Eller i alla fall inte längre debutantbloggare. Lite tråkigt och tomt, men samtidigt kanske det innebär att jag kan tillbringa lite mer tid här än jag gjorde förra året.

Förra året.

2015.

Året då jag på något litet sätt ”blev författare”.

Hur sammanfattar man det?

Det gör man givetvis inte. Men det kunde ju vara kul med en liten sammanfattning tänkte jag. Kul för mig i alla fall. Och ni kan ju sluta läsa nu om ni tycker det blir för mycket navelskådning…

Men som sagt, det hände en del. En hel del faktiskt. Och en massa ”förstasaker”. Så om inte annat för att gå igenom det för egen del känner jag att det kan vara värt att spola tillbaka lite.

Det första och sista som hände var att jag debutantbloggade. Det var hur kul som helst att få beskedet att jag skulle få vara en av de som drev bloggen. Samtidigt lite nervöst också. Men mest skoj. Sedan kom paniken. Varje vecka. Plus helger. Plus administration. I 52 veckor. (eller 53 faktiskt). Så här i efterhand kan jag säga att ja, det var en arbetsinsats, men hu vad skoj det var, och oj vilka fina nya vänner jag har fått – så det var med visst vemod jag skrev mitt sista inlägg där förra veckan.

Så blev det release. Min första bok kom ut. Min alldeles egna. Releasefest hemma och signeringar på LinCon och på Akademibokhandeln.

Att ha fått ut en bok gör ju i sig att det händer lite andra saker också. Jag fick chansen att prata på ett par kongresser bland annat, och ställa ut.

Det började lite lugnt, med Andra Världar. Där hade jag mest tänkt glida runt, för min förläggare skulle ställa ut och jag skulle bara vara ”besökare”. På vägen till Ljungby fick jag ett SMS som sade att hon var sjuk. Så det slutade med att jag improviserade ihop ett eget utställningsbord. Därmed var utställardebuten avklarad lite snabbare än jag hade räknat med.

Archipelacon. De flesta som var där pratar om att det var där som G.R.R. Martin var. Jag ser det som mitt första ”con” där jag deltog som författare. Jag satt dessutom med i två paneler, vilket var hur kul som helst. Mina första paneler någonsin, men inte ens mina sista 2015.

För senare samma sommar var det dags för ConFuse, SweCon anno 2015. I Linköping. Hemmaplan liksom. 4 paneler och ett föredrag blev det.

Nånstans här började tempot eskalera. Östergötlands bokmässa. Bok och bibliotek i GBG, en resa till Fantasycon i Nottingham, en debutantbloggsturné med stopp i Skurup, Åkersberga, Stockholm och Linköping. Lägg på det en jobbsituation som gick från 75% till 125% så börjar ni kanske förstå varför det inte blev så intensivt bloggande.

Det var nog det roligaste med hela 2015. Det där att vara på en massa ställen man varit på förut, fast den här gången ”på andra sidan”. På författarsidan. Ingen skillnad egentligen, men samtidigt så himla kul. Det blir liksom lite mer på riktigt då. Man inser på något sett att man har skrivit en bok som blivit utgiven. Men annars är ju allt samma grej.

Men skrev du inget alls?

Jodå.

Jag hade tänkt skriva en fristående fortsättning på Incidenten. Jag hade till och med påbörjat den när året startade. Men så hände något. Jag drabbades av skrivtvivel. Inget kändes bra. Allt blev bara skräp. Och jag trodde inte jag skulle kunna skriva någonsin mer.

Sedan, I princip dagen efter att jag hade skickat slutkorret på Incidenten till Undrentide så släppte det, fast på ett lite oväntat sätt. Så jag började skriva en ny historia. En ganska annorlunda från incidenten. Det så kallade Mimmimanuset.

Det blev klart under sommaren, och sedan blev det ett par redigeringsvändor på det.

Så bland målen för 2016 står att försöka hitta ett hem till det manuset och att ta upp den tappade tråden på uppföljaren till Incidenten, men även lite annat…

2015 var året då jag var en ”litterär debutant”. Vad är jag nu? Ingenting alls? Eller kanske som Felicia, min debutantbloggskollega, uttryckte det är det så att vi nu är etablerade författare? 🙂