Några tankar från Fantasycon

Såhär nästan två veckor efter Fantasycon börjar jag återhämta mig nog för att kunna försöka sammanfatta det hela. Inte sammanhängande tror jag, men dit kommer jag nog aldrig. Så jag kan lika gärna göra ett försök.

För mig var det mitt andra Fantasycon någonsin. Andra i rad dessutom. Precis som många andra fantastikkongresser av olika slag så turnerar den runt. Förra året var det i Nottingham, i år var det Scarborough som stod som värdstad.

Vi kan väl börja där kanske. Med Scarborough alltså. Nästan alla vet om att Scarborough finns, men betydligt färre vet var det ligger. Likaså jag. Men det borde väl att gå att ta sig dit tänkte jag. Och ta ledigt mer än en dag har jag inte möjlighet till, så på något sätt ska det väl gå att få till en resa på förmiddagen – det började ju trots allt inte på riktigt förrän kl 3.

Ok. Nu började den förvirrade kartläggningen av norra England. Det slutade med att jag klev upp halv fem en fredagsmorgon, tog mig till flygplatsen i Linköping, flög till Köpenhamn och därifrån vidare till Manchester för att sedan ta tåget tvärs över England till Scarborough. När jag kom till Manchester tänkte jag att ”jag kanske hinner med tåget som går en timme tidigare än det jag bokat” – tills jag kom till passkontrollen. Då tänkte jag istället: ”Hoppas jag hinner med mitt tåg som går om en dryg timme”.

Det gjorde jag men inte med jättemycket marginal och framemot klockan två på eftermiddagen, brittisk tid, checkade jag in på mitt hotell. Där någonstans började jag inse att halv fem svensk tid, som jag klivit upp, var halv fyra enligt klockan där – och att programmet pågick fram till elva nånting och att minglet skulle pågå en bra stund efter det. Jag däckade bland de första tror jag. En del av mina vänner höll på till 4…

En grej med Fantasycon som är lite annorlunda mot t.ex. Swecon är att det riktar sig mer till författare än till läsare. Det gör ämnena i paneldebatterna lite annorlunda och framförallt finns det en del inslag som man sällan ser i Sverige. Exempel på det senare är Agent / Editor sessions och Masterclass Sessions. Pass som man bara kan anmäla sig till på plats och där deltagarantalet är begränsat – till exempel max 20 eller så.

Jag var med på två sådana, ett pass där en agent pratade och svarade på frågor och ett med en förläggare. Det var oerhört givande och även om det kanske inte var så mycket nyheter så fick jag en del tankar bekräftade. Också att det är en långsam process att bli utgiven på förlag. Agenten jag pratade med sa att det brukade ta två till tre år från att en agent plockade upp en författare till att de hade ett signat kontrakt på ett förlag.

Vi diskuterade också hur länge man bör hålla på med sitt manus innan man skickar det. Tredje utkastet nånstans verkade vara det som föredrogs. Inte jobba ihjäl det, men inte heller skicka något som inte är klart. Att skicka ett halvfärdigt manus som sitt första är liksom inte meningsfullt. Man måste visa att man klarar att skriva klart. ”I have to know you can finish a novel. The wold is littered with unfinished novels.”

Vi pratade följebrev, ”Keep it simple”, vikten av att följa instruktioner när man skickar in (det är dumt att bli bortgallrad bara för att man inte orkar bry sig om hur agenten/förlaget vill ha sina texter formaterade) och vi pratade om internationella rättigheter och mycket annat skoj.

Jag var på en av de två (!) prisceremonierna som var under kongressen. David Gemmel awards för bästa fantasyroman, bästa fantasydebut och bästa omslag. Jättekul, bra tal, och trevligt mingel efteråt. Skulle verkligen önska att vi hade något liknande i Sverige för att fira våra inhemska fantastikförfattare och för att lyfta fram genren lite.

Som vanligt blev det mycket tid i ”baren”. (Egentligen tre olika platser varav en var på ett annat hotell eftersom kongressen var uppdelad på två). Bland det trevligaste med de här tillställningarna är nämligen det faktum att så många där är så himla lättpratade. Man behöver inte känna sig ensam länge om man åker på sin första kongress. (Förra gången kom jag före de få jag kände men hann inte sitta och väntar i mer än två minuter innan någon kom fram och undrade om jag var ensam.) Och för mig är det samtalen med andra författare, recensenter, förläggare och alla andra intresserade som finns där som är allra mest inspirerande. Det är bara så himla kul att prata med folk som också tycker det här med fantastik är bland det bästa som finns!

Mer då?

Jag satt med i en panel på söndagen. Min första i Storbritannien. Lite nervöst faktiskt när hela salen var full. Men jättekul.

Jag fick svar på en hel del av de frågor jag åkte dit med.

Jag blev bjuden på kaffe av andra som hade med eget till frukosten – hotellets var blekare än teet.

Manchester Airports tull hade symboliskt nog stängt ”Arrivals from the European Union”-passagen.

Jag lärde känna många nya personer.

Jag vet var Scarborough ligger.

Och jag hade fantastiskt kul.

Mindre kul kanske att åka till jobbet tidigt på måndag morgon efter att ha landat vid midnatt på söndagen efter den helgen. (Smet från kongressen vid 13-tiden, och sen hela resan i omvänd repris.) Var rätt trött och hade gärna stannat hemma en dag. Men, men. Det var bara att bita ihop.

Och ja, det var så värt det!