arkiv

Etikettarkiv: skrivplaner

På vår skrivlunch förra veckan sammanfattade vi hur skrivaråret varit för oss var och en och vilka tankar vi har för skrivandet 2017. För min egen del är jag nöjd med vissa skrivarperioder även om jag hade önskat mer skrivande i andra. Men att ha varit med den här ambitiösa gruppen det här året har betytt väldigt mycket för mitt skrivande. 2017 kan bli ett intressant år.

Vi pratade också bloggstatistik, vårt syfte med att skriva här och eventuella förändringar. Vi kom även in på ett par spännande idéer, kanske mer om det framöver.

Slutligen tackade vi varandra för hur värdefull gruppen är för vårt skrivande.

I lördags hälsade jag och min familj på Thomas vid hans bord på Östergötlands bokmässa. Jag missade tyvärr Maria precis men det var en bra mässa med roligheter för både oss och barnen. Och jag fixade några julklappar, bland annat en signerad bok av Ingelin Angerborn till min dotter.

Förra veckan var intensiv och innehöll utöver det vanliga även två kalas för min dotter, släktbesök, biopremiär (Arrival) och lite annat. Men det blev en hel del som hade med skrivande att göra så det gjorde veckan extra bra!

Det går upp och ner med skrivtiden. Jag hade en period nyss då jag skrev ganska mycket på kvällarna och färdigställde en ny version av mitt manus som jag fick iväg till mina trogna testläsare. Den senaste veckan har däremot kännetecknats av hostnätter, vabb och i princip inget skrivande alls.

Nu hoppas jag kunna ta nya tag och har lämpligt nog två inspirationstillfällen att se fram emot i nästa vecka. Dels ska vi ha terminens sista skrivlunch, summera skrivåret som gått och blicka framåt. Dels är det dags för Östergötlands bokmässa med tema Framtidens berättande. Mycket intressant program (även om jag har begränsade möjligheter att gå på seminarier med treåring som sällskap) och spännande utställare – inte minst Thomas i Undrentides monter 🙂

Hoppas jag inte jinxar det nu bara …

Vilken bra start det blev på nya året. Så roligt att bli del av det här sällskapet. Jag ser fram mot att dela många tankar om skrivande och idéer. Det är nog precis den inspiration och regelbundenhet jag behöver för att föra mitt skrivprojekt framåt igen.

Jag har jobbat ett tag på min berättelse med ambitionen att den en dag ska bli en färdig roman. För ett par år sedan fick jag mycket skrivet på den när jag passade på att skriva dagligen samtidigt som jag pendlade. Sedan dess har jag inte hittat tillbaka till det regelbundna skrivandet. Nu vill jag göra om en stor del av handlingen och på sistone har jag försökt strukturera upp de många anteckningarna jag samlat på mig med ändringsförslag och välja ut vilka nya idéer jag ska satsa på. Är inte klar än men hoppas bli det inom kort så jag kan lägga upp en plan på att skriva klart.

Jag påbörjade historien när jag gick en fördjupningskurs i skrivande på en folkhögskola, tillsammans med ett gäng andra som också startade igång varsitt längre projekt. Kursen gick till stor del ut på att föra oss framåt genom att vi gav varandra respons på våra texter som växte fram. Och det är peppande i sig att bara träffa andra som skriver, att dela såväl svårigheter som tips. Det är därför jag redan nu vet att Sällsamt kommer ge mig så mycket. Jag hoppas såklart att jag också kommer bidra med något bra till Maria, Thomas och Sara och deras skriveri.

Fram till nu har jag kört rätt så målinriktat, men ganska mycket agerat på instinkt. Dvs jag har satt mål för varje år med mitt skrivande, och sedan jobbat för att nå det. Men jag har inte skrivit ner någon plan, utan snarare tagit det ur huvudet. Det har funkat alldeles utmärtkt fram till nu. Men jag började känna redan förra året att det började bli en aning komplext. Det hände ju trots allt rätt mycket.

Och nu i år. Med en bok utgiven som skall fortsättas med, och nya saker på gång, och lite alla möjliga idéer på vad man skulle kunna göra.

Det blev liksom svårt att veta vad som var viktigast. Vad som skulle göras. Det kändes mest som att jag hoppade runt mellan saker utan att komma någonstans alls eller bli klar med något överhuvudtaget.

Så …

Jag satte mig ner och skrev ner mitt huvudmål för året i ett dokument. Vad och varför. Sedan bröt jag ner det i fyra delmål, som jag viktade mot varandra. Sedan började jag klottra ner aktiviteter, som lite själmant grupperade ihop sig i ”milstolpar”.

