arkiv

Etikettarkiv: Redigering

Sitter med ett gammalt manus och sliter. Om det är frustrerande att jobba med redigering av ett nytt manus är det ingenting mot att ta upp ett gammalt och jobba igenom det igen, fast på ett nytt språk. Tror jag sade det senast jag var inne på detta område…

Men, det är andra vändan på översättningen nu. Sedan återstår givetvis slutkorren. Men den är inte det viktiga nu. Det viktiga nu är att få klart en fungerande engelsk version denna vecka så att jag kan skicka iväg den.

Har nämligen lite roliga saker på gång. Inget klart än, men förhoppningsvis rätt snart. Hoppas få  återkomma med lite roliga nyheter snart.

Men det går framåt. Betade av sju kapitel på morgonen. Ska försöka ta något till innan det blir för varmt och för mycket distraktion runt mig.

 

Jag jobbar med revidering av mitt manus en stund nästan varje kväll nu. Varje gång fyller jag skrivbordet med papper på varje tillgänglig yta. Kommentarsdokument från tre testläsare (Sara, Sara och Linda från Skriviver – Thomas höll sig till några övergripande muntliga kommentarer, så dem har jag i huvudet), plus min egen skiss över idéer jag har fått och saker att hålla i minnet

Det har slagit mig att jag kanske borde skapa ett samlat dokument av alltihop innan jag börjar jobba med kommentarerna, men det känns som alldeles för mycket torrsim, så i stället sitter jag och korsläser. Det funkar hyfsat.

För övrigt är det intressant hur man lär känna sina skrivkamrater och testläsare efter ett tag. Det var ingen överraskning att Thomas inte dyker ner i detaljer, att den Sara som varit med från början slår ner på logiska luckor eller att Linda har mycket fokus på karaktärsutveckling. Av vår nya Sara har jag inte fått kommentarer tidigare, men hon pekade på några saker som jag tagit för självklara men nog borde förklara och det hoppas jag att hon fortsätter med.

Det var faktiskt rätt olika saker som dök upp i kommentarerna och enligt Stephen King är det då ”fördel författaren”, det vill säga man kan välja själv vad man vill åtgärda respektive strunta i. (Om flera personer pekar på samma sak är det nog läge att göra något åt det, eller åtminstone ha en väldigt bra motivering till att det står som det gör.) Emellertid är det även bland enpersonskommentarerna många som jag vill jobba med, så vi får se hur det går med den deadline jag satte till i slutet av juni. Jag tänker inte stressa upp mig över den. Det får ta den tid det tar.

Det händer allt oftare att Lilla hoppar över att sova på dagen. Som alla övergångsperioder medför den här vissa utmaningar, men de dagar då hon inte sover innebär det oftast lite tidigare nattningar, lite mer egentid för mig på kvällen och att den där halvtimmen till skrivande inte är så svår att skrapa ihop. Det kan till och med bli lite mer. Mycket välkommet när jag nu ska påbörja sista redigeringsomgången för romanmanuset.

Dessutom får jag under våren ägna mig åt storytelling på jobbet och skriva om jätteroliga och spännande saker – och räknar man in det projektet har jag riktigt mycket skrivtid. Så jag är glad!

Det tog nästan ett halvår (se inlägget Den omvända suck fairyn), men nu börjar jag känna mig tillräckligt färdig med bearbetningen av romanmanuset för att kunna skicka ut det till skrivgruppen för kommentarer. Jag har en del ändringar kvar att föra in, men de finns klara på papper så det borde inte ta så lång tid. Nya scener är instoppade (återstår att se om de ligger på rätt plats) och en del av de gamla är omskrivna.

Det känns bra. Det skulle kännas ännu bättre om det inte var just den här tiden på året. När som helst kan vabb eller sjukdom slå till och försena projektet.

Men, som vi brukade säga när jag var med i spexet, det har aldrig varit närmare.

Nu börjar kvällar och nätter kännas så pass stabila att jag vågar ge mig själv ett löfte: en halvtimme varje kväll ska jag ägna åt att skriva. Det är ett lite tufft mål (jag har ju en del andra saker jag verkligen behöver hinna under den där egentiden) men inte omöjligt. Med reservation för sjukdom och annan force majeure.

Annars jobbar jag på med revideringen av mitt romanmanus. Det är roligt och med min nya ambition kan det bli lite tempo också. 🙂

Först en bekännelse: romanen jag började på i somras ligger på is. Jag skrev på fram till första vändpunkten, sedan visste jag inte riktigt hur den skulle fortsätta och tappade fart. Men det var roligt så länge det varade och kanske återkommer jag till den senare.

I stället har jag gått tillbaka till ursprungsplanen och börjat jobba med mitt förra romanmanus igen. Jag har ägnat de senaste kvällarna åt att läsa igenom det och göra anteckningar och nu har jag börjat pyssla med postitlappar och fundera på struktur och möjliga utbyggnader och tillägg.

Det var med viss bävan jag satte igång. På Eurocon 2011 pratade författaren och hedersgästen Elizabeth Bear om ”the suck fairy”, som dyker upp när man läser om en bok gillade för länge sedan och upptäcker att den är jättedålig. Jag var rädd att suck fairyn skulle svinga sitt trollspö och få mig att rodna över att jag alls fått för mig att skicka detta till förlag.

Tack och lov blev det inte så. Manuset var faktiskt tvärtom bättre än jag mindes det och jag satt i soffhörnet och småfnissade åt detaljer som jag hade glömt.

Det finns dock en hel del jag vill försöka förbättra, både enligt egna tankar och enligt kommentarer i den ”bra” refuseringen som jag fick. Så det blir höstens skrivprojekt, i alla fall som det ser ut just nu.

Det har inte gått särskilt fort, men nu är jag i alla fall klar med första delen av min lilla hemmaskrivkurs (läs mer om den här) och jag måste säga att den har varit givande. En period kom jag in i riktig flow och bar texten med mig hela tiden, vilket är en härlig känsla. Det var när jag höll på med steg 1, det omvända synopsiset. Jag gjorde inga stora förändringar, men hittade några saker som jag tyckte behövde utvecklas och fördjupas.

En intressant insikt var att jag hade hastat över en av de mest dramatiska situationerna i berättelsen lite för snabbt och att det är något jag tenderar att göra. Eftersom jag skriver för mig själv som läsare vill jag ju veta hur det ska gå, men det är något att tänka på vid revidering: att dra ut på vissa situationer för spänningens skull.

Steg 2, där jag intervjuade några av de karaktärer som inte är huvudkaraktären, var också spännande. Jag skrev fram motiv till deras handlingar som jag inte var medveten om, men som stämde med historien. ”Var det så när han växte upp? Då förstår jag varför han gjorde på det viset.” (Det låter kanske flummigt? Det är det också. Författande är ingen rationell syssla.)

Sista delen var mer ”vanligt” revideringsjobb: att skruva på ord och meningar. Nu har jag skickat den nya versionen till Sara och Thomas för kommentarer och efter det tror jag att jag betraktar novellen Flickan utan vingar som klar.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med metoden och jag kommer nog att använda den igen. Jag tror att den ger ännu mer om den tillämpas på en längre text.