Udda utflykt
Idag sitter jag på Linköpings kommuns arbetsmarknadsdag(ar).
Fick en fråga om jag ville vara där som författare, ifall det var några ungdomar som var nyfikna på hur man blir författare. Tyckte det kunde vara skoj, så nu sitter jag här – fast jag borde vara hemma och skriva.
Har redan pratat med några nyfikna. Det är så himla kul när man träffar de där som verkligen brinner för skrivandet. Själv hittade jag skrivandet högstadiet och gymnasiet. Det var då drömmen att någon gång skriva en roman föddes, även om det sedan tog väldigt många år innan det verkligen blev något publicerat ”på riktigt”.
Sällsamt 
Spännande! Och vad roligt att bli inbjuden att prata skrivande med barn och ungdomar. Det hoppas jag få göra en dag när min första, egna bok är utgiven 🙂
Ja. Det kom fram några stycken skrivintresserade. Det kändes så himla bra att det fanns någon där för dem att prata med också. Mitt bland teknikföretag, försvarsmakten, vårdyrken och annat.
Jättekul och mysigt att prata med 15-åringar som redan brinner för berättandet.
Fantastiskt fint. Jag hade önskat att jag träffat på en sådan person, en författare när jag var i tonåren. Det hade varit enormt stort.Men jag hade å andra sidan alla författare och poeter i bibliotekets hyllor. Att få träffa en författare på riktigt hade ändå varit så mycket större. Fortsätt göra sånt när du kan. Det kan betyda mer än du tror 🙂