Skriv något. Hellre något dåligt och nonsens än ingenting alls. Ett skrivtips jag brukar ge och en metod som jag använt förr när jag skrivit och texten inte velat infinna sig.
Ibland när jag suttit med en scen som behöver skrivas och inte kunnat komma igång har jag skrivit saker som: “Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag har faktiskt ingen aning.” etc. Bara för att få igång fingrarna och hjärnan. Sen suddar jag och börjar skriva på det jag ska skriva.
Men även där gäller det att inte lägga för stor vikt vid vad som skrivs, hur bra det blir, eller hur mycket. Ordmål är bra att ha tycker jag – för att inte ge upp för tidigt – men det gäller att ha dem överkomliga så att man kan känna sig nöjd även med en mindre bra insats. Blir det mer, fantastiskt, men inte livsviktigt. Det viktiga är att hålla igång skrivprocessen.
Samma sak gäller kvaliteten på det som skrivits. Det är inte så himla noga. Det är lättare att redigera 500 dåliga ord än 500 ord som inte finns.
Så varför skriver jag det här då? Kanske just för att få igång skrivreflexerna. För att få processen att börja leva igen. Och lite grann det där jag skrev om förra veckan. Att bygga ett sammanhang. Jag får se om jag lyckas få ur mig ett blogginlägg även nästa tisdag 🙂
I så fall blir det tre tisdagar i rad. Det vore ju nästan en vana.
Vem vet, vi kanske ses då…
Fotnot: Det året jag skrev på debutantbloggen var tisdagarna min dag. Då skrev jag visserligen på måndagskväll/natten, för det skulle publiceras på tisdag morgon, men det var i alla fall tisdagen som var min “bloggdag”. Så lite därför jag tänkte att jag kunde försöka skriva även denna tisdag när det blev en tisdag förra gången. Ni ser, ett sammanhang – i någon form…
Sällsamt 