Min vän Kerstin blev utgiven med den roman hon jobbade på när jag lärde känna henne. Vi träffades på en skrivkurs för flera år sedan. Häromveckan hörde hon av sig och undrade om jag ville läsa en ny bok hon precis skrivit klart. Hon försöker bli utgiven på något av de stora förlagen och behöver lite synpunkter.
Jag vill såklart hjälpa henne. Det känns ärofullt att få frågan och det är oftast extra spännande att läsa något från någon jag känner.
Likt de flesta andra, pusslar jag mycket för att få in allt i livspusslet; jobb-barn-barnens-aktiviteter-som-ökar-för-varje-år osv. Inte minst längtar jag ständigt efter mer tid till mitt egna skrivande så jag har inte så mycket tid att erbjuda. Eller rättare, tid har vi ju alla, men min tid för skrivande och läsande är inte så lång stund dagligen som jag skulle önska. Så det kanske inte kommer gå så fort med feedback som det skulle kunna göra.
Förra veckan läste jag de första tjugo sidorna av hennes berättelse så ska försöka ta mig tid att sammanställa tankar och anteckningar om det snart så att hon kan skicka mig resten också.
Innan jag hade barn associerade jag semester med avkoppling och att skriva och läsa. Det ändras ju såklart när man blir förälder och semester blir tiden när man passar på att umgås lite mer. Nu är barnen så stora att jag kan få flera småstunder med skrivande/läsande när vi åker iväg. Inte lika sammanhängande som innan men ändå allt fler stunder. Senast förra veckan tältade vi några dagar vid en sjö. Visserligen lite kyligt om nätterna men det var så kittlande vackert och härligt ihop med första sommarvädret. Barnen var glada och hade massor att hitta på. Jag lyckades därför både läsa klart en bok och läsa större delen av en av Thomas ännu inte publicerade romaner. När min dotter spelade fotboll den här veckan passade jag på att läsa vidare i samma manus. Bara det, att kunna använda tiden som barnen idrottar på är nytt och något jag ser fram mot att göra igen.
Kerstin, som jag nämnde i början, är en av de två som tagit sig tid och gett mig väldigt bra synpunkter på allt jag skrivit i min pågående roman innan jag gick med i den här skrivargruppen. Att därför få chans att hjälpa henne nu är en självklarhet. Det kommer som sagt ta lite tid men jag hoppas att jag har något att bidra med så att hennes skrivprojekt blir så bra det bara går. Förhoppningsvis så något av de stora bokförlagen nappar.
Att hon använt alla lediga stunder hon bara kan för att få fram ännu en roman, precis som när de andra i Sällsamt berättar om vad de producerat sedan sist (eller när jag får läsa deras texter) – då blir jag bara mer taggad att komma fortare framåt. Framåt går det men jag önskar att jag kunde komma snabbare framåt. Fler småstunder i vardagen till skrivande. Det ska gå.
Sällsamt 