. Nej, jag är inte sjuk. Eller, alltså, det är inte därför jag ska dit om man säger så. Jag ska träffa en student och fika. Ska träffa en annan student (eller egentligen ex-student) på fredag.

Varför?

För att bättre lära känna en av personerna i min nya berättelse. Har tillbringat en del tid på en av de lokala tidningarna på sistone också, och skickat frågor fram och tillbaka för att lära mig en av de andra personernas vardag. Och nu ville jag veta mer om hur det är att vara, eller nyligen ha varit, läkarstudent. Då är det väldigt bra med en hustru med kontakter. 🙂

Ibland är research jobbigt, men ibland är det riktigt trevligt. Framförallt de gångerna det innehåller fika. Research som innehåller fika är alltid bra research.