arkiv

Skrivande

Förkylningar, jul och måluppfyllelse

Av
december 29, 2015
Maria, Skrivande
4 kommentarer

För ett tag sedan bestämde jag mig för att försöka skriva en halvtimme om dagen. Det har gått så där. Vissa kvällar har det fungerat, andra inte. Vi har haft ett par förkylningsperioder när sömn har fått högsta prioritet och sedan var det ju det där med jul. Även om jag drog ner på förberedelserna har en del tid som kunde har varit skrivtid gått till att beställa och slå in julklappar, baka lite pepparkakor och umgås under själva julhelgen.

Ändå känner jag mig ganska nöjd, för jag tror att jag har fått mer skrivet genom att ha det här målet än vad jag skulle ha fått annars. Det får vara bra nog. Så målsättningen kvarstår inför 2016, samtidigt som jag inte tänker ha alltför dåligt samvete om jag inte får ihop den där halvtimmen alla kvällar.

Kan en liten dikt göra någon skillnad?

Av
december 6, 2015
Maria, Skrivande
2 kommentarer

För ett tag sedan låg jag bredvid Lilla när hon skulle sova och tänkte på klimatmötet. Sedan kunde jag inte somna så jag skrev en dikt i stället:

Meeting in Paris

Leaders, please: Be great. Be brave.
This frail world is yours to save.
Time is short and storms will rise.
Leaders, please: Be great. Be wise.

There’s a child asleep in bed,
velvet cheeks and silken head.
For her sake, I humbly say:
Find solutions. Find a way.

Leaders, if you don’t, she’ll pay.

Jag lade ut den på Facebook där den delades och lajkades och kommenterades i uppmuntrande ordalag, vilket var jätteroligt (särskilt när jag jämfördes med en av mina stora förebilder, Neil Gaiman – då rodnade jag).

Nu verkar spridningen ha mattats av och jag kan inte låta bli att undra – nådde den hela vägen till Paris och till någon som faktiskt har något att säga till om? Jag tror egentligen inte det. Men man kan ju hoppas.

Ett steg närmare Lilla korgen?

Av
november 8, 2015
Korgar, Maria, Skrivande
5 kommentarer

Så där. Nu har jag skickat in ett bidrag till novelltävlingen i senaste numret av Tidningen Skriva, med tema Spöken.

Om inte annat kan jag komma ett steg närmare att vinna Lilla korgen för 2015. Alltså ett av skrivgruppens två vandringspriser. Stora korgen går till den som har fått flest refuseringsbrev från förlag daterade under året. Lilla korgen tilldelas den som har skickat in flest bidrag till skrivtävlingar vilkas resultat offentliggjorts under året och inte fått vare sig pris eller hedersomnämnande. Läs mer i inlägget Thomas och Sara fick korgen.

Det viktiga är att försöka. Och det är ju själva poängen med våra korgar, att påminna om det.

En halvtimme om dagen

Av
oktober 11, 2015
Maria, Skrivande
7 kommentarer

Nu börjar kvällar och nätter kännas så pass stabila att jag vågar ge mig själv ett löfte: en halvtimme varje kväll ska jag ägna åt att skriva. Det är ett lite tufft mål (jag har ju en del andra saker jag verkligen behöver hinna under den där egentiden) men inte omöjligt. Med reservation för sjukdom och annan force majeure.

Annars jobbar jag på med revideringen av mitt romanmanus. Det är roligt och med min nya ambition kan det bli lite tempo också. 🙂

Den omvända suck fairyn

Av
augusti 30, 2015
Maria, Skrivande
3 kommentarer

Först en bekännelse: romanen jag började på i somras ligger på is. Jag skrev på fram till första vändpunkten, sedan visste jag inte riktigt hur den skulle fortsätta och tappade fart. Men det var roligt så länge det varade och kanske återkommer jag till den senare.

I stället har jag gått tillbaka till ursprungsplanen och börjat jobba med mitt förra romanmanus igen. Jag har ägnat de senaste kvällarna åt att läsa igenom det och göra anteckningar och nu har jag börjat pyssla med postitlappar och fundera på struktur och möjliga utbyggnader och tillägg.