Så då tog jag allt dessa och tryckte in i ett excelark och satte på datum på alla aktiviteter och milstolpar. (Eller inte alla, men de som låg någorlunda nära i tiden i alla fall). Sedan satte jag upp en översiktssida som visar de tre kommande aktiviteterna och hur många dagar jag har på mig att bli klar med dem, samt mina milstolpar i turordning. Detta så att jag snabbt ska kunna se vad som är viktigast just nu. Givetvis får jag ändra i listan och lägga till saker när jag kommer på sånt som behöver in. Det viktiga är att allt som behöver fixas kommer in där.

Ingen aning om det här kommer funka hela året, men hittills har det funkat bra. Det hjälper mig att hålla fokus, och det har lett till att jag har fått klart en del saker som jag började oroa mig för att de inte skulle bli av.

Sen har jag en allvarlig fundering på att testa ett lite nytt upplägg i romanarbetet också. Men det kan jag väl återkomma till senare.

För ett tag sedan bestämde jag mig för att försöka skriva en halvtimme om dagen. Det har gått så där. Vissa kvällar har det fungerat, andra inte. Vi har haft ett par förkylningsperioder när sömn har fått högsta prioritet och sedan var det ju det där med jul. Även om jag drog ner på förberedelserna har en del tid som kunde har varit skrivtid gått till att beställa och slå in julklappar, baka lite pepparkakor och umgås under själva julhelgen.

Ändå känner jag mig ganska nöjd, för jag tror att jag har fått mer skrivet genom att ha det här målet än vad jag skulle ha fått annars. Det får vara bra nog. Så målsättningen kvarstår inför 2016, samtidigt som jag inte tänker ha alltför dåligt samvete om jag inte får ihop den där halvtimmen alla kvällar.

Först en bekännelse: romanen jag började på i somras ligger på is. Jag skrev på fram till första vändpunkten, sedan visste jag inte riktigt hur den skulle fortsätta och tappade fart. Men det var roligt så länge det varade och kanske återkommer jag till den senare.

I stället har jag gått tillbaka till ursprungsplanen och börjat jobba med mitt förra romanmanus igen. Jag har ägnat de senaste kvällarna åt att läsa igenom det och göra anteckningar och nu har jag börjat pyssla med postitlappar och fundera på struktur och möjliga utbyggnader och tillägg.

Det var med viss bävan jag satte igång. På Eurocon 2011 pratade författaren och hedersgästen Elizabeth Bear om ”the suck fairy”, som dyker upp när man läser om en bok gillade för länge sedan och upptäcker att den är jättedålig. Jag var rädd att suck fairyn skulle svinga sitt trollspö och få mig att rodna över att jag alls fått för mig att skicka detta till förlag.

Tack och lov blev det inte så. Manuset var faktiskt tvärtom bättre än jag mindes det och jag satt i soffhörnet och småfnissade åt detaljer som jag hade glömt.

Det finns dock en hel del jag vill försöka förbättra, både enligt egna tankar och enligt kommentarer i den ”bra” refuseringen som jag fick. Så det blir höstens skrivprojekt, i alla fall som det ser ut just nu.

Jag skrev i årets första blogginlägg (Börjar året med att byta kön) att jag skulle akta mig för att ge några löften inför 2015. Så jag lovar inget nu, men tänkte ändå berätta vad jag vill ägna det kommande skrivåret åt.

Först novellskrivande: bli klar med den jag håller på med nu och lägga sista handen vid Flickan utan vingar, som jag skrev i höstas. Med ”klar” menar jag att jag till exempel ska kunna skicka in dem till en novelltävling om någon lämplig sådan dyker upp. Annars sparar jag dem tillsammans med mina texter från Då nu sedan-antologin, så får de utgöra grunden till en eventuell framtida novellsamling med motiv från saga och myt.

När jag har knutit ihop den säcken gissar jag att vi är framme i slutet av mars eller början av april. Då vill jag ta tag i och omarbeta min senaste roman. Som jag skrev om i inlägget Debutera mera fick jag en refusering av det manuset som innehöll lite bearbetningstips och jag har en del egna idéer också. Kanske, med en smula tur, har jag hunnit så långt i slutet av året att jag kan få iväg det nygamla manuset till några förlag.

Några refuseringar lär jag väl inte hinna samla ihop innan det blir nytt år, så vandringspriset Stora korgen är utom räckhåll. Däremot tänkte jag försöka vara med i några novelltävlingar och i alla fall vara med i matchen om Lilla korgen 2015. Så det blir kanske någon eller några specialskrivna tävlingsnoveller också.

Så går tankarna. Jag är fullt medveten om att livet kan komma emellan. The best-laid schemes och så vidare. Men försöka duger.