Det var med viss bävan jag satte igång. På Eurocon 2011 pratade författaren och hedersgästen Elizabeth Bear om ”the suck fairy”, som dyker upp när man läser om en bok gillade för länge sedan och upptäcker att den är jättedålig. Jag var rädd att suck fairyn skulle svinga sitt trollspö och få mig att rodna över att jag alls fått för mig att skicka detta till förlag.

Tack och lov blev det inte så. Manuset var faktiskt tvärtom bättre än jag mindes det och jag satt i soffhörnet och småfnissade åt detaljer som jag hade glömt.

Det finns dock en hel del jag vill försöka förbättra, både enligt egna tankar och enligt kommentarer i den ”bra” refuseringen som jag fick. Så det blir höstens skrivprojekt, i alla fall som det ser ut just nu.

Äntligen konvent igen!

Av
augusti 9, 2015
Maria, Sara, Skrivande, Te och trivsel, Thomas, Utflykter
8 kommentarer

Den här helgen har Lilla hängt en del hos sina morföräldrar. Under tiden har jag roat mig storligen genom att gå på Confuse, årets svenska sf- och fantasykongress (Swecon) som förnämligt nog ägde rum i Linköping.

Det var första gången på nästan tre år som hela skrivgruppen var samlad på samma konvent. Thomas har förvisso varit rätt upptagen då han medverkat i flera programpunkter, bland annat med en intressant föreläsning om synen på livet, döden och fatalism i det tidigmoderna Sverige (bilden)Thomas föreläser på Confuse.. Men ett gemensamt inledande besök i baren för oss tre blev det i alla fall. Och det är inte så att det har saknats roliga människor att umgås med, bland annat var min vän Linda från bloggen Skriviver där. Så jag har hunnit med såväl spännande programpunkter som umgänge och allmänt häng. Lyx!

Några blandade hågkomster från programmet:

  • Personlig kontakt med förlaget underlättar utgivning, även om den inte är nödvändig. (Paneldebatten med svenska förläggare.)
  • De böcker som säljer bäst är de där författaren är aktiv i marknadsföringen. (Dito.)
  • Ben Aaronovitchs ”bureaucratic nightmare index”, det vill säga hur mycket andra blandar sig i den historia man skapar i olika medier. Enligt honom mest i spelutveckling, sedan kommer film och därefter tv. Romaner ligger i andra änden av skalan, även om man som författare arbetar med testläsare och redaktörer är det där man har störst frihet att utforma historien som man vill. (Paneldebatten Telling stories in different media.)
  • Allsången av Trollmors vaggsång i början av diskussionen om troll. Sublimt. (Paneldebatten Troll i svensk fantasy.)
  • Ett sätt att levandegöra en plats där man inte har varit, eller som helt enkelt inte finns, är att försöka överföra känslan från en annan plats man känner väl till. Lukter är bra för att ge närvarokänsla om man väljer ”rätt” lukt. Det gäller att hitta den där detaljen som får läsaren att tro att man vet vad man pratar om när man beskriver sin miljö. (Paneldebatten Animating locations.)

Fast några punkter gör ju inte de här dagarna rättvisa. Det är helheten som gör det: att träffa likasinnade, diskutera, skratta och bli vansinnigt skrivinspirerad.

Just nu pågår den avslutande pubkvällen Dead dog party, men jag avvek tidigare och tillbringade kvällen med Lilla i stället. Väldigt mysigt det med.

Nästa års Swecon är Fantastika i Stockholm 17-19 juni. Hoppas jag kan vara med då också!

Att göra slut

Av
juli 20, 2015
Skrivande, Thomas
3 kommentarer

Helt klart är det svåraste som finns när det gäller skrivande att skriva slutet. Alltså inte själva slutscenen/erna utan det som är själva händelseförloppet som leder till detta. I alla fall tycker jag det.

När jag skrev Incidenten fick jag någon form av block ungefär där. Sara slog upp den här godbiten och visade:

20131220-104842.jpg

Samma sak nu. Sitter med ett manus, har kommit till partiet som skall leda fram till det absoluta slutet. Sitter och våndas. Skrev en del på morgonen igår (söndag) och skulle sedan fortsätta resten av dagen. Det tog väl fram till tio, halvelva innan jag kom igång igen. På kvällen alltså. Hittade ursäkter, gjorde ingenting, vände och vred på strukturen, våndades hela förbaskade dagen.

Och sedan när man producerat ytterligare ett kapitel – ett långt dessutom – så kommer tvivlen. Det här kommer ingen orka läsa. Fan vad kasst. Det går inte att få ihop det här på ett trovärdigt sätt. Egentligen funkar inte storyn överhuvudtaget. Usch, det är nog lika bra att jag lägger ner det här projektet. Borde börja på något annat istället. Eller bara lägga ner hela skrivandet som grej.

Så ungefär.

Fördelen den här gången är att jag vet att jag tog mig igenom det förra gången. Och att det blev helt ok.

Fast det var ju då det… Den här gången kanske det är dåligt på riktigt…

Idag kanske jag slipper skriva. Måste skriva blogginlägg. Och städa. Det måste jag säkert!

Råkade börja på en roman

Av
juli 14, 2015
Maria, Skrivande
5 kommentarer

Nu är det semester och jag har lyckats få till lite skrivtid nästan varje dag. Planen var att jag skulle jobba med manusrevidering, men ett par dagar in på ledigheten fick jag plötsligt inspiration till en roman.

Ska jag verkligen? tänkte jag. Ett sådant omfattande projekt? Är det så välbetänkt?

Men sedan tänkte jag: klart jag ska! Jag skriver ju för min egen skull och då kan jag faktiskt unna mig att göra det som känns roligast för tillfället.

Så nu skriver jag på mitt nya romanmanus. Får se hur långt jag kommer. Färdig lär jag inte bli innan sommaren är slut, men jag får i alla fall ett material att återkomma till. Det är inte det sämsta.

Rapport från min lilla skrivkurs

Av
juni 22, 2015
Maria, Skrivande
2 kommentarer

Det har inte gått särskilt fort, men nu är jag i alla fall klar med första delen av min lilla hemmaskrivkurs (läs mer om den här) och jag måste säga att den har varit givande. En period kom jag in i riktig flow och bar texten med mig hela tiden, vilket är en härlig känsla. Det var när jag höll på med steg 1, det omvända synopsiset. Jag gjorde inga stora förändringar, men hittade några saker som jag tyckte behövde utvecklas och fördjupas.

En intressant insikt var att jag hade hastat över en av de mest dramatiska situationerna i berättelsen lite för snabbt och att det är något jag tenderar att göra. Eftersom jag skriver för mig själv som läsare vill jag ju veta hur det ska gå, men det är något att tänka på vid revidering: att dra ut på vissa situationer för spänningens skull.

Steg 2, där jag intervjuade några av de karaktärer som inte är huvudkaraktären, var också spännande. Jag skrev fram motiv till deras handlingar som jag inte var medveten om, men som stämde med historien. ”Var det så när han växte upp? Då förstår jag varför han gjorde på det viset.” (Det låter kanske flummigt? Det är det också. Författande är ingen rationell syssla.)

Sista delen var mer ”vanligt” revideringsjobb: att skruva på ord och meningar. Nu har jag skickat den nya versionen till Sara och Thomas för kommentarer och efter det tror jag att jag betraktar novellen Flickan utan vingar som klar.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med metoden och jag kommer nog att använda den igen. Jag tror att den ger ännu mer om den tillämpas på en längre text.

Den bästa skrivtiden är den tid som finns

Av
maj 31, 2015
Maria, Skrivande
4 kommentarer
I ett tidigare liv, innan jag hade barn, svarade jag på frågan ”när skriver du bäst?”. Mitt svar var hemma, en helgförmiddag, med en kopp te inom räckhåll. Och underförstått ostört.

Nu är det annorlunda, som jag har beskrivit i tidigare inlägg. Nu är den bästa skrivtiden helt enkelt den lilla skrivtid som finns. Till exempel:
  • Tio minuter på morgonen om jag vaknar i god tid och före Lilla.
  • En kvart på kvällen när hon somnat och jag har röjt och fixat inför morgondagen, om jag inte hunnit bli alltför trött.
  • En kort stunds hastigt nedklottrande av något jag kommit på under cykelturen hem från jobbet innan jag går in på förskolan för hämtning.
Och så vidare. Ni fattar.

En fördel är faktiskt att jag inte hinner fundera på om jag är inspirerad eller inte. Det är bara att köra när jag har chansen.

En annan positiv aspekt är känslan av att om jag lyckas hålla i skrivandet nu, under de här förhållandena, då kommer jag alltid att kunna skriva. Det känns bra